SHM: Slutopererat vid mindre sjukhus

I Svenskfinland är det Jakobstad som blir av med sin operationsverksamhet. Från och med årsskiftet skärps kriterierna för vilka sjukhus som har rätt att genomföra större operationer som kräver operationssal och anestesi. I praktiken betyder det att operationerna koncentreras till de tjugo största sjukhusen i landet.

Läs också: Henriksson: De mindre sjukhusen behandlas illa

Det är de gamla kretssjukhusen som ligger i sjukvårdsdistrikt som inte har universitetssjukhus som från och med årsskiftet inte längre har möjlighet att utföra tyngre operationer, om lagen tolkas så som Social- och hälsovårdsministeriet tänkt sig.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen paragraf 45 och ska all operativ verksamhet som kräver operationssal och anestesi i sin helhet sammanslås till de sjukhus som har samjour dygnet runt för primärvården och den specialiserade sjukvården. Det betyder att centralsjukhusen och universitetssjukhusen kan operera men inte de mindre sjukhusen.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 2017 och paragraf 45 ska tillämpas senast från den 1 januari 2018.

I sjukhusen i Rauma, Kouvola, Forssa, Riihimäki och Jakobstad kan man fortsätta med sådan kirurgi som inte kräver anestesi.

Timo Keistinen, medicinalråd vid Social- och hälsovårdsministeriet.

– Flera mindre operationer och ingrepp som t.ex. starroperationer eller gynekologiska ingrepp går fortfarande bra att göra i de gamla kretssjukhusen, säger Timo Keistinen, medicinalråd vid Social- och hälsovårdsministeriet.

Det handlar om att garantera en god kvalitet och om att göra den kirurgiska verksamheten mer kostnadseffektiv, säger Keistinen. Då operationerna koncentreras till större sjukhus kan man bygga upp processer som fungerar smidigt både med tanke på patientsäkerhet och effektivitet, säger han.

– Större sjukhus har fler patienter och det skapar möjligheter att bygga mer kunnande och finslipa processerna. Höft- och knäoperationer kan göras på löpande band där varje steg finslipas. På så sätt minskar antalet skador, säger Keistinen.

På sikt är målet också att en centralisering av den tyngre kirurgin ska spara 350 miljoner euro per år.

“En gång i livet kan man resa för att opereras”

Keistinen tycker inte det är särskilt dramatiskt att resorna för att genomgå en större operation blir längre för en del av finländarna, t.ex. för jakobstadsborna.

– En gång i livet kan man bra resa en timme för att komma till Vasa eller Karleby där de närmaste centralsjukhusen ligger, säger Keistinen.

Dessutom menar Keistinen att mycket av det som är viktigt för befolkningens behov blir kvar i Jakobstad. Operationerna är enligt Keistinen bara en liten del av verksamheten vid sjukhuset.

– Den rehabiliterande delen blir t.ex. kvar. Fokus blir istället på att utveckla primärvården så att den blir så bra som möjligt.

Keistinen medger ändå att man kanske inte har diskuterat situationen och planerna i Jakobstad tillräckligt mycket.

– Med t.ex. Rauma och Kouvola har vi fört diskussioner om framtiden och de har varit här på ministeriet, men sådana diskussioner har vi inte fört med Jakobstad.

I Rauma har man redan påbörjat diskussioner med Satakunta sjukvårdsdistrikt om hur den kirurgiska verksamheten ska skötas i framtiden då den centraliseras till sjukhuset i Björneborg. Målet är att föra över den kirurgiska verksamheten och den personal som berörs av ändringarna till Satakunta sjukvårdsdistrikt.

Keistinen påpekar att det inte är ministeriets uppgift att tolka lagen. Det är regionförvaltningsverket och Valvira som övervakar verksamheten och i sista hand förvaltningsdomstolen som tolkar lagen.

Olika kriterier för privat och offentlig

Hälso- och sjukvårdslagen gäller bara den offentliga sidan. Privata aktörer övervakas istället med tillstånd. Kravet på samjour för att kunna genomföra operationer med anestesi gäller därför inte den privata sidan.

Kommunen måste å andra sidan kunna garantera lika hög kvalitet på upphandlade tjänster som på kommunens egen service och därför kan kommunerna inte kringgå paragraf 45 i hälso- och sjukvårdslagen genom att upphandla den kirurgiska verksamheten av ett privat bolag.

– För egna pengar kan du så klart göra hur du vill, du kan t.ex. resa till Indien för en operation, men inte med skattepengar, säger Keistinen.

Blir det inte orättvist om samma regler inte gäller för den privata och offentliga sidan?

– Det stämmer nog att kriterierna inte är de samma för privata och offentliga sidan från 2018, men med hela vårdreformen och valfriheten kommer detta att ändras, säger Keistinen.

Senast 2020 tror han samma kriterier gäller för kirurgin både på privata och offentliga sidan.

Inom de sjukvårdsdistrikt som har ett universitetssjukhus som HNS och HUCS får sjukvårdsdistriktet själv bestämma vilka sjukhus som har samjour och kan operera. Det betyder t.ex. att den kirurgiska verksamheten kan fortsätta som tidigare i Raseborg och Borgå.