Färsk rapport ger modeller för tvåspråkiga lösningar

Hur ska en tvåspråkig kommun i framtiden kunna betjäna den lokala språkliga minoriteten? En pinfärsk Magmarapport föreslår att Folktinget  tar initiativ  till en doktrin för tvåspråkiga förvaltningsmodeller. Magmautredarna presenterar fyra modeller för nio tvåspråkiga områden.

Tankesmedjan Magmas utredare Marcus Henricson och Jan-Erik Enestam presenterade på tisdagen rapporten ”Ett språk eller två? Förvaltningsmodeller i tvåspråkiga kommuner”. De är ute i exakt rätt tid. Många är oroliga för hur tvåspråkigheten ska skötas i framtiden.  Utredarna säger nu att det behövs klara modeller för de stora förvaltningsreformer som väntas i Finland de närmaste åren.

– Hur modellen får vårddistrikten än ser ut kommer vi att se ett flera kommunsammanslagningar. Vi behöver modeller för hur service på två språk ska skötas, oberoende av hur strukturerna och kommunernas roll ser ut i framtiden, säger Henricson.

I det ljuset är känns diskussionerna om experiment och flexibla lösningar helt rätt, de tvåspråkiga regionerna är ju väldigt olika varandra.

– En bra början, vi har beaktat och försökt förutspå regeringsbilden då vi utarbetat rapporten. Nu diskuterar vi enligt samma linjer som regeringsförhandlarna i vår rapport även om de inte tänkt så mycket just på språkfrågan. Vi visar hur man med enkla medel kan organisera förvaltningen så att den betjänar på två språk, säger Henricson.

Utredarna analyserar situationen i nio regioner i Finland där en eller flera kommuner är tvåspråkiga. Områdena är definierade enligt Statistikcentralens indelning av landet i ekonomiska regioner. I Magmarapporten granskas Karlebyregionen , Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Sydösterbotten, Åboregionen, Åboland, Västra Nyland, Helsingforsregionen och Östra Nyland. Betingelserna för de olika regionerna är väldigt olika, den gemensamma nämnaren är tvåspråkigheten.

– Det är synnerligen viktigt är att förstå att de tvåspråkiga regionerna i Finland är väldigt olika. De behöver olika modeller för att kunna säkra servicen, och lagstifnting som möjliggör modellerna, säger Henricson.

Som exempel på olikheten tar han Åboregionen och Åboland. I den första är endast Åbo stad tvåspråkig med 5,6 procent svenskspråkiga. I Åboland igen med kommunerna Kimitoön och Pargas är 61 procent svenskspråkiga.

– Också i Nyland är regionerna väldigt olika. Helsingfors har 37 000 svenskatalande som utgör sex procent av befolkningen. Men tittar vi på de fjorton kommuner som utgör Helsingforsregionen är antalet svenskspråkiga 82 000, konstaterar Henricson.

Utredarna visar nu med fyra modeller för hur man enkelt och logiskt kan organisera förvaltningen så att servicen ges också minoritetens språk.

Modell 1
Språkligt autonoma nämnder eller sektioner tex utbildnignen, tex Esbos svenska rum

Modell 2
En språklig matrisorganisation används bl a i Helsingfors kyrkliga samfällighet

Modell 3
Närfullmäktige med olika språklig status kunde tillämpas i tex Vasaregionen om kommunerna går samman. Den modellen bygger på en av utredarnas Jan-Erik Enestams kommunutredning för samma region.

Modell 4
En regional valfrihetsmodell. Här har utredarna utgått från den rapport som Henricson gjort på uppdrag av Kommunförbundet för en regional förvaltningsmodell på svenska i Helsingforsregionen.

Utredningen bedömmer modellerna utifrån fyra perspektiv. Offentlig service (lagen), lokal demokrati (ny lagstiftning), kommunikation (grundlagen), strukturer och ledarskap (ekonomi).

Då skribenterna utvärderar och ger rekommendationer påpekar de vikten av att man nu utgår från de två nationalspråken i landet, inte från ett minoritetsperspektiv.

– Statsmaktens uppgift är att skapa förutsättningar för de tvåspråkiga kommunerna att fungera så bra som möjligt på bägge nationalspråken, skriver Enestam och Henricson.

Slutsatsen i rapporten är att det kommer att behövas regionala försök med olika förvaltningsmodeller i olika regioner så att de tvåspråkiga regionernas behov beaktas särskilt.

– Vi föreslår att Folktinget tar konkret ansvar tillsammans med justitieministeriet för att sammanställa en tvåspråkighetsdoktrin.

Henricson förespråkar samarbete mellan alla partier och parter som vill jobba för tvåspråkigheten.

– Med den nya regeringssammansättningen behöver många aktörer också i praktiken ta ett större ansvar för språkfrågan. Nu är det dags att sätta krut på konkreta frågor.

Därför föreslår utredarna alltså att Svenska Finlands Folkting initierar ett projekt där juridisk expertis sammanställer en doktrin som beskriver det aktuella rättsläget i fråga om tvåspråkiga kommuners förvaltningsmodeller. För de kommuner som inte ännu har bildningsnämnder eller fullmäktigeutskott på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner rekommenderar utredarna att sådana grundas.