En kommun för dig och mig!

4.2.2016

Framtidens kommun, den består av människor, säger kommunminister Anu Vehviläinen och greppar färgpennorna. Kommuntorget har bett ministern konkretisera reformens sloganer och termer i form av en teckning.

Anu Vehviläinen tar först en blå penna och tecknar en flicka som påminner om Pippi Långstrump, glatt höjer Pippi armarna och viftar med Finlands flagga.

– Framtidens kommun är människornas kommun, alla vi och vår inställning gör kommunen, säger ministern medan hon fortsätter teckna ett lila pärlhalsband
runt halsen på en äldre kvinna.

Konkreti behövs verkligen, vi vet att det ska hända stora saker, 2020 kommer Finlands
förvaltning att se ut på ett helt nytt sätt.

Men hur det blir med de klassiska grundstenarna i nationsbygget, kommunerna, vet ingen
riktigt.

”Livskraftiga kommuner” lyder sloganen. Men vad betyder det?
– Kommunerna har förändrats under de 150 år de funnits, inget är statiskt.
Under de senaste decennierna har vi byggt kommuner med bred basservice. Nu flyttar social- och hälsovården bort. Men också utan en förvaltningsreform skulle förändringar
ske, världen är inte statisk, säger Vehviläinen.

Ministern talar om att ta ett steg tillbaka, till det goda livet, det lokala samfundet, litet sådär som man i tiderna talade om byar och byagemenskap.
– Kommunerna måste få vara olika sinsemellan, landet ska se ut som en mosaik med olika bitar: små, stora, svenska, finska, tvåspråkiga, landsbygdskommuner, metropolkommuner…

Det handlar om dig och mig

På frågan hur denna livskraft och positiva attityd ska uppstå återkommer Vehviläinen till individen, dig och mig. Vi har under en tid levt med förvissningen om att samhället sköter allt, men nu måste vi tänka om.
– Det handlar om kommuninvånaren.
På samma sätt som kommunledningen måste också invånarna vara modiga och ta initiativ, göra försök och göra saker på ett nytt sätt. Det måste också finnas olika alternativ: tredje sektorn, privata aktörer, kommunen. Som exempel på hur man genom att förändra metoderna kan åstadkomma något nytt och positivt är kommunen Liperi, på svenska Libelits, i norra Karelen. Där har man infört dagisavgift per timme. Du betalar bara för den faktiska tiden ditt barn vårdas av kommunen.
– Alla är glada, försöket har tagits emot med stor entusiasm, säger Vehviläinen.

Hon lyfter också fram äldreboendet i Helsingfors som lockat studerande.
– Allt är inte förbjudet enligt lag, vi måste våga pröva på nya grejer.

”Glad då jag hör om Närpes”

Samtidigt är strömmen av asylsökande en stor utmaning för kommunerna. I Sverige funderar man på att lagstifta för att flyktingarna skulle fördelas jämnare mellan
kommunerna, inte bara till de stora städerna.

Som så många andra politiker i Finland lyfter Vehviläinen fram Närpes.
– Jag har hört att integrationen skulle ha lyckats i Närpes.

Jag blir så glad varje gång jag hör om hur Närpes har skött integrationen, säger ministern där hon sitter i statsborgen. Själv är Anu Vehviläinen hemma från en helt annorlunda miljö,
Joensuu en stad i östra Finland som fått tvivelaktigt rykte på grund av oroligheter med rasistiska förtecken. Vehviläinen tvekar inte att uttala sig med pondus då det handlar om medborgargarden.

– Medborgargarden med vissa symboler försvagar säkerheten, säger minister Vehviläinen.
Hon blir upprörd vid tanken på medborgargarden av typ Soldiers of Odin och vid att någon
kan argumentera för att Odins soldater ska skydda människor.

– Om de patrullerade i ett köpcentrum i till exempel Joensuu skulle resultatet bli oro och rädsla i stället för trygghet. Jag har som medborgare Vehviläinen undertecknat adressen “Joensuu fritt från rädsla” (Joensuu vapaa pelosta) på nätet. Det fanns över 3 000 namn före mitt på adressen.

I motsats till flera av sina kolleger i landets ledning talar hon klarspråk. Och hon talar för hela statsrådet.

”Inga rasistiska patruller”

– Detta är inget talkoarbete. Det måste sägas klart och tydligt att vi tar avstånd från medborgargarden, vi godkänner inte dem. Vi har mötesfrihet i Finland men regeringen är enig i detta: inga patruller med nazistiska eller rasistiska förtecken kan godkännas.

Hur kunde det då uppstå en situation där landets högsta ledning verkar överrumplad och uttalar sig oklart?
– Oväntade saker inträffade snabbt och överraskande.
Efter vår intervju har inrikesminister Petteri Orpo (Saml) i klarspråk fördömt och tagit avstånd från rasistiska gatupatruller.

Vårda närmiljön!

Vi återkommer till kommunen. Anu Vehviläinen tar en röd penna och tecknar en pojke
med yvig kalufs, han tar sats för att sparka iväg en röd fotboll.
– Det är jätteviktigt att miljön, den byggda och naturen, är städad och i gott skick i kommunerna.

Om färgen flagar och gatulamporna är sönderslagna uppstår en dålig miljö och
osäkerhet. Ju mera vi vårdar vår omgivning, desto bättre mår invånarna, säger Vehviläinen.

Kommunen måste se till att det finns redskap för invånarna att bygga en meningsfull fritid,
att inte ställa hinder i vägen utan uppmuntra kommuninvånarna att delta i föreningars och i tredje sektorns verksamhet.

Då vi talar om vilka tjänster som blir kvar i kommunerna efter förvaltningsreformen nämner kommunminister Vehviläinen genast biblioteken.

– Biblioteken är den främsta bildningsinstansen, slår hon fast. I Vehviläinens  favoritkommun fungerar småbarnsfostran, inte bara i skolor och dagis utan genom
att även familjerna tar ansvar. Hon använder ofta ord som ”ta hand om varandra”, ”gemenskap” och ”initiativförmåga”.

Stora och små

Den vanligaste kritiken från kommunernas sida, förutom allmän ovisshet om vad som kommer att hända, har handlat om att socialvården föreslås flytta till de nya landskapen.
Anu Vehviläinen betonar att kontaktytorna mellan kommunerna och det nya självstyrande
landskapet måste vara i skick: servicepunkter för äldre, friskvårdscentra, sociala tjänster och så vidare ska finnas nära människorna i lokalsamhället.

Under 2000-talet har över 100 kommuner försvunnit. I och med de 18 landskapen som bildar nya förvaltninsområden tror man nu att det inte blir så många fler kommunsammanslagningar. Reformen överför mer än hälften av kommunernas uppgifter på landskapen.

– Det finns ingenting som säger att en liten kommun är en sämre miljö än en stor.

Båda har goda och dåliga sidor, i en liten kommun känner alla varandra, det är kort väg till
makten, du kan undvika onödig byråkrati.

Regeringen: Nyland ett område

Men landskapen då? Ska vi faktiskt ha så olika stora områden som lilla Mellersta Österbotten med 12 kommuner och knappa 70 000 invånare, och Nyland med 26 kommuner och 1,6 miljoner invånare? Skulle det vara fiffigt att spjälka upp Nyland?

– Regeringens åsikt är att Nyland är ett område, vi ska inte ha flera självstyrande områden
än 18, kontrar centerpolitikern Anu Vehviläinen. Hon ger sig inte in på en diskussion om hur dominant metropolområdet kommer att bli i ett fullmäktige för det självstyrande landskapet Nyland.

Vad har en Hangöbo eller Lovisabo då längre att säga till om då?
– De personer som blir invalda i landskapsfullmäktige representerar hela landetskapet och måste se till hela områdets bästa, säger kommunministern.

Hon föredrar själv personval framom listval.
– Jag tänker att det känns tryggt och vant med att rösta på en person, det blir partiernas ansvar att ha kvalitativa kandidater.

Många frågor om reformen är obesvarade på högsta nivå. Regeringen ger sitt förslag till lag
om reformen på remissrunda i april. En parlamentarisk arbetsgrupp är tillsatt. Men den knepigaste frågan, finansieringen, ärännu öppen. Grundlagen stadgar kommunens rätt att bestämma sin skattesats. Samtidigt ska landskapen få beskattningsrätt, eventuellt efter en övergångstid med staten som garant. I MTV:s förfrågan till kommundirektörerna
tror 64 procent att vård- och förvaltningsreformen inte blir av, en klar majoritet tror att reformen, om den blir av, inte kommer att ge besparingar.

Vehviläinen är hundra procent säker på att reformen går vidare denna gång.
– Vi kommer att pröva alla svåra frågor mot grundlagen tills vi vet att förslaget håller, lovar
Vehväläinen. Och hon hoppas nu att alla är med.

– Vänsterförbundet har en helt egen agenda men jag tror att folket nu förväntar sig samarbetsförmåga och samverkan, säger ministern och lägger sista handen vid sin teckning. Det blir ett stort rosa hjärta och sloganen Framtidens kommun – Vår kommun.

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här