Samtidigt som Kommunförbundets specialsakkunniga Pauliina Jalonen gläds över att klimatarbetet i kommunerna i år gått i rätt riktning är hon kritisk. – Vi måste göra mer och snabbare på alla nivåer. Ändringen i klimatlagen som gör en kommunal klimatplan obligatorisk är välkommen, säger hon.

Ända sedan år 2019 har kommunernas årliga klimatutsläpp minskat. 2019 med 5,5 procent, 2020 med 8,7 procent och enligt förra veckans preliminära uppgifter för 2021 med 3,1 procent. Detta enligt Finlands Miljöcentral SYKE.

Pauliina Jalonen, klimatsakkunnig vid Kommunförbundet: – När jag förr fick samtal, där man undrade vad klimatfrågan för kommunerna överhuvudtaget betyder, får jag nu berätta om processer gällande nya energikällor såsom garantier, fastighetsskatter och tillstånd. Det är fint! (Foto: Kommunförbundet)

Också utsläppstrenden över en längre tidsperiod är positiv. Enligt SYKE har utsläppen minskat med nästan en tredjedel, eller med 28,7 procent, i nästan alla kommuner i Finland mellan år 2005 och år 2021.

– Utvecklingen går helt klart i rätt riktning, men att hitta de rätta proportionerna och den rätta takten är utmanande av många orsaker, kommenterar Jalonen. Hon ansvarar för anpassning och beredskap inför klimatförändringen inom Kommunförbundet och förklarar vidare:

– Dels har kommunerna inte kontroll över exempelvis trafikfrågor med stora utsläpp utan är beroende av nationella åtgärder, dels är vissa områden och sektorer problematiska av andra orsaker. Uppvärmningsenergi är till exempel ofta en avsevärd utsläppssektor, där kommunen visserligen eventuellt kan påverka fjärrvärmen och de egna fastigheterna men inte andras.

Jalonen konstaterar att kommunernas uppgiftspalett inte heller alls täcker en de största utgiftskällorna, alltså lantbruket, vilket gör det svårt för kommuner med storskaligt lantbruk att uppnå klimatmålen.

Investeringar brådskar

– Inom energin har framstegen varit stora exempelvis i fjärrvärmen i städer som Åbo och Vanda men nu gäller det att skrida från planer till handling. Man kan inte i år besluta att nästa år görs detta. Vi talar om cykler på tio år. Fina planer kan finnas men det är först när investeringarna omsätts i praktiken som man kan se deras effekt.

Jalonen berättar att processerna kring vindkraft och lösningarna kring solenergi nu intresserar kommunerna. Enligt henne är den kunskapsutvecklingen på senare år betydande.

– När jag förr fick samtal, där man undrade vad klimatfrågan för kommunerna över huvud taget betyder, får jag nu berätta om processer gällande nya energikällor såsom garantier, fastighetsskatter och tillstånd. Det är fint!

Klimatpusslet illustrerar storleken på den förändring som krävs och den verkliga betydelsen av olika vardagliga handlingar. Förutom att gestalta de egna målen, uppmuntrar Klimatpusslet till att fundera över hur samhället bör förändras för att göra det lättare och snabbare att genomföra hållbara livsstilar. (Bild: D-mat Oy)

Kunnig arbetskraft central

I det här sammanhanget lyfter Jalonen också fram en färsk europeisk undersökning om en av de stora flaskhalsarna i hanteringen av klimatkrisen på lokal nivå inom EU – personresurserna.

Närmast är frågan: hur ska kommunerna ha råd att anställa miljökunnig personal i tillräcklig utsträckning för att uppnå klimatmålen?

– Kommunernas svårigheter beror enligt rapporten på anspråkslösa operativa budgetar, strikt lånereglering och oattraktiva arbetsvillkor.

I rapporten talas det om att i snitt 2,5 nya heltidposter (eller totalt 214 000 nya arbetsplatser) skulle behövas inom EU per kommun under de följande 9 åren. Kostnaden? Sammanlagt 16 miljarder euro per år det vill säga 3 procent av den lokala budgeten.

Bara en tredjedel har klimatplan

I samband med höstens budgetproposition föreslog regeringen också en ändring av klimatlagen för att stärka klimatarbetet i kommunerna. Ändringen skulle träda i kraft i januari 2023 men har blivit fördröjd till mars och går nu till andra behandling för att godkännas eller förkastas.

– Att kommunerna får en lagstadgad roll i klimatpolitiken gör saker och ting solklara: Man behöver inte längre fundera på om man behöver göra upp en klimatplan eller inte när den är obligatorisk, säger Jalonen.

– Min uppskattning är att ungefär 100 kommuner eller en tredjedel till dags dato har en klimatplan och det är bra att i synnerhet de små kommunerna där den administrativa bördan är större går in för ett samarbete. Då blir resultatet bättre. 

Många olika typs samarbete

Som exempel nämner hon samarbeten i norra Savolax, där kommunerna gjort upp en egen plan baserad på en gemensam modell och S:t Michel med kranskommuner som anställt en gemensam projektarbetare som hjälpt flera kommuner göra upp en egen plan.

Jalonen berättar vidare att också Kyrkslätt och Vichtis har anställt en gemensam klimatkoordinator. Och Alavo, Kauhava, Kurikka, Lappo och Kuortane i Österbotten har svarat på klimatförändringens utmaningar med att utarbetat en regional klimatstrategi under det tvåspråkiga namnet Kestävät-kommunerna.

– Det är bra att veta att fast lagen träder i kraft i mars så har man tid på sig hela nästa fullmäktigeperiod att göra upp klimatplanen och på våren kan man ansöka om en liten understödspeng av miljöministeriet, utreder Jalonen.

Läs också (Yle 8.12.2022): För att Finland ska nå sina klimatmål krävs att också hushållen deltar i talkot – förändringarna bra både för miljön och plånboken

Miljörapporter

Alla kommuners växthusgasutsläpp för år 2021 kan du se här. Med finns också en jämförelse i situationen för alla utsläpp 2005 och 2020. 

Ändringen i klimatlagen med den obligatoriska kommunparagrafen finns här och vill du följa med beredningen i riksdagen så finns den här.

Kommunförbundet har två egna klimatguider på svenska med basfakta från år 2020 och 2021.

EU-rapporten Human Capacity in Local Governments: the bottleneck of the building stock transition kan du läsa här.