Kommunerna på Åland har samma räddningsledning - "Alltid nära till vattnet och olyckor kan hända året runt"
En nödställd i havet är ett vanligt olycksscenario på Åland, givetvis sommartid men även under vintern om folk rör sig på förrädiska isar. Brandkåristerna övar på att snabbt ta sig ut till den nödställda och att få personen i säkerhet. Foto: Kjell Söderlund.
All räddningsledning på Åland styrs numera från en och samma myndighet. Bland fördelarna nämns ett bättre helhetsgrepp över hela Åland, bättre rättssäkerhet och laglighetsövervakning. När det gäller den operativa verksamheten märks dock ingen större förändring.
Fem aktiva i Östra Saltviks frivilliga brandkår, ÖSFBK, träffas i brandstationen för veckans övning. I kväll står ytlivräddning på programmet. Gruppen åker till en havsvik, kränger på sig torrdräkter och riggar i ordning räddningsplankan med tillhörande lina på 300 meter.
I tur och ordning simmar de ut i viken och väntar på nästa steg i övningen. Nu gäller det för de andra att snabbt ta sig ut till ”offret” och få ombord honom på plankan. Olika paddlingstekniker diskuteras. Det går snabbast att paddla stående på knä, men det kräver å andra sidan god balans. Att sitta grensle över plankan är stadigare men då blir benen ett motstånd i vattnet.
– Det här är ett viktigt moment för oss på Åland att öva på. Vi har alltid har nära till vattnet och olyckor kan hända både sommar och vinter, säger Jan Lindgrén, ordförande både för ÖSFBK och för Ålands brand- och räddningsförbund.
Knallar på
Han har varit aktiv i brandkåren länge – ”ända sen han slutade med fotbollen” – och tycker generellt att det är bra att Ålands räddningsmyndighet bildats.
– Men för oss på fältet blir det ingen större skillnad. Vi knallar på i samma banor, säger han.
I hans hemkommun, Saltvik med två frivilliga kårer, har kommunen än så länge beviljat hyggligt med medel för kårernas utrustning. I dagsläget har ÖSFBK bland annat en släckningsbil, en tankbil som tar 14 000 liter vatten, en manskapsbil och en mindre snurrebåt.
– På vår önskelista finns en terränghjuling som underlättar när man kör ut slang i naturen vid skogsbränder eller när man undsätter vandrare som gjort sig illa långt från landsvägarna.
Det stora problemet är snarare rekryteringen av nya brandkårister.
– Det är inte på modet i dag att jobba frivilligt. Det är en kamp att få nya medlemmar. De kårer som satsar på en aktiv ungdomsverksamhet lyckas bäst, säger Jan Lindgrén.
Högkvarter i Jomala
Den nya räddningsmyndigheten har sitt högkvarter i kommunhuset i Jomala. Samma byggnad inhyste tidigare ledningen för Räddningsområde Ålands landsbygdskommuner, RÅL, som omfattade nio kommuner. De kommunerna var i ett tidigare skede uppdelade i två olika distrikt.
De övriga åländska kommunerna, av dem fem skärgårdskommuner utan fast vägförbindelse, hade ett avtal med Mariehamn om att Mariehamn skulle handha myndighetsfunktionen för dem.
RÅL hade tre anställda. Ålands räddningsmyndighet har sex eftersom tre tjänstemän från Mariehamns räddningsverk överförts.
– Att ha en gemensam myndighet är en logisk utveckling på Åland. Nu styrs all räddningsledning från ett enda ställe. Vi ska jämka ihop oss och försöka hitta synergieffekter. Det finns många frågor att ta tag i för att synkronisera och utveckla vår verksamhet, säger räddningschef Lennart Johansson som tidigare arbetade för RÅL.
En stor uppgift för myndigheten handlar om tillsyn och preventivt arbete. Uppfyller byggnader, nya som gamla, kraven på brandsäkerhet? Sköts till exempel utbildningen inom brandskydd regelbundet för personal inom vård och omsorg?
– Vi har ett nära samarbete med byggnadsinspektörerna i kommunerna, säger Johansson.
Viss specialisering
De frivilliga brandkårerna på Åland har delvis specialiserat sig och sin utrustning på olika uppgifter. Vissa har tankbilar, andra har den specialutrustning som krävs för att klippa upp fordon vid svåra bilolyckor. En del satsar mer på rökdykning. Det kan avgöra vem som kallas till olika tillbud.
– Vid en husbrand skickas alltid ett så kallat höjdfordon ut. Det finns ett sådant på Åland. Hanteringen kräver specialistkunskap och det är stationerat vid räddningsverket i Mariehamn, säger räddningschefen.
När ett larm om en olycka kommer till alarmcentralen följer alarmoperatören ett antal olika och färdigt uppgjorda modeller för vilka enheter som larmas i första hand. Sedan tar räddningsledningen över kommandot.
Läs mera i Kommuntorget magasinet 4/24.
Räddningsväsendet på Åland
Sedan den 1 maj i år har de 16 åländska kommunerna en gemensam räddningsmyndighet med Jomala kommun som huvudman. Planerna på att bilda en gemensam myndighet har funnits i flera decennier och samordningen har skett stegvis. Den nya enheten, Ålands räddningsmyndighet, har sex anställda och nettokostnaden per år beräknas till 640 000 euro. De enskilda kommunernas andel av summan räknas ut enligt antalet invånare.
Frivilliga brandkårer finns i alla 16 kommuner. Två av dem – Jomala och Saltvik – har två kårer. Kårernas utrustning bekostas av respektive kommun.
Mariehamn har en professionell brandkår vid Mariehamns räddningsverk med en handfull anställda på plats dygnet runt. Ambulansverksamheten sköts av verkets personal på uppdrag av ÅHS, Ålands hälso- och sjukvård.
Ålands brand- och räddningsförbund är en takorganisation för de frivilliga kårerna. Huvuduppgiften, enligt avtal med Ålands landskapsregering, är att utbilda frivilliga brandkårister och att locka ungdomar till kårerna. Åland har däremot inte egen lagstiftningsrätt när det gäller befolkningsskydd och beredskap inför undantagsförhållanden som exempelvis naturkatastrofer, pandemier och krig. Det är ärenden som hör till statens behörighet. För ett smidigt samarbete med det åländska räddningsväsendet och sjukvården finns därför en samrådsdelegation för beredskapsärenden. I den sitter representanter både för landskapet Åland och för staten.
