Jakten på en miljard
Under åratal har kommunernas lagstadgade uppgifter tillåtits öka. Samtidigt som riksdagen stiftat om nya uppgifter har kostnaderna stigit och resurserna släpat efter. Nu är vi i en situation då det inte mera går att fortsätta som förr. Antingen måste uppgifterna minska, resurserna öka eller så måste strukturella åtgärder vidtas för att effektivera verksamheten.
Välfärdssamhället kan upprätthållas bara ifall kommunernas ekonomi är i balans. Ifall utgifterna under flera år är större än inkomsterna är välfärden för kommunernas invånare i fara. Då kan man fråga sig hur de grundläggande rättigheterna förverkligas i en situation då alla i vårt land ska vara lika inför lagen. I sista hand är det riksdagen som ansvarar för att grundlagens stadganden uppfylls – samma riksdag som under åren öst på med nya lagstadgade uppgifter.
Det är inte lätt att orientera i en terräng som består av över femhundra uppgifter och tusen påbud som säger hur dessa skall utföras. Men att kräva att till exempel Kommunförbundet skall komma med en enkel prioriteringslista är verkligen befängt då det för alla som är insatta i problematiken står helt klart att vi talar om svåra samhälleliga beslut som det finns mycket divergerande åsikter om. Ska till exempel funktionshindrade personers rättigheter ställas mot rätten till utkomststöd eller skall barnskyddet ställas mot åtgärder för de långtidsarbetslösa? Eller är det meningen att kommunen skall avstå från de uppgifter som inte är direkt lagstadgade, som stödet för regionens näringsverksamhet eller turism, bidragen till kultur- och idrottsorganisationer eller upprätthållandet av simhallar?
För att nå fram till mål i jakten på en miljard krävs att man går igenom hela verksamhetsfältet för de olika uppgifterna och ser igenom all lagstiftning som påverkar individen och lokalsamhället i varierande situationer. Att bara plocka fram enskilda lagstadgade uppgifter, beräkna deras kostnader och slutligen summera dem till en miljard är att plocka billiga poäng utan ansvar för välfärden i framtiden. Sådana politiska beslutsfattare vill vi inte ha.
