Markus West: Inget är klart som korvspad inom välfärden

Egensinnet har varit vår livsluft i mer än hundra år, deklarerade Åland kaxigt i samband med firandet av 100 år av självstyre tidigare i år.

Jag log igenkännande när jag läste meningen.

Sedan några år tillbaka är jag återflyttare till Bergö söder om Vasa. Bergö är en fin ö med daghem, förskola, skola, bibliotek, serviceboende för de allra äldsta och det mesta annat som man behöver i vardagen.

Denna artikel ingår i nya Kommuntorget magasinet.

Den nybyggda lågstadieskolan finns i samma hus som äldreomsorgens serviceboende med plats för 10 invånare.

Skribenten Markus West är chefredaktör för tidningen God Tid.

Skolan har vi på Bergö alltid sett som en självklarhet. Inte ens när det visade sig att den gamla skolan var hälsovådlig tvekade invånarna. Det skulle byggas en ny skola och därmed basta. Så blev det också.

Däremot var det svårare att få till stånd ett serviceboende i skärgården. Malax kommun tvekade – ett serviceboende med 10 platser är i minsta laget, invände kommunen.

När kommunen tvekade grävde skärgårdsborna fram en dos jävla anamma, bildade ett fastighetsbolag och byggde i egen regi. Fyrgården, som boendet heter, finns i samma hus som skolan.

Vid årsskiftet övertog Österbottens välfärdsområde driften av Fyrgården från Malax kommun och vid nyår är det dags för nästa steg.

Ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster övergår då i hela landet från kommuner och samkommuner till välfärdsområdena. I Österbotten tjuvstartade man för ett år sedan när samkommunen Österbottens välfärdsområde bildades.

Hittills har de som bor på Fyrgården inte märkt av förändringen. Vi får hoppas att det fortsätter så.

Äldreomsorgen på Bergö, inklusive Fyrgården, får i dag sin mat från skolköket, som ligger på andra sidan väggen. Husets användare, både små och stora, serveras varje dag en fantastisk husmanskost.

Välfärdsområdet har inte gett några klara besked. Det vänder på slantarna och söker sparobjekt. 2023 fortsätter allting som förut, men vad händer sedan?

Alla som någon gång vänt på sjukhusens och hälsocentralernas oftast smaklösa matportioner skulle knappast tro sina smaklökar.

Men djävulen ligger som bekant i detaljerna. I de många lagar som stiftades för att möjliggöra välfärdsområdena är införandelagen en av de viktigare. I den står att personal som tillhandahåller mat- och städtjänster ska överföras till välfärdsområdet såvitt personalens arbetsuppgifter till över hälften är förknippade med social- och hälsovårdstjänsterna. Dessutom finns det en övergångsregel som gäller 2023.

Klart som korvspad kunde man tycka. Eftersom skolbarnen är fler än matkunderna inom äldreomsorgen borde allt få fortsätta som hittills.

Sunt förnuft säger också samma sak.

Men välfärdsområdet har inte gett några klara besked. Det vänder på slantarna och söker sparobjekt. 2023 fortsätter allting som förut, men vad händer sedan?

I Österbottens välfärdsområdet ska tre så kallade in house-bolag ta över ansvaret för mat- och bespisningstjänsterna. Det ansvaret kan inte vara så fyrkantigt att man börjar transportera mat från ett storkök på fastlandet till de äldre i skärgården, samtidigt som skolköksan fortsätter att göra sin fantastiska mat på andra sidan väggen.

Motsvarande situationer kommer att uppstå på andra håll i landet.

I stället för att konsultera jurister om hur bolagsbildningen kring mat- och städtjänsterna ska se ut borde välfärdsområdenas ledningar kalla in näringsexperter och kockar för att fundera på hur man kan servera klienterna mat som man mår bra av.

I annat fall är risken överhängande att maten allt oftare förblir orörd samtidigt som medicineringen ökar.

Markus West är chefredaktör för tidningen God Tid.