Rätten till dagvård beror på var du bor

Många kommuner har valt att trotsa regeringens och riksdagens beslut att begränsa den subjektiva dagvårdsrätten och andra sparåtgärder kring dagvård. Det här försätter barn i olika position beroende på vilken kommun de råkar bo i. –Det har ändå varit märkligt tyst kring de kommande chockhöjningarna, säger Kommunförbundets sakkunniga Jarkko Lahtinen.

20
TIMMAR
Regeringen vill begränsa rätten till vård för de barn som har en förälder hemma till 20 timmar i veckan. Riksdagen godkände förslaget i december.

Anna Floman är föräldraledig med lilla julia, 9 månader. Sedan årsskiftet har hon fört storebror Benjamin, 3 år, till dagis varje vardagsmorgon. Han behöver absolut stimulansen han får på dagis, tycker Anna Floman. Hon är rädd för att regeringens begränsningar av rätten till dagvård kommer att öka ojämlikheten mellan kommuner och i sista hand barn. Också barnombudsman Tuomas Kurttila varnade nyligen för att beslutet försätter barn i olika position. Han uppskattar till och med att lösningen kan strida emot FN:s konvention om barns rättigheter.

– Om vi ska få landet på fötter igen måste alla dra sitt strå till stacken. Men det måste vara ett långsiktigt beslut så att föräldrarna kan lära sig att anpassa sig. Benjamin går nu på dagis 5–7 timmar per dag. Jag är beredd att gå ner till fyra timmar per dag medan jag är hemma med Julia om det bidrar till att få ekonomin i skick, säger Anna Floman.

Den subjektiva rätten till dagvård har gällt alla barn under skolåldern sedan 1996. Hittills har många politiker poängterat vikten av att föräldrarna får välja själv. Men från och med augusti kommer barn vars föräldrar inte jobbar eller studerar heltid ha rätt till 20 timmar dagvård om veckan, det vill säga hälften av den tid som andra barn har rätt till. Det här gäller också barn till föräldrar som är vårdlediga och hemma med ett yngre syskon. Lagen som riksdagen klubbade igenom i december möjliggör också större gruppstorlekar.

Kommunerna har reagerat väldigt olika på regeringens beslut om att begränsa rätten till dagvård.

Åtminstone i Hyvinge, Jämsä, Joensuu, Uleåborg, Outokumpu, Nyslott, Kajanaland, Kankaanpää, S:t Michel och Pieksämäki har man beslutat att begränsa den subjektiva dagvårdsrätten och öka gruppstorlekarna från och med augusti. Vanda, Jyväskylä, Kouvola och Raisio har beslutat att begränsa den subjektiva dagvårdsrätten utan att ändra på personalresurseringen.

Besparingarna i dagvården

Lagen, som träder i kraft i början av augusti, ger barn till föräldrar som inte heltidsjobbar eller -studerar rätt till 20 timmar småbarnspedagogik i veckan.
Man vill också ändra på gruppstorlekarna så att det kan tas in fler barn per vårdare. För 3 år fyllda föreslås att kvoten höjs från sju till åtta barn per vuxen.
Omkring 230 000 barn går på dagis i Finland. Lagändringen berör uppskattningsvis 11 000 barn.
Därtill föreslås att barnet vid behov ska ha rätt till mer omfattande småbarnspedagogik än 20 timmar i veckan om någon av föräldrarna är sysselsatta på deltid eller tillfälligt, deltar i sysselsättningsbefrämjande service, rehabilitering eller av någon annan motsvarande anledning. Enligt propositionen ska det dock alltid ordnas småbarnspedagogik i nuvarande omfattning om det behövs med tanke på barnets utveckling, behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter eller i övrigt är i enlighet med barnets bästa.

I åtminstone Helsingfors, Forssa, Tavastehus, Kemi, Kotka, Nokia, Riihimäki, Seinäjoki, Tammerfors, Nystad, Valkeakoski och Torneå har man däremot tagit beslutet att bevara dagvården så som den varit. Nämnden Svenska rum i Esbo vill begränsa den subjektiva rätten – i motsats till den finska nämnden. Fullmäktige behandlar frågan i februari. Kommunförbundets vice vd Hanna Tainio säger till Kuntalehti att hon förvånas över kommunernas beslut att gå emot regeringens linje.

– Det är bra att märka att kommunerna prioriterar barn och familjer framom ekonomin. Det är i någon mån problematiskt om folk behandlas ojämlikt beroende på vilken kommun de bor i.

Kommunförbundet kommer att skicka ut en förfrågning till kommunerna i början av våren. Enligt Jarkko Lahtinen, sakkunnig inom småbarnsfostran på Kommunförbundet, har dryga 20 kommuner tagit ett beslut i frågan, varav drygt hälften beslutat om begränsningen av den subjektiva dagvårdsrätten och hälften om gruppstorlekarna för över 3-åringar, en del om bådadera.

– Lagen bestämmer bara en minimi- eller maximinivå för servicen. Om kommunerna tycker att de har råd att erbjuda mer är det fritt fram. Kommunernas beslut verkar vara kopplade till budgeten. Budgetförhandlingarna nu handlar i de flesta fall bara om dagvårdsplatserna från och med hösten 2016, det är bara fråga om fem månader. När städerna behandlar budgeten för 2017 kan det se annorlunda ut.

2016-02-dagis-02

En mer oroväckande förändring för familjerna är att dagisavgifterna enligt regeringsprogrammet kommer att höjas från och med augusti 2016, anser Lahtinen.

– Av någon anledning har det varit ganska tyst om det här trots att det är frågan om en ganska stor förhöjning, säger Lahtinen.

Dagvårdsavgifterna ska enligt regeringsprogrammet höjas så att man på årsnivå samlar in 54 miljoner euro mer än nu, då summan varit 330 miljoner euro. Det innebär en förhöjning på uppskattningsvis 16 procent. För en familj med föräldrar med medelinkomst innebär det omkring 450-500 euro per barn per år. Familjerna betalar för närvarande i medletal cirka 154 euro per månad i dagvårdsavgift. Den högsta avgiften som kommunen kan uppbära är 283 euro för första barnet, medan den lägsta nivån är avgiftsfri och förslås förbli det. Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp föreslår en höjning på 22 procent för de som betalar maximibeloppet, inklusive indexförhöjning föreslås maximiavgiften bli 354 euro. Förhöjningarna gäller nästan alla familjer men riktar sig främst till de bättre bemedlade.

– Möjligen kan det komma en ny högre inkomstgräns, men alla kommer att få dra sitt strå till stacken. Förslaget är ute på remissrunda fram till mitten av februari.

Finland ligger risigt till och alla måste delta i spartalkot, nu också barnen. Men just sparargumentet haltar åtminstone delvis i frågan om begränsningen av dagvårdsrätten. Enligt regeringens kalkyler når man en besparing på 62 miljoner euro genom att begränsa den subjektiva dagvårdsrätten. Kommunförbundet uppskattar att besparingen är bara drygt hälften av det här. Endast om kommunerna skapar ett system där en del barn går i dagis på förmiddagen och andra på eftermiddagen skulle man få verkliga besparingar.

– Det handlar om hur man ska lyckas anpassa dagispersonalens arbetstid till den tid barnen är på dagis. En stor del av personalen börjar vara i pensionsåldern. När de går i pension kan man fundera på om man behöver nyanställa. Det är snarare där man kan hitta besparingar.

Jarkko Lahtinen tycker ändå att det är bra att kommunerna själva får makt att bestämma.

Kritiken mot regeringens och riksdagens beslut handlar om både principiella och praktiska argument – många är upprörda över att vi kommer att se skillnader i kvalitet och jämlikhet mellan kommuner. Många är också oroade över att det är de barn som har det sämst ställt som betalar det högsta priset för begränsningarna.

Ser du det som problematiskt, Jarkko Lahtinen, att barnen har olika rätt till dagvård beroende på vilken kommun de bor i?

– Vi måste komma ihåg att alla barn också i fortsättningen har rätt till 20 timmar dagvård. Jag tycker inte det här innebär några dramatiska förändringar.

Gruppstorlekarna är en knepigare fråga eftersom största delen av daghemmen är så fulla att det inte finns plats för fler barn.

– Det är en utmaning och en stor förändring men gruppstorlekarna är fortfarande rätt små jämfört med i andra länder. Visst inverkar gruppstorleken på kvaliteten, men det handlar sist och slutligen om hur verksamheten ordnas.

Hur blir det för en arbetslös? Rätten till heldagsdagvård gäller bara i två månader men i dagens läge kan det vara svårt att hitta jobb.

– Enligt regeringens proposition har omkring 40 procent av de arbetslösa hittat jobb efter två månader. Man har uppskattat att rätten till subjektiv dagvård skulle förändras på grund av arbetslöshet för 0,7 procent av de barn som nu får heldagsvård. Jag hoppas att byråkratin inte försvårar möjligheterna för familjerna att få dagvård.

En annan aspekt som ställer nya krav är att deltidsanställningarna har ökat markant under de senaste åren.

– Det är utmanande för småbarnsfostran, antalet barn till föräldrar som deltidsjobbar ökar hela tiden. Familjerna beaktar dagvårdsavgifterna i sina beslut. Kommunen kan inte neka dagvård för någon som jobbar, lagen är villkorslös här, jobbar man deltid har man rätt till fler än 20 timmar dagvård i veckan. Också fortsättningsvis måste kommunerna behandla varje familj utifrån deras situation, säger Lahtinen.

Småbarnsfostran inbegriper allt från måltider till påklädning, barnen lär sig mycket av att vara i grupp och av att ta intryck av varandra.

I en del kommuner med god sysselsättning är det lättare att besluta att fortsätta erbjuda dagvård som förut. Läget är ett helt annat i kommuner med hög arbetslöshet

– Man måste också diskutera vad som är bäst ur barnets synvinkel. Kommunerna kan fundera på om de delar upp verksamheten i två grupper så att den första till exempel erbjuder dagvård från kl. 8–12 och den andra kl. 12–16.

Ungefär 230 000 finländska barn får småbarnsfostran. Regeringen uppskattar att lagändringen kommer att beröra omkring 11 000 barn. Det finns ändå stora kommunvisa skillnader i och med att sysselsättningen i kommunerna skiljer sig betydligt.

– I en del kommuner med god sysselsättning är det lättare att besluta att fortsätta erbjuda dagvård som förut. Läget är ett helt annat i kommuner med hög arbetslöshet, säger Lahtinen.

Ämnen