Stadsstyrelsens nya ordförande Thomas Söderlund: Jag gör vad jag kan i två år

Strax efter midsommar stod det klart att Tjöckbon Thomas Söderlund övertar ordförandeposten i Kristinestadsstyrelsen efter att Patrick Ragnäs tvingats lämna alla sina politiska uppdrag. - Det skulle skulle vara jätteviktigt att få nya etableringar och arbetsplatser till staden, säger Söderlund. Foto: Joakim Snickars

Sommaren 2023 går till historien som en ovanligt dramatisk och skandalkantad period i Kristinestadspolitiken.

I juni tvingades såväl stadsfullmäktiges ordförande Henrik Antfolk som stadsstyrelsebasen Patrick Ragnäs lämna sina uppdrag omgående. Antfolk blev i maj polisanmäld efter ett bråk i samband med en hemmafest medan Ragnäs anklagas för att ha gjort sig skyldig till sexuella trakasserier på SFP:s partidag i juni.

Henrik Antfolk har ersatts av Peter Grannas medan Thomas Söderlund tar över efter Patrick Ragnäs.

Beslöt ställa upp i ett extremt läge

Tjöckbon Thomas Söderlund, slöjdlärare i Närpes och spannmålsodlare i hembyn till professionen, har semester och förklarar att han är upptagen med ett privat stockhusprojekt när han anländer till Kommuntorget-intervjun i stamstaden den första kvällen i augusti.

I kommunalvalet 2021 var Söderlund den näst populäraste kandidaten i Kristinestad med 170 erhållna röster. Han har tidigare varit medlem både i stadsfullmäktige och stadsstyrelsen 2012-2016. Därefter valde han att ta en paus från kommunalpolitiken på grund av hans förra fru hade tillträtt som bildningsdirektör i staden.

– Egentligen har jag aldrig fikat efter någon ordförandepost under den tid som jag har suttit i fullmäktige och styrelsen. Men i det här extrema läget beslöt jag efter betänketid ställa upp.

En annan tänkbar kandidat, Carina Storhannus, var i praktiken inte valbar eftersom hon är anställd inom det kommunala näringslivsbolaget.

– Jag ska göra vad jag kan för staden i två år framöver, säger Söderlund kort och gott om sitt nya uppdrag.

Söderlund vill inte kommentera de omskrivna avhoppen i juni desto närmare.

– Det handlar om personliga övertramp. Egentligen har ju de här fallen inte koppling till själva politiken och det politiska arbetet. Men i motsats till andra grupper är en politiker i princip i tjänst dygnet runt och kraven på politikernas uppförande är stränga.

– Såna här händelser kan tyvärr leda till att det blir ännu svårare att få folk att ställa upp och engagera sig politiskt. Speciellt på små orter, funderar Söderlund i samma veva.

Planer på solpark och vätgasfabrik ger framtidshopp

Livet går vidare i Kristinestadspolitiken. Efter att sommarsemestrarna ebbat ut tar den kommunala verksamheten fart igen. Den 21 augusti sammanträder stadsstyrelsen och i september vankas höstens första fullmäktigemöte.

Framtidstro och förhoppningar saknas definitivt inte i den sydösterbottniska småstaden. Det är framför allt inom den gröna omställningen som fina möjligheter ser ut att finnas inom räckhåll.

– Det är mycket bra saker på gång och mycket positivt i luften just nu, säger Söderlund.

Till de aktuella visionerna hör en gigantisk solpark i 50 megawatt-klassen, med tiotusentals solcellspaneler, som enligt planerna ska anläggas på en före detta avstjälpningsplats i Lålby. Parkprojektet väntas kosta cirka 30 miljoner euro och i bästa fall vara i drift redan 2025.

I slutet av maj aviserade amerikanska Plug Power att företaget, vid sidan av liknande
etableringar i Borgå och Karleby, är intresserat av att bygga en stor elektrolysanläggning för framställning av grön vätgas i Kristinestad. För ändamålet har Kristinestads stad anskaffat ett markområde på Björnön, i närheten av det gamla kolkraftverksområde som Pohjolan Voima tidigare har förfogat över. Ett investeringsbeslut väntas 2025 eller 2026.

Om dessa stora industriella etableringar kan förverkligas skulle ett stort antal nya arbetsplatser kunna genereras i Kristinestad.

– Mycket arbete återstår. Planeringen och de byråkratiska processerna av projekten fortsätter i höst. Ifall investeringsbeslut fattas och byggena blir av kan det innebära ökad inflyttning till orten. Det är också möjligt att arbetspendling är ett starkt alternativ, säger Söderlund diplomatiskt.

Hittills har Kristinestad profilerat sig framgångsrikt på vindkraftens område. I dag är cirka 75 vindkraftverk i drift och ungefär lika många enheter befinner i planerings- eller byggnadsskeden. Ett par nybyggen är aktuella. Den nya vindpark i Tjöck som döpts till Kristinestad Norr, med cirka 30 kraftverk, torde kunna färdigställas i år. I Västervik, Ömossa är montering av nya nio vindkraftverk på gång, säger Söderlund.

Kattpiskargränden i Kristinestad klassas som en av Finlands minsta och smalaste gator. Foto: Joakim Snickars.

Krympande befolkningsunderlag en långvarig utmaning i Kristinestad

Sedan 1990-talet har befolkningen i Kristinestad minskat med nästan en tredjedel, från 9 000 till något över 6 200 invånare. Enligt framtidsprognoser från Österbottens Förbund kan nästan tusen personer till tappas fram till 2040 ifall den nuvarande utvecklingen inte kan hejdas.

Centraliseringens vindar blåser hårt speciellt på landsbygden och det är svårt att få ungdomar att återvända till hembygden.

Thomas Söderlund exemplifierar själv med att av sex pojkar i hans lågstadieklass i Tjöck är han den ende som bor kvar i hembyn i dag.

– Flera byskolor har lagts ner i kommunen tidigare. Själv var jag för övrigt med om att ta beslut om nedläggningen av Tjöck skola. Det var inte roligt, säger Söderlund som tillägger att några ytterligare förändringar av skolstrukturen inte har förts på tal på sistone.

Kristinestads forna profil som sydösterbottnisk sjukhusort, med tillhörande BB-verksamhet, har i sin tur försvagats kraftigt. Kvar finns framför allt HVC-verksamhet och den privata vårdcentralen Kristina Medi.

– Det här är en liten stad. Det skulle framför allt vara jätteviktigt att få hit nya industrier och arbetsplatser, betonar Söderlund.

Kristinestads stad gick på minus med cirka 750 000 euro ifjol. Den största boven i dramat var de extra utgifter som etableringen av det nya regionala välfärdsområdet medförde.

– Flera korrigeringar skickades från välfärdsområdet till staden och speciellt i våras kändes det hela verkligen ekonomiskt tungrott, säger Söderlund.

Rådhuset i Kristinestad, ett högkvarter för Kristinestadspolitiken, är byggt 1856 och ritat av den tyska arkitekten Ernst Lohrmann (1803-1870). Foto: Joakim Snickars

Vid sidan av satsningarna på förnybar energi, vad är på gång i Kristinestadspolitiken i höst?

– Planeringen av ett nytt havsnära bostadsområde i Inre hamnen kommer att fortsätta. Det har gått lite trögare med det projektet på senare tid. Det råder brist på bostäder i staden. Speciellt om en inflyttningsvåg skulle bli aktuell skulle det medföra problem.

Söderlund skulle personligen gärna se att antalet invandrare ökade i Kristinestad- inte minst på grund av att den nuvarande nativiteten i såväl Sydösterbotten som hela landet är på en låg nivå.

– Det är många ukrainare i Kristinestad. Hur många som kommer att stanna på sikt är oklart. Orten har ansträngt sig mycket för att kunna erbjuda ukrainska barn undervisning. I juni fanns det ett hundratal ukrainska skolbarn i området. Staden har för ändamålet anskaffat baracker som placerats intill det finska lågstadiet.

Med sin havsnära trähusidyll, marknader och Cittaslow-status som dragplåster ökade Kristinestads attraktionskraft som turistmål märkbart under coronaåren.

– Åtminstone var den klassiska sommarmarknaden i mitten av juli populärare än någonsin. Enligt uppgift lockade evenemanget 60 000-65 000 besökare, säger Thomas Söderlund.