Schyman: Finland behöver feministiskt parti i kommunalvalet

Två veckor. Så lång tid behövs för att få ihop ett feministiskt parti inför nästa kommunalval, menar feministikonen Gudrun Schyman. – Det finns ingen anledning att vänta. Kommunerna är den centrala arenan för att bygga upp jämställdheten, säger hon.

De konservativa vindarna väcker behovet av ett feministiskt parti. Också i Finland, och det med det snaraste. Det anser Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt Initiativ (Fi), som ifjol gjorde ett enormt lyft, såväl på kommunal nivå som inom rikspolitiken i Sverige. Kommunalvalet om två år kunde vara första åtgärden för att introducera feminismen som politiskt verktyg också i Finland.

– Kommunerna är den centrala arenan för att bygga upp jämställdhet i samhället. De politiska besluten i kommunen är avgörande för hur retoriken överförs till vardaglig praktik, säger Schyman.

Hon säger att Finland ännu har gott om tid med tanke på kommunalvalet och jämför med Norge. Där ställer systerpartiet till Feministiskt initiativ upp för första gången i lokalval i Oslo och i Bergen i höst.

– De kontaktade mig i mars, två veckor innan listorna skulle vara klara. Två veckor är en lång tid, svarade jag dem. Det finns ju erfarenhet att ty sig till. Självklart hjälper jag om någon i Finland vill grunda ett feministiskt parti, säger Schyman.

Efter att ha besökt Finland i våras fick Schyman uppfattningen om att jämställdhetsdebatten är betydligt lamare i Finland än i Sverige.

– Det finns ett motstånd, vilket innebär att det är oerhört viktigt för ledningen i kommunerna att förstå att det inte handlar om någon liten personalfråga utan en strategisk utvecklingsfråga. Dels bör de stå som rollmodell när det gäller jämställdhet, dels behöver de kunna visa att de är attraktiva som arbetsgivare genom att visa att de jobbar med jämställdhet och icke-diskriminering.

Hur kommer man då åt jämställdhetsproblemen i kommunerna? Schyman poängterar att steg nummer ett är att synliggöra problemen, att peka på att de finns.

– Jämställdheten och icke-diskrimineringen måste granskas inom alla områden; både kommunen som arbetsgivare och verksamhetsanordnare men också av den enskilda medborgaren. Det är en process som måste följas upp och som bör vara lika viktig som budgetprocessen i kommunerna.

Schyman ser den kommunala nivån som den absolut mest avgörande för att jämställdhetsarbetet ska gå framåt.

– Vardagsarbetet är grunden, därefter gäller det att få in det i lagstiftningen. Tyvärr är det inte alltid tydliggjort. Många lever i uppfattningen att jämställdhet är sådant man håller på med i riksdagen, att det inte hör hemma ”på landet”.

Ett av problemen är att jämställdheten ser olika ut på olika håll, därför är det viktigt att synliggöra problemen.

– Det handlar inte om åsikter utan kunskap. Vi har forskning som visar att vi inte lever i jämställda samhällen, trots att Sverige och Finland utpekas som jämställda länder.

Enligt Schyman bör jämställdheten synas i representationen – att både män och kvinnor ska ha möjlighet att uppnå samma poster. För det andra handlar det om rättvisa – att lönevillkoren är samma för bägge könen. För det tredje om reproduktion – lika ansvar och möjligheter i föräldraskapet, och sist men inte minst om att utplåna våld mot kvinnor.

Större kommuner ofta bättre

Generellt kan man säga att det finns skillnader också inom kommunerna. Enligt Gudrun Schyman är jämställdhetsarbetet oftast längre framskridet och mer systematiskt i storstäderna än på landsbygden.

– Det handlar bland annat om en högre grad av engagemang, utbildningsgrad och resurser i storstäderna medan kommunpolitiken i mindre kommuner tyvärr blivit mer av en fritidssysselsättning. Försämrade resurser gör ofta att man faller tillbaka på gamla modeller.

I större städer har man kunnat anställa jämställdhetsstrateger och i Stockholm har stadshuset ett råd som arbetar med jämställdhet och diskriminering. Tyvärr är arbetet ofta upp till eldsjälar som måste driva sakerna rätt hårt på grund av den motvind de möter från andra politiska krafter.

– Verksamheten på alla plan mår bättre med en könsmässigt blandat struktur, säger Schyman.

I Sverige granskade Feministiskt Initiativ för några år sedan de 70 svenska kommuner som undertecknat en europeisk deklaration om jämställdhet, en så kallad CEMR-deklaration. Resultatet visade sig vara skralt. Gudrun Schyman hoppas att man också i Finland granskar och tar på allvar hur jämställdheten i praktiken fungerar i kommunerna.

Till skillnad från Finland är alla nyvalda partiledare i Sverige kvinnor, vilket Schyman ser som positivt. På den kommunala nivån ser det däremot sämre ut. Schyman nämner sin hemort Simrishamn där hon själv också verkar som kommunalpolitiker som praktexempel på hur illa det kan se ut.

– Kommunstyrelsens arbetsutskott består enbart av män. Det är pinsamt. Ju lägre ner i den politiska hierarkin vi rör oss desto mindre jämställdhet ser vi. De traditionella könsuppdelningarna i samhället avspeglar sig i politiken. På riksnivån finns det däremot ett större opinionstryck då synligheten är större. Det ser inte bra ut med bara gubbar på toppen.

Eftersom kommunerna är så stora som arbetsgivare ser Schyman gärna att de vid rekrytering av ny personal använde sig mer av positiv särbehandling för att uppnå en jämnare könsfördelning.

– Det vore fantastisk med blandad personal i förskolan, med lika många män och kvinnor som erbjöd äldreomsorg i hemmen. Lyft upp detta som en strategisk utvecklingsfråga!

Hur mycket upplever du att det fortfarande finns en så kallad bäste broder-kultur inom den kommunala sektorn?

– Det finns fortfarande. Särskilt i mindre kommuner har vi de som gått i samma skola, spelat i samma fotbollslag och är goda vänner. Mycket av besluten sker informellt. Med tanke på feminismen är det här ett hinder. Ju mer informella beslutsvägarna är desto svårare är det för kvinnorna att delta i beslutsprocessen. Här måste man kräva transparens och kräva formella möten.

Finns det någon kommun i Sverige som uttalat sig som öppet feministiskt?

– Nej, men jag tycker det ska finnas sådana kommuner. Alla kommuner har väl som mål att vara jämställda men alla har inte lagt fram något program för hur man ska uppnå målen. Vi har en grundläggande maktkonflikt som i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Vi måste använda alla verktyg för att uppnå jämställdhet, det parlamentariska är ett av verktygen.

Enligt Schyman sätts jämställdhetsfrågorna fortfarande på undantag av de befintliga partierna. Därför ser hon det som viktigt att man själv skapar den makt som behövs. Processen är den samma som när miljöfrågorna sattes på agendan under tidigt 1980-tal.

– När Miljöpartiet fick mandat att föra fram sin kunskap i politiken var alla andra tvungna att läsa på. Samma måste ske med feminismen. Det handlar om att normalisera begreppen feminism och jämställdhet. Det är en process som tar lite tid. I Sverige har vi kommit rätt långt. Vi har fått hjälp av att ha bildat ett politiskt parti. Ni måste börja nu!

Gudrun Schyman besöker Finland den 9 september då hon föreläser om feminismens roll i arbetet för jämställdhet och icke-diskriminering på Kommunmarknaden den 9-10.9.2015 i Kommunernas hus i Helsingfors. Tillställningen är öppen för alla.

Mera om Kommunmarknaden.

Fakta:

CEMR, en takorganisation för kommunala centralorganisationeri de europeiska länderna, kartlägger för tillfället jämställdheten i de europeiska kommunerna.

I Finland har 16 kommuner och två landskapsförbund skrivit under deklarationen CEMR-deklarationen om jämställdhet. Kommunförbundets styrelse har två gånger uppmanat alla kommuner att underteckna den.

Kommunförbundet har också ett eget infopaket för kommunerna om hur man kan förbättra jämställdheten.

Hur ska man gå till väga?