Förhoppningar och risker när Åbolands sjukhus förlorar sin självständighet
Sjukhuset ska stärka den tvåspråkiga vården i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Det gör sjukhuset gärna, men vill också ha inflytande över personalrekryteringen.
I juni i år satte fullmäktige i Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt punkt för en utdragen historia om Åbolands sjukhus. Fullmäktigebeslutet innebär att sjukhuset, som producerar specialiserad sjukvård på två språk i Åbo, upphör som affärsverk och blir en del av Åbo universitetscentralsjukhus.
Förändringen har drivits fram av en rad omständigheter och argument. Främst är det förändringar i hälso- och sjukvårdslagen och i jourförordningen som begränsat sjukhusets kirurgiska verksamhet i egen regi.
Men sjukvårdsdistriktet har också målmedvetet jobbat för en så kallad ett sjukhus-modell, och samtidigt sett Åbolands sjukhus som ett sätt att förstärka den tvåspråkiga vården i hela distriktet.
Under vintern och våren jobbade ägarkommunerna Pargas och Kimitoön och sjukhusets direktion för att Åbolands sjukhus skulle förbli en självständig enhet med inflytande över den egna verksamheten. I slutändan fick man med en kläm om att sjukhusets verksamhetsstadgar ska definieras tydligare, så att det framgår hur de specialiserade sjukvårdstjänsterna på svenska säkerställs.
Dialog med beslutsfattarna viktig
Det är också preciseringar i dessa stadgar som vd:n för Åbolands sjukhus, överläkare Reijo Grönfors, lyfter fram när Kommuntorget träffar honom för att fråga om sjukhusets framtid.
Sett till vården på Åbolands sjukhus ser det ljust ut, säger Grönfors. Verksamheten på Åbolands sjukhus fortsätter som förr och en del öppenvårdtjänster flyttas från universitetscentralsjukhuset till Kaskisgatan, där Åbolands sjukhus finns. Men Grönfors vill att det görs ändringar och preciseringar i verksamhetsstadgan som definierar serviceenhetens roll.
Klart är, att vårdpersonalen och den assisterande personalen hör till den serviceenhet som sjukhuset bildar från och med januari 2020. Läkarna på sjukhuset är anställda vid distriktets olika verksamhetsområden men kommer att vara jobba på sjukhuset.
Det som behövs, säger Grönfors, är en koordinerande överskötare, som är förman för vårdpersonalen, och som har rekryteringsrätt, budgetansvar och närvaro- och yttranderätt i nämnden för den språkliga minoriteten.
Den sistnämnda borde dessutom få en tydligare roll, fortsätter Grönfors.
– Det är viktigt att det finns en dialog med beslutsfattarna. För Åbolands sjukhus har affärsverkets direktion haft en stor betydelse, och den växelverkan måste fortsätta även om vi inte längre har ägarkommunerna Pargas och Kimitoön.
Flytt innebär splittrad vård
Även en koordinerande överläkare har en viktig roll och Grönfors tänker föra fram ändringsförslagen till Göran Honga, som är sjukvårdsdistriktets direktör fram tills att den förra direktören Leena Setälä fått en efterträdare. Så pass optimistisk är han inte att han vågar säga att alla problem är ur världen, men det kunde ha sett värre ut.
– Att verksamheten fortsätter här med egen personal och med läkare som jobbar här gör att risken att den tvåspråkiga vården försämras är liten. Hade personalen splittrats så hade den garantin inte funnits. Den fysiska platsen är viktig.
Det har funnits förslag om att flytta Åbolands sjukhus till sjukhuskomplexet som byggs kring universitetscentralsjukhuset. Om så sker ökar risken för en splittrad tvåspråkig vård, säger Grönfors.
Ett argument mot en flytt är att Stiftelsen Eschnerska Frilasarettet, som stöder tvåspråkig vård i Åbo, står i beråd att bygga nytt på granntomten till sjukhuset och på sjukhusets innergård. De fastigheterna och sjukhuset kunde utgöra stommen för en tvåspråkig social- och hälsovårdsstation på Kaskisgatan, och möjliggöra ett tätt samarbete mellan den grundläggande specialiserade sjukvården och bashälsovården.
Huruvida planerna blir av är en öppen fråga som avgörs av hur social- och hälsovårdsreformen framskrider och av hur Åbo stad förhåller sig till tanken.
Ett sjukhus i goda händer
Sjukvårdsdistriktet tänker sig också att er roll blir att stärka vården på svenska i distriktet. Hur ser du på det?
– På sätt och vis är vi språklärare. Eftersom vi inte haft någon operationsverksamhet i egen regi har, utöver våra egna läkare, läkare från universitetscentralsjukhuset kommit hit och talat med patienter på svenska. Den arbetsrotationen ska förstärkas i alla personalgrupper. Personal från universitetscentralsjukhuset som jobbar här lär sig möta patienter på svenska.
Grönfors har arbetat på Åbolands sjukhus i 35 år. Vd-titeln överlämnar han under hösten till ekonomichef Mona Rönnholm, som planeras bli t.f. vd för affärsverket fram tills årsskiftet. Sedan är Åbolands sjukhus tid som självständig enhet slut.
Grönfors fortsätter som överläkare en bit in på nästa år tills det är dags för pension.
– Kanske kunde jag ha fortsatt en tid till för att säkerställa att det går åt rätt håll men jag tror att jag hinner påverka arbetet innan jag slutar. Och jag lämnar sjukhuset i goda händer.
En uppgraderad verksamhet
Sjukvårdsdistriktets styrelse har i år fattat ett beslut om att uppdatera distriktets språkprogram. Distriktets direktör Göran Honga säger att planen kommer att kompletteras med en verksamhetsplan som drar upp riktlinjer för hur vårdkedjor ska fungera på två språk.
– Det handlar om patientmottagningen på olika enheter och om dokumentation.
Åbolands sjukhus vill ha en koordinerande överskötare med ett utökat ansvar. Kommer sjukhuset att få en sådan?
– Eftersom andra kretssjukhus i distriktet har en koordinerande överskötare kommer Åbolands sjukhus också att ha en sådan. Den språkliga aspekten innebär att överskötarens ansvar måste utökas.
Kan ett utökat ansvar inkludera rätten att rekrytera personal?
– Jag låter experterna i arbetsgruppen jobba fram ett program men tanken är att verksamheten inte ska nedgraderas utan snarare uppgraderas och säkerställas, säger Honga.
Läs också: På Vasa centralsjukhus är språkläraren personalens försökskanin
ÅBOLANDS SJUKHUS
- Åbolands sjukhus specialområden är allmän inre medicin, kardiologi, reumatologi, gastroenterologi, neurologi, allmän kirurgi, urologi, barnsjukdomar, öron-, näs-, halssjukdomar, ögonsjukdomar, med en stark inriktning på operativ verksamhet, gråstarr med mera, lungsjukdomar, gynekologi och fysiatri.
- Utbudet planeras av en arbetsgrupp som börjar sitt arbete under hösten.
- Som en ny verksamhet har krävande palliativ vård diskuterats och i avdelningsverksamheten kommer rehabiliterande verksamhet ha en större roll och även geriatrisk sakkunskap efterlyses.
