Kommunernas vägnota allt dyrare
När statens pengar inte räcker till för vägbyggen deltar kommunen allt oftare som finansiär. Men när både stat och kommun driver igenom sparprogram – vem betalar då för våra vägar?
Biltrafiken är tät på den så kallade omfartsvägen som löper genom Vasa och Korsholm. Det enorma vägprojektet diskuterades i knappt två decennier innan invigningsbanden klipptes i slutet på september 2014. Av de bilister som susar fram på den nya vägen är det troligen få som tänker på prislappen för ett vägbygge av omfartsvägens kaliber.
Läs också
Hela projektets slutsumma landar på 57 miljoner euro. Staten betalar 55 miljoner. Resten av kostnaderna betalar Vasa, två miljoner euro, och Korsholm cirka 400 000 euro. Bygget av omfartsvägen fungerar som exempel på hur det borde gå till när staten initierar vägprojekt. Men utvecklingen har de senaste åren tagit en helt annan riktning.
Fördubbling sedan 2011
En ny utredning av Kommunförbundet visar att kommunerna allt oftare deltar i byggandet av statens vägar. Vägprojekt som staten står för går nödvändigtvis inte att genomföra utan delfinansiering från kommunerna. De kommuner som besvarade enkäten bidrog år 2013 med 20 miljoner euro till finansieringen av statens vägprojekt. Sett till hela landet uppskattas satsningarna till 40–50 miljoner euro per år. Den summa som kommunerna står för har fördubblats sedan 2011.
Tomas Häyry är stadsdirektör i Vasa och han bekräftar att kommunerna i allt större utsträckning är med och betalar statens vägbyggen.
– I så gott som alla vägprojekt som på något vis berör kommunens område är staten med och vill förhandla om kommunens finansieringsmedel i projektet. Pengarna är slut och staten söker alla sätt för att kunna förverkliga projekt. Men det är fortfarande samma offentliga pengbörs som vi tar pengarna ifrån, säger han.
När både stat och kommun drar åt snaran med respektive sparprogram blir ekvationen svårlöst – varifrån ska pengarna till vägbyggen komma om varken staten eller kommunen har medel till det?
– Utvecklingen är oroväckande och överskuggas av hotbilder. Om utvecklingen fortsätter är drastiska nedskärningar av infrastrukturinvesteringar att vänta, säger Häyry.
Ohållbart läge
Trytande pengar för våra vägar kan få långtgående konsekvenser för samhället. Sämre vägar leder till sämre förutsättningar för upprätthållande av kommunikation. Tomas Häyry tror att hela vår samhällsstruktur är i förändring som en följd av mindre medel för infrastruktur.
– Vi kommer att få större koncentration av bosättning och arbetsplatser på ett mindre område. Här finns också risker. Arbetsplatser är hotade om det inte finns goda kommunikatoner mellan bostadsområden och arbete. Dessutom kan vi bli av med företag som väljer att inte etablera sig på grund av dåliga vägförbindelser.
Att kommunen ensam skulle upprätthålla infrastrukturen är inte möjligt. Kommunerna klarar nätt och jämt av att sköta lagstadgad basservice i dagsläget. Att de skulle sköta infrastrukturen på egen hand går helt enkelt inte, menar Häyry.
Han efterlyser en mer långsiktig och hållbar infrastrukturpolitik som baserar sig på konsekvensutredningar där det tydligt framgår vad det betyder att investera och att inte investera.
– Att hålla fast vid gammal regionalpolitisk princip där man försöker dela medlen lika åt alla utan att utreda konsekvenserna och betydelsen för näringslivet och exporten är inte bara ohållbart, det är också riskfyllt.
I Vasa ligger nya vägprojekt på arbetsbordet. Planen är att staden ska få en ny väg som går ut till hamnen. Flera olika alternativ finns och prislappen kan bli allt från 50 till 100 miljoner euro.
– Det är frågan om riktigt stora summor. Tiden får utvisa vad det blir av projektet. En sak är säker: det kommer bli allt svårare att få igenom infrastrukturinvesteringar. Och det måste vi se som ett verkligt hot mot många projekt i framtiden, säger Häyry.
TEXT: PATRICK STENBACKA
Läs också: