Nu måste vi i Svenskfinland samarbeta och se på Svenskfinland som en helhet. När regeringen inte verkar förstå vad som krävs för att vi ska ha en fungerande tvåspråkighet i Finland måste vi själva kunna presentera finlandssvenska lösningar. Bl.a. de här tankarna fördes fram i paneldiskussionen om Svenskfinlands framtid under den finlandssvenska kryssningen.

Det var så gott som fullsatt under paneldiskussionen om de svenskspråkiga strukturerna i framtidens Finland som arrangerades i samarbete mellan Kommunförbundet och Folktinget.

Den sittande regeringen verkar inte ha stor förståelse för behovet av svenska strukturer, åtminstone inte enligt Thomas Blomqvist, ordförande för Folktinget och riksdagsman för SFP. Som exempel nämner han jourreformen som innebär att Vasa centralsjukhus inte får omfattande jour och tingsrättsreformen som lägger ner tingsrätterna på flera tvåspråkiga orter.

– Det är tydligt att regeringen inte förstår vad som krävs för att kunna garantera en fungerande service på svenska i Finland. Men det är vår uppgift att försöka få dem att förstå och vi får inte ge upp, säger Blomqvist.

Han får medhåll av Anne Suominen, politisk journalist som för tillfället skriver en pamflett för tankesmedjan Agenda om regeringen Sipilä och svenskan, där hon systematiskt granskar vilka beslut regeringen Sipilä tagit och vad det innebär för det svenska i Finland.

– Arbetet har gjort mig mycket beklämd. På en kort tid har det hunnit hända väldigt mycket, säger Suominen och lyfter förutom jour- och tingsrättsreformen också upp planerna på att göra skärgårdstrafiken avgiftsbelagd, experimenten med skolsvenskan och minskade anslag till Folktinget.

Dessutom är det oroväckande att besluten körs igenom med så snabb tidtabell.

– Det innebär att oberoende av vem som sitter i nästa regering så kommer de här besluten inte att återtas, säger Suominen.

Hon säger också att kunskapsnivån inom tjänstemannakåren gällande de svenska frågorna blivit lägre.

– Många tjänstemän har bytts ut och det finns inte längre en tradition av att se på olika lagförslag ur svenskspråkig synvinkel, säger Suominen.

Som exempel nämner hon intervjun som Kommuntorget gjorde under hösten där Pekka Järvinen, regeringsråd vid social- och hälsovårdsministeriet, säger att de inte använt sig av Justitieministeriets checklista för språkliga konsekvensbedömningar  i beredningen av jourreformen, eftersom de anser att de bara är riktgivande och inte en norm.

– Att en tjänsteman säger så är rätt alarmerande, säger Suominen.

Ole Norrback, tidigare minister och ordförande för Pensionärsförbundet tycker att vi nu måste samarbeta inom Svenskfinland och t.ex. hitta egna finlandssvenska lösningar i den pågående vård- och landskapsreformen och gällande valfriheten.

– Nu låter vi regeringen bestämma om vi inte tar ansvar för finlandssvenska lösningar. Inte bygger vi ett bra Svenskfinland om vi inte sitter tillsammans och talar, säger Norrback.

Dessutom borde vi enligt Norrback bli noggrannare med att kräva att grundlagen och språklagen efterföljs.

Han berättar att man inom Pensionärsförbundet inspirerades av president Sauli Niinistös tal då han stadfäste lagen om jourreformen och påpekade att lagen måste efterföljas och de språkliga rättigheterna garanteras i praktiken om den omfattande jouren flyttas till Seinäjoki.

– Det var så vi kom på idén att JO-anmäla Helsingfors stad för bristande svensk hemvård. Vi måste lämna in fler besvär och krångla mer då lagen inte uppfylls, säger Norrback.

Han får medhåll av resten av panelen och Blomqvist menar att man inom Folktinget här kunde ta ett större ansvar för att koordinera och stöda personer som vill besvära sig om bristande vård på svenska.

Framtidsutsikterna är ändå inte bara dunkla i Svenskfinland. SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson lyfter gärna fram partiets ökade väljarstöd och det faktum att hela oppositionen hittade varandra på slutrakan jourfrågan.

– Vi arbetar gärna över partigränserna för svenskan i Finland.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *