I Sverige vill regeringen begränsa vinster i välfärden
Det är höstens hetaste fråga i Sverige. Företagen gick i taket och den politiska oppositionen rasade när förslaget om begränsningar av vinster i välfärden nyligen presenterades.
Text: Magnus Wrede
Debatten var i full gång redan innan Ilmar Reepalu nyligen presenterade den omsusade utredningen Ordning och reda i välfärden. Om ett tak sätts för vinstuttag kommer de privata företagen att försvinna från skola, vård och omsorg – med förödande konsekvenser för valfrihet och mångfald. Säger kritikerna.
Ilmar Reepalu är socialdemokrat och var under många år kommunstyrelsens ordförande i Malmö. Han har också varit ordförande i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.
När den rödgröna minoritetsregeringen tillträdde efter valet 2014 fick Reepalu det delikata uppdraget att hitta recept mot de ”övervinster” som företagen i välfärden på många håll upplevdes ta ut. Frågan blev akut när Vänsterpartiet (som lämnades utanför regeringen) villkorade sitt stöd för regeringens budget med krav på ett vinststopp.
Något stopp eller förbud är det inte tal om i förslaget. Ilmar Reepalu lanserar ett vinsttak på 7 procent på investerat kapital plus statslåneräntan för företag som är verksamma inom vård, skola och omsorg. Vinster över taket skall återföras till verksamheten.
Regleringen skulle enligt utredaren innebära att miljardbelopp varje år kan stanna kvar i verksamheten och förbättra kvaliteten. Sverige sägs vara extremt jämfört med andra länder genom att inte hittills ha haft tydliga villkor och regler. Lönsamheten inom den skattefinansierade välfärden har varit dubbelt så hög som för tjänstesektorn som helhet, skriver Reepalu.
Udden i förslaget är riktad mot de stora koncernerna och riskkapitalisterna. En generell tillståndsplikt föreslås också. Det gäller verksamhet inom skola, förskola, hälso- och sjukvård, äldreboenden, hemtjänst, hvb-hem (stödboenden) och assistansverksamhet.
”Välfärden är inte en marknad som andra”, slår Ilmar Reepalu fast. Den finansieras gemensamt och är ”en grundbult i den svenska modellen”.
Flera undersökningar visar att en vinstbegränsning har starkt stöd bland medborgarna. Men det har också valfriheten, möjligheten att kunna välja utförare av välfärdstjänster. Från näringslivet och en rad företagsorganisationer hävdas nu att svenskarna kan vinka farväl till valfriheten om Reepalus förslag förverkligas.
”Förödande”, ”en död hand”, ”bolagen svälts ut”, ”ingrepp i äganderätten”, ”valfrihet som i DDR”, är några omdömen. ”De flesta företag kommer att lägga ner”, säger också Leif Gripestam, kommunstyrelsens ordförande i Täby där Moderaterna är det ledande partiet.
Täby är den kommun i Sverige som köper mest verksamhet från privata företag. Det gäller 47 procent av verksamheten.
Frågan är nu hur regeringen kommer att hantera den glödheta potatis som ett vinsttak utgör. I dagsläget finns ingen majoritet i riksdagen för Ilmar Reepalus modell. De fyra borgerliga partierna har satt ner foten och sagt entydigt nej till ett generellt vinsttak, liksom de högerpopulistiska Sverigedemokraterna som har en vågmästarroll i riksdagen.
Samtidigt går Vänsterpartiet till storms mot att förslaget är alldeles för mesigt. Partiet kräver ett vinststopp.
Går regeringen på en vänsterlinje och lägger en proposition med hårda vinstrestriktioner – med uppenbar risk för nederlag i riksdagen? Eller ”sviker” den Vänsterpartiet och siktar på en kompromiss i en bredare uppgörelse över blockgränsen? Många spekulerar.
Politiska bedömare tror att statsminister Stefan Löfven inte har något emot att gå på pumpen i riksdagen och därmed kunna driva frågan i valrörelsen 2018, eftersom en vinstbegränsning är populär bland väljarna.
De borgerliga är av samma skäl mera intresserade av att få frågan avförd från dagordningen före valrörelsen. De har förklarat sig beredda att diskutera en bred politisk överenskommelse – med skärpta krav på kvalitet och strängare kontroll av alla aktörer i välfärden. Men vinsttak – nej!
Medan man från borgerligt håll lyfter fram hur en mångfald av aktörer berikat, effektiviserat och utvecklat svensk välfärd talar man på vänstersidan om ohemula övervinster, konkurser bland privata skolföretag, låg personaltäthet och en ökande segregation.
När den kontroversiella utredningen överlämnades till civil- och kommunminister Ardalan Shekarabi använde ministern ett tonläge som tyder på att regeringen tänker ta strid, även med en voteringsförlust i riksdagen i sikte:
”Idag har vi ett läckage från välfärden, där skattebetalarnas pengar lämnar verksamheten. Varje skattekrona som lämnar den svenska skolan är i praktiken en stöld från folket.” Oppositionen bjuds dock in till samtal.
Hur stor är då den privata välfärdsmarknad som nu anses hotad? Trots den intensiva debatten om vinster ökar de privata företagens andelar av den kommunala kärnverksamheten. Kommunernas köp ökade förra året med 6 procent och uppgick då till totalt drygt 95 miljarder kronor.
Allra mest expanderade marknaden för omsorg. Kommunerna köpte omsorgstjänster för närmare 40 miljarder av privata företag år 2015.
I Täby kommun går alltså 47 procent av verksamhetsbudgeten till köp av privat utförd välfärd. Drygt tjugo kommuner köper över 20 procent, de flesta av dem borgerligt styrda. Men här ingår också ett antal socialdemokratiska kommuner.
Bland 40 kommuner i topp vad gäller andel välfärd som sköts av privata aktörer är 15 S-styrda.
”Privat välfärd är politiskt omdebatterat. Men kommunerna är pragmatiska”, säger SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog i en artikel i tidningen Dagens Samhälle.
