Val med snäv budget
Stram ekonomi kännetecknar valbudgetarna i kommunalvalet 2017. Framför allt de yngre kandidaterna tror hårt på sociala medier, men också traditionellt fotarbete står högt i kurs när man slåss om väljarnas gunst.
Text: Pekka Moliis
Kajanabon Miikka Kortelainen är bara 23 år gammal men förbereder sig nu för sitt tredje val. I kommunalvalet hösten 2012 kandiderade Kortelainen för Vänsterförbundet och fick med 164 röster en plats i fullmäktige. I riksdagsvalet fick den unge mannen 930 röster.
– Kandidatur i riksdagsvalet i sig ger synlighet. De grundläggande värderingarna är de samma i både riksdagsvalet och kommunalvalet, funderar Kortelainen.
Valbudgeten räknas i hundralappar
Kortelainen, titulerad Kajanalands bäste korvgrillare, vill ha en människonära kampanj. Han når sina jämnåriga via webben, men samtidigt måste det finnas tid att träffa människor i levande livet.
– De sociala mediernas betydelse ökar åtminstone i min åldersklass, och via dem träffar jag många potentiella väljare i min ålder. Fotarbetet är ändå det viktigaste. Man måste träffa människor och ha tid för deras ärenden också när det inte är val, betonar Miikka Kortelainen.
Av samma åsikt är också Rebecka Streng, 19 år gammal, som ställer upp för SFP i Lojo för första gången.
– Nästan hela min kampanj handlar om att vara aktiv på sociala medier. Där kan man föra fram sina åsikyter på ett inspirerande och trevligt sätt, t.ex. som videoinlägg. Som kandidat måste det vara lätt att ta kontakt med mig och via sociala medier blir tröskeln lägre för väljare att höra av sig och diskutera kommunalpolitik, säger Streng.
Kortelainens och Strengs kampanjer drivs inte med stora summor. Budgeten för Kortelainen var i förra kommunalvalet 200–300 euro, och det fortsätter på samma linje nu. Streng siktar på att använda hundra euro eller mindre.
– Pengarna måste tas ur egen ficka. Jag får dock se om jag skulle få hjälp någonstans ifrån. Jag gör en liten trycksak och skaffar synlighet i sociala medier. Det där med tidningsannons måste jag fundera på, säger Kortelainen.
Sociala medier ger besparingar
Miikka Kortelainen var i kommunalvalet 2012 en av de över 15 000 kommunala beslutsfattare som intygade att deras kampanj kostat mindre än 800 euro. Majoriteten av kandidaterna i det kommande kommunalvalet kommer också att röra sig med minibudget på valfältet.
– I små kommuner klarar sig våra kandidater med mycket rimliga insatser. I stora städer krävs det mer synlighet, och den kostar också mer, säger Centerns partisekreterare Jouni Ovaska.
Ju större stad, desto dyrare kampanjer. I det förra kommunalvalet uppgav 13 procent av dem som lämnade in redovisningar av valfinansiering att kampanjen kostat över 800 euro.
– Knappt fyra av fem av De grönas kandidater drev kampanjer som i genomsnitt kostade några hundra euro. Drygt en femtedel hade en fyrsiffrig kampanjbudget. Femsiffriga kommunalvalsbudgetar var ovanliga, men ett fåtal förekom. De större kampanjbudgetarna var vanligare i stora stadsregioner där det är klart dyrare att driva kampanj, säger De grönas partisekreterare Lasse Miettinen.
Alla partierna betonar i sina svar de sociala mediernas betydelse, men i synnerhet Vänsterförbundet och De gröna tänker satsa på webben på allvar.
– För oss är webben en viktigare plattform än tryckt material, för vi har mindre pengar att röra oss med än andra partier. Sociala medier är kostnadseffektivare än tryckt material och vi kan interagera direkt med väljarna. Visst blir det en del valreklam i pappersform också, men vi betonar annonseringen på webben mer än förr, säger Vänsterförbundets partisekreterare Joonas Leppänen.
Medan de etablerade partierna satsar hundratusentals euro på sin valreklam får partierna utanför riksdagen klara sig på småsmulor. Därför är det inte konstigt att man bland småpartierna sneglar på webben.
Så är också fallet för Finlands nyaste parti, Djurrättspartiet i Finland, vars målgrupp i stor utsträckning nås via webben. Enligt partiets vice ordförande Santeri Pienimäki tillåter webben förmånligare annonsering och snabb respons under kampanjen.
– Tryckt media är trots det en viktig lokal reklamkanal också i det här valet, påpekar han.
Partistödet flödar på kretsnivå
Enligt forskaren Tomi Venhos uppföljning av valbidragen som publicerades i rapporten Rahastaa, ei rahasta, rahastaa förra hösten satsade riksdagspartierna i förra kommunalvalet via sina partikontor nästan 3,8 miljoner euro. Räknat i bruttobelopp var topp tre då SDP, Samlingspartiet och Sannfinländarna som alla satsade omkring 800 000 euro. Huvuddelen av de här pengarna kom från partistödet.
Man rör sig i samma storleksklass också under kommande vår. En del av partierna strävar visserligen efter att minska beloppen, men samtidigt har De gröna förbättrat sin ekonomiska situation och nästan trefaldigar sin insats till 450 000 euro. Därmed kör de om Centern, som bedömer att man på riksomfattande nivå klarar sig med 400 000 euro.
Enligt samma rapport satsade riksdagspartiernas kretsorganisationer i kommunalvalet år 2012 cirka 2,2 miljoner euro. Kretsorganisationernas viktigaste inkomstkälla var partistödet som kanaliserades från partikontoren till valfältet. På kretsnivå kom endast 10 procent av valfinansieringsbidragen från privatpersoner och mindre än en procent från företag.
De flesta kretsorganisationerna blev i förra valet tvungna att minska sina satsningar jämfört med föregående val. Undantaget var Sannfinländarna, vars skräll i riksdagsvalet och ökade partistöd ledde till mångfaldigad finansiering för kretsorganisationerna. Partiet kanaliserade upp till 581 000 euro i valfinansieringsbidrag till kretsorganisationerna.
Pengar löser inte allt
En tjock plånbok gör det lättare att bygga upp en valkampanj, men bara det ger ingen gräddfil i kommunalvalet. I synnerhet i små kommuner känner kandidaten och väljarna varandra personligen.
– I Finland kan man inte så där bara köpa sig en plats som förtroendevald genom en stor kampanj. Naturligtvis drar synlighet till sig pengar, men många andra faktorer är också avgörande. Ju mindre ort, desto mer sannolikt att invånarna känner varandra. Även om man inte känner varandra personligen så vet väljaren åtminstone vems son eller dotter kandidaten är, säger Tammerfors universitets professor i statsvetenskap Ilkka Ruostetsaari.
Landskapsvalen som skymtar vid horisonten kommer enligt Ruostesaaris bedömning att bidra till att en del av politikens största namn faller bort från kommunalvalens kandidatlistor.
– De flesta riksdagsledamöterna ställer ändå upp i landskapsvalet. Det är de praktiskt taget tvungna till om de vill synas i sin egen valkrets. Landskapens gränser följer i hög grad valkretsgränserna, påpekar Ilkka Ruostetsaari.
Landskapsvalen är i framtiden ett intressant element när det gäller valfinansieringen och hur den fördelas. Partierna flyttar över en del av insatserna från kommunalvalet till landskapsvalet, men samtidigt uppenbarar sig nya potentiella valfinansiärer.
– Landskapsvalet är ett intressant nytt val ur finansieringssynpunkt. Vilka är följderna när service produceras på landskapsnivå och privata social- och hälsovårdsbolag har en större roll i serviceproduktionen? De olika vårdföretagen kan tänkas ha intresse av att finansiera olika partier, funderar Ruostesaari.
Läs också:
