Ojämlikt då många kommuner chockhöjer patientavgifter

Höjningen av patientavgifterna har blivit politik. Då avgifterna inom social- och hälsovården stiger väljer några kommuner att höja med upp till 30 procent. Andra låter helt bli att höja. Det här försätter finländarna i ojämlik position, beroende på hemkommun.

Det var i november som regeringen i all tysthet, utan remissrunda, beslöt om att höja maximibeloppen för avgifterna, samtidigt som de indexjusteras uppåt. Avgifterna inom social- och hälsovården är indexbundna och justeras vanligen vartannat år. Den indexbundna förhöjningen den här gången är drygt 1,7 procent men regeringen höjer maximibeloppet med ytterligare dryga 27 procent.

Experter har kallat förhöjningen exceptionellt stor och anser att förslaget därför borde ha skickats ut på remissrunda. Höjningen gäller bland annat sjukhusens polikliniker, hälsovårdcentralernas öppenvård, tandläkartjänster, hemservicen för åldringar och läkarintyg. Låginkomsttagare och sjuka drabbas mest. Regeringen har motiverat beslutet med att man sparar 150 miljoner euro per år.

På Kommunförbundet kom regeringens beslut inte som någon överraskning.

– Vi hade anat oss fram till att det här skulle ske, säger Anu Nemlander, specialsakkunnig .

Frågan blivit politisk

Kommunerna har själva möjlighet att avgöra om de tar i bruk de högre avgifterna eller inte. Regeringen slår fast den maximala avgiften, och regeln är att kommunerna följer statens anvisning. Men klientavgifterna har blivit en politisk fråga. Det visar Kommunförbundets förfrågning till ekonomiplanerarna i 20 medelstora och 10 stora kommuner.

– Svaren är väldigt varierande. Tjänstemännen har i huvudsak föreslagit maximihöjningen på 30 procent. I kommuner där verksamheten är förlustbringande, till exempel i Kyrkslätt, har man röstat för maximiförhöjningen, i synnerhet om högerpartierna är i majoritet. I kommuner med vänstermajoritet är det däremot svårare att få igenom ett beslut som drabbar mindre bemedlade, säger Nemlander.

Frågan har blivit politisk och kommunerna kan alltså välja att höja avgiften maximalt, måttligt eller inte alls. Invånarna försätts i ojämlik position beroende på vilken kommun de bor i. Till exempel Helsingfors uppbär sedan 2013 ingen patientavgift för besök på hälsovårdscentral av Helsingforsbor. Också i Esbo utreder man möjligheten att göra det.

– Vi vet inte vilka kommuner som har beslutat att införa en måttlig ökning. Eftersom frågan blivit politisk har Kommunförbundet valt att inte göra en heltäckande förfrågning, men i februari-mars torde vi ha en uppfattning om hur kommunerna beslutat, säger Nemlander.

Avgiftstaket höjs

Också självrisken höjs, avgiftstaket blir nu 691 euro om året. De fattiga drabbas hårdast.

– Kommunerna har möjlighet att inte ta betalt av folk som också i övrigt har det dåligt ställt. Minderåriga räknas också in i förälderns självrisk. Alla får vård, den som inte har råd befrias antingen helt eller så sköts det via inkomststöd, säger Nemlander och fortsätter:

– Ur ekonomisk synpunkt är det bra att kommunerna på det här sättet får in mer pengar, men för mindre bemedlade som inte befrias eller får tillbaka pengarna via understöd är det förstås olyckligt eftersom det är bort från annat.

Hur blir det efter vårdreformen när de självstyrande områdena införs 2019?

– Följande indexjustering är om två år 1.1.2018. Det återstår att se om det därtill kommer fler höjningar före 2019. Redan nu har vi sett stora kommunvisa skillnader i patientavgifterna då utrymmet för avgiftsförhöjningarna är större än den politiska viljan att göra det.

Fakta:

Maximibeloppet för patientavgifterna inom den offentliga social- och hälsovården stiger från och med den 1.1 2016 med 30 procent.
Höjningen gäller alla jämnstora serviceavgifter, sammanlagt 38 servicetjänster.
Höjningen gäller bland annat sjukhusens och hälsocentralernas polikliniker, hälsovårdcentralernas öppenvård, tandläkartjänster, hemservicen för åldringar, läkarintyg, kostnader för barnskydd.
Också patientens självrisk (avgiftstaket) stiger, men bara så mycket som indexet justeras.
Regeringen motiverar beslutet med sparmålet på 150 miljoner euro
Många experter ifrågasätter också höjningen eftersom avgifterna i Finland redan nu är betydligt högre än i till exempel Sverige, Danmark eller Norge.

Varierande beslut i kommunerna:

I Helsingfors bordlades frågan om en maximihöjning av patientavgifterna i stadsstyrelsen. I början av februari beslutar Helsingfors stadsstyrelse av allt att döma att enbart indexjustera avgifterna, och därmed har alla huvudstadsregionens stora städer ställt sig utanför spartalkot.
Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt har beslutit att bara införa indexjusteringen på 1,7 procent.
I Esbo beslöt social- och hälsovårdsnämnden att gå emot tjänstemannaförslaget om en maximihöjning av patientavgifterna. Man utreder också möjligheterna att likt Helsingfors helt slopa patientavgiften för besök på hälsovårdscentral. Nämnden behandlar frågan på nytt i februari.
Vanda motsätter sig förslaget om en maximihöjning och anser att en indexhöjning räcker.
I Kyrkslätt har nämnden godkänt en maximiförhöjning. till exempel avgiften för ett läkarbesök vid hälsocentralen stiger från drygt 16 euro till nästan 21 euro.
Lojo stad och Ingå kommun höjer inte sina klientavgifter så mycket som det är tillåtet. Lojo har godkänt en tilläggshöjning på nio procent och Ingå valde 15 procent från och med mars.
Sjundeå har däremot valt att höja avgifterna maximalt, det vill säga 27,5 procent (plus indexjustering).
Raseborg valde att höja med 27,5 procent, medan Hangö beslutat att enbart indexhöja klientavgifterna.
Patientavgifterna inom social- och hälsovården i Jakobstadsregionen höjs med 27,5 procent från och med årsskiftet.
Också Kimitoön väljer att gå in för höjda patientavgifter efter årsskiftet. Omsorgsnämnden har beslutit att höja avgifterna med nästan 30 procent
I Borgå valde man till sist att höja vårdavgifterna med 15 procent.
Klientavgifterna inom social- och hälsovården i Vasa höjs med nästan tio procent från årsskiftet.I Karleby stiger avgifterna med till och med 30 procent