Vårdreformens språkkonsekvenser måste bedömas - annars problem med grundlagen
Hur påverkar vårdreformen minoritetens grundlagsenliga rätt till service på eget språk? Den bedömningen saknas ännu trots att de stora linjerna snart är klara . – Att vänta till efter remissrundan är för sent. Vårdreformen kan åter falla på grundlagsproblem, säger Göran Honga, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt.
Medicinalrådet Timo Keistinen tror att regeringen låter göra en språkkonsekvensbedömning efter att lagförslaget varit på remissrundan i höst. Enligt den senaste uppgiften ska regeringen lägga fram jourförordningen på torsdag. Förordningen, som fastslår vilka sjukhus som får ordna omfattande dygnet-runt-jour har en stor konsekvens på de språkliga rättigheterna. Hur de språkliga rättigheterna i praktiken tillämpas efter vårdreformen är ännu öppet eftersom regeringen fortfarande inte låtit göra en språkkonsekvensbedömning.
– Arbetet med vårdreformen har pågått i omkring 20 år, och allt tycks förändras hela tiden. Tanken är att jourförordningen blir offentlig på torsdag. Därefter pågår remissrundan i fyra månader. Efter det vet vi om förslaget överhuvudtaget går att förverkliga. När riktlinjerna är färdiga är det rätt tid att titta på de språkliga konsekvenserna, säger Timo Keistinen, medicinalråd vid Social- och hälsovårdsministeriet.
Ännu ville han inte yttra sig om huruvida Vasa centralsjukhus är med bland de tolv sjukhus som får ordna omfattande dygnet-runt-jour.
Göran Honga, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt påpekar att man från svenskt håll flera gånger betonat att språkkonsekvensbedömningen måste göras innan lagförslaget skickas ut på remissrunda. Den 5 april ändrades grunderna för vårdreformen avsevärt, bland annat kom beskedet om att också den offentliga sidan måste bolagisera sin verksamhet.
– Efter början av april har ingen tittat på språkfrågan. Att skicka ut ett lagförslag på remissrunda utan att ha med väsentliga delar som en språkkonsekvensbedömning strider enligt vad jag kan se emot grundlagen. Att göra det i efterhand har ingen effekt, säger Honga.
Under förra regeringen föll vårdreformen i grundlagsutskottet på att lagförslaget inte var grundlagsenligt. Kan avsaknaden av en språkkonsekvensbedömning innebära att reformen nu åter faller?
– Ja, om förslaget strider emot tillämpandet av de språkliga rättigheterna. Det får grundlagsexperterna ta ställning till senare.
Annika Lapintie, (VF)grundlagsutskottets ordförande påpekar att de språkliga grundlagsenliga rättigheterna bäst tryggas genom en högklassig lagberedning.
– En språkkonsekvensbedömning borde göras i ett så tidigt skede som möjligt, för att man ska kunna fundera på vettiga alternativ i rätt skede av lagstiftningsprocessen. Det är viktigt att bedöma huruvida någon språkgrupps rättigheter försämras och om så är fallet bedöma om det är berättigat och om det går att minimera. Det är också motiverat att utreda ifall man behöver särlösningar för att trygga någon språkgrupps rättigheter, säger Lapintie.
Hon betonar också att man inte gör politik i grundlagsutskottet.
– Grundlagsenighet är inte en åsiktsfråga.
Under förra perioden slog grundlagsutskottet i sitt utlåtande fast att om det finns flera alternativ att dela upp ett område administrativt måste man välja det som bäst kan trygga de språkliga rättigheterna.
– För att de språkliga grundrättigheterna ska tryggas och främjas krävs det att regeringen kommer med konkreta åtgärder som främjar tolerans mot olika språkgrupper, säger Lapintie.
Borde lagen ändras så att de språkliga rättigheterna förverkligas också i praktiken?
– Vi har haft en skrämmande utveckling. Det räcker inte med allmänna hänvisningar, språkliga rättigheter måste också skrivas in i substanslagarna. Det handlar också om praktiska arrangemang och en vilja att se till att vården ordnas så att klienterna får vård på sitt modersmål, säger Göran Honga.
Justitieministeriet ordnade i tisdags ett seminarium och hörande om språkberättelsen 2017 där frågan om hur de språkliga rättigheterna i Finland förverkligas. Regeringens berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen år 2017 är under arbete på justitieministeriet.
Har varit med om hur det går nät arken skötaren eller patienten förstår varandras språk! Skötaren kunde inte svenska. Det är omöjligt i sjukdomsfrågor att bli förstådd, om man inte fårtala sitt modersmål. Skaffa tolkar till svenskspråkiga patienter då! Det måste vi väl enligt grundlagen ha rätt till.