Stadsdirektörerna eniga om särlösning för metropolområdet
Stadsdirektörerna i Helsingfors, Esbo, Vanda och Kyrkslätt har nu enats om ett förslag till en särlösning för huvudstadsregionen i vårdreformen. Städerna vill också ha rätt att själva producera vården.
– Viktigast är att vi kunde nå ett gemensamt förslag. Men det är klart att det ännu finns många detaljer att komma överens om både mellan städerna och stadsrådet, säger Grankullas stadsdirektör Christoffer Masar.
Ärendet läggs fram för stadsstyrelserna i Helsingfors, Esbo och Vanda redan på måndag, och det behandlas på onsdag av stadsstyrelsen i Grankulla.
– Sedan behandlar stadsrådet förhoppningsvis frågan i snabb takt. Troligen blir det ännu fortsatta diskussioner. Följande steg är att de fyra städernas stadsfullmäktige utser ett gemensamt politiskt organ, för att att det ska finnas en diskussionspartner gentemot staten. En så stor reform förutsätter politisk beredning. För Grankulla är det viktigast att få minst en representant, för de övriga tre blir förhållandet enligt städernas befolkning, säger Masar.
Egen vårdproduktion
Enligt förslaget inrättas genom lag ett eget vårdområde i huvudstadsregionen. När det gäller finansieringen utgår förslaget från att särlösningen ska vara neutral i förhållande till övriga Finland.
Vårdområdet svarar för bastjänsterna inom social- och hälsovården i huvudstadsregionen och har också möjlighet till egen serviceproduktion. Enligt förslaget kan städerna producera sina tjänster själva, i samarbete eller skaffa dem i form av köpta tjänster från utomstående serviceproducenter. Minister Juha Rehula har upprepade gånger betonat att kommunerna inte själva kan ordna vården i fortsättningen.
Regeringen lovade ändå i sina riktlinjer i april att utvärdera en särlösning för huvudstadsregionen som skrivs i lagen. Villkoret är att städerna i huvudstadsregionen kommer med ett gemensamt förslag om det här, vilket man nu gjort.
Enligt tjänstemannaförslaget ska uppgifter som hör till metropolstädernas beslutanderätt inte överföras på det nya landskapet. Städerna vill också själva ansvara för och ordna en del av arbets- och näringstjänsterna samt tjänster för invandrare. Uppgifterna sköts idag av statens regionförvaltning.
– Kommunerna är ganska missnöjda med hur arbetsförmedlingen och sådant som segregation, arbetslöshet och lönsestödssystemet fungerar idag, det är väldigt byråkartisk. Vi anser att vi skulle nå ett klart bättre resultat ifall städerna skulle få sköta uppgifterna själva eller i samarbete med en annan stad. Jag tror att experterna också är av samma åsikt, säger Masar.
Hur tror du de övriga kommunerna i det nya landskapet Nyland reagerar då de lämnas utanför?
– Jag ser inte att det behöver vara ett så stort problem. Specialsjukvården skulle inte brytas upp, HNS och specialsjukvården skulle skötas inom landskapet, säger Masar.
Kervo och Kyrkslätt kallas också till beredningen av en särlösning. Men det upp till dem själva om de deltar.
– Visst vorde det ju bra om alla medlemskommuner i Hucs-området kunde vara med. Men det är upp till Kervo och Kyrkslätt, säger Masar.
Målet har varit att huvudstadsregionen ska ge sitt beslut till social- och hälsovårdsministeriet inom augusti och det är i sista minuten stadsdirektörerna lyckades komma till skott med ett gemensamt förslag.
Om särlösningen godkänns skulle det innebära att Finland får 18 landskap plus ett speciallagstiftningsområde i huvudstadsregionen, där reformen avviker från resten av landet.
Läs stadsdirektörernas förslag här
Inget om valfrihet eller svenskan i förslaget
Kia Leidenius, sakkunnig i språkfrågor på Kommunförbundet har arbetat en hel del med social- och hälsovårdsreformen. Hon säger att det är förståeligt att man i huvudstadsregionen vill ha en särlösning.
– Samtidigt kan det bli knepigt om andra stora städer också vill ha särlösningar i fall huvudstadsregionen får det. I synnerhet som den modell som huvudstadsregionen nu presenterar inte innehåller något revolutionerande nytt. Förslaget är att bilda ett nytt verksamhetsområde, men i princip innebär det att det mesta skulle fortsätta som förut och att städerna fortsättningsvis skulle få producera sina egna tjänster, säger Leidenius.
Ett annat huvudbry är valfriheten. Det står inte något om valfriheten i förslaget.
– Man undrar hur de har tänkt sig att valfriheten ska fungera både inom huvudstadsregionen och inom hela landskapet Nyland. Hur gör man om sen Sibbobo vill utnyttja tjänster i Helsingfors? undrar Leidenius.
– Det blir inte heller riktigt klart hur de i övrigt tänkt sig relationen mellan landskapet Nyland och metropolområdet. Ska huvudstadsregionens representanter sitta med också i Nylands beslutandeorgan? Och hur ska man då kunna garantera att övriga Nyland får sin röst hörd eller förbättra integrationen av vården i hela landskapet Nyland?
En annan sak som inte nämns i förslaget är svenskans ställning.
– När beredningen går vidare skulle det vara viktigt att fundera också på hur den svenska servicen skulle ordnas i ett eventuellt metropolområde, säger Leidenius.
