Signhild mår bra om vårdarna gör det – men allt fler anställda mår dåligt
Satsningar på arbetshälsa går hand i hand med lägre sjukfrånvaro. Kyrkslätt lade om sin arbetshälsovård för tre år sedan, trots motvilja från en del politiker, och ser i dag satsningarna bära frukt. Samtidigt har kommunen märkt a v den senaste trenden, unga anställda är allt oftare borta från jobbet på grund av mental ohälsa.
Text: Lina Laurent
Foto: Karl Vilhjálmsson
Det är lunchdags i radhuset i Jolkby i Kyrkslätt. Här bor fyra äldre damer som får besök av kommunens hemvård tre gånger per dag. Damerna har egna sovrum och gemensamt badrum, vardagsrum och kök.
Närvårdaren Maria Hakkarainen och hennes kollega, studenten Mira Haapala, värmer mat som damerna beställt från en privat måltidstjänst och hjälper dem som inte går så stadigt att ta sig till och från matbordet.
Signhild Grönberg äter potatis och korvsås och berättar att hon trivs rätt bra. Hon skulle gärna se att hemvården kom ännu oftare och stannade lite längre.
– Det är så väldigt lite aktiviteter.
Den här artikeln ska handla om sjukfrånvaro och det är ingen slump att vi valt att börja just
här, i Jolkby, där de äldre vårdas av kommunalt anställda närvårdare. För tittar vi på statistiken över sjukfrånvaro bland kommunalt anställda visar den att närvårdare, sjukskötare och lokalvårdare i medeltal har flest sjukfrånvarodagar per år, nästan 25 dagar per årsverke.
Medeltalet för alla yrkesgrupper är 17 dagar per årsverke. Närvårdarnas arbete är belastande både fysiskt och psykiskt. Branschen präglas av arbetskraftsbrist, vilket gör att det finns färre människor än planerat som gör jobbet, att omsättningen bland de anställda är stor och att det alltid finns någon ny på jobbet som behöver handledning.
Dessutom är lönen låg.
Närvårdare som jobbar inom Kyrkslätts hemvård säger att det tyngsta i arbetet är brådska och en ständig känsla av att inte räcka till.
– Kunderna är i allt sämre skick. Skiftesjobb är belastande i sig och personalmängden kunde gärna vara större, säger närvårdarna som valt att ge gemensamma svar.
Det bästa sättet att främja arbetshälsa är enligt dem rätt personalstyrka och vettigt planerade arbetsscheman.
I Kommunhuset i centrum av Kyrkslätt träffar vi personalchef Ulla Palmroos och avdelningssköterska Anri Saarivainio, som är chef för vårdarna som jobbar inom kommunens hemvård. De är väl medvetna om personalbristen.
– Personalen tänjer på sina gränser. Samtidigt vill många gärna jobba övertid och få extra turer, till exempel söndagsjobb, säger Saarivainio.
En närvårdares grundlön ligger på 2 000 euro i månaden, något som enligt Saarivainio höjer intresset för att jobba extra. De flesta vill ha övertidsarbete ersatt i pengar, inte som ledig tid.
– Om någon kontinuerligt jobbar extra finns det en risk för att hen sakta men säkert bli utmattad och till sist knäcks av bördan. Men i vår enhet finns det många som orkar jobba mycket.
Sjukfrånvaron sjönk med 22 procent
När Palmroos anställdes som personalchef i Kyrkslätt 2016 var arbetsförmåga, eller snarare bristen på den, aktuella teman i kommunen. Kostnaderna för sjukfrånvaron och särskilt för långa sådana pekade uppåt och ersättningarna till Keva för nya fulla invalidpensioner, de så kallade förtidsavgifterna, hade också stigit. Något måste göras.
Kommunen tog i bruk en modell för aktivt stöd, den så kallade Aktu-modellen (från finskans Aktiivinen tuki).
Den största förändringen var att anställda inte längre genast behövde gå till arbetshälsovården för att få sjukledigt. Ett samtal till den närmaste chefen räckte.
– Det är fullständigt onödigt att gå till arbetshälsovården när man har feber eller är magsjuk, säger Palmroos.
En annan förändring var att den närmaste chefen nu automatiskt tog kontakt med den anställda ifall hen var sjukskriven över tre gånger under tre månader eller hade över 20 sjukfrånvarodagar under året.
– Vi lämnar inte längre den anställda ensam, säger Palmroos.
– För många kan det vara en lättnad att någon frågar hur hon eller han mår, säger Anri Saarivainio.
I och med den nya modellen fick både arbetstagaren, arbetsgivaren och arbetshälsovården tydliga ansvarsområden. Kommunen ställde dessutom nya krav på arbetshälsovården.
– Nu kan arbetshälsovården lägga sina resurser på dem som verkligen behöver det, till exempel en närvårdare som har en belastningsskada i ryggen.
Utan protester gick reformen inte. När Palmroos presenterade den nya modellen var många skeptiska. ”Sjukfrånvaron kommer att skjuta i höjden när folk själva får avgöra när de är sjuka”, sade fler än en person.
– Jag lovade att de skulle få se resultat, inte omedelbart, men efter ett år. Och när resultaten´kom sade många ”wow, det fungerade.”
Sjukfrånvarodagarna i Kyrkslätt har sjunkit med 22 procent under de senaste fem åren, något som gett en inbesparing på upp till 3,4 miljoner euro. En betydande inbesparing har kommit från de minskade förtidsavgifterna till Keva.
Så här fungerar Kyrkslätts modell
- Gäller samtliga anställda i kommunen. Har som syfte att främja ett bra arbetsklimat, att åtgärda problem i ett tidigt skede och att förlänga arbetskarriärer trots medicinska begränsningar.
- Sjukfrånvaro kan beviljas av den närmaste chefen i sammanlagt sju dagar i perioder på två dagar i taget.
- Den närmaste chefen ska föra ett samtal med den anställda om hen är sjukskriven mer än 20 dagar per år eller fler än tre gånger under tre månader.
- Arbetsgivaren och arbetshälsovården ska reagera på långa sjukskrivningar.
- Intensifierat stöd ges vid behov och omfattar en förhandling om arbetsförmågan.
Cheferna mår inte bra
Många kommuner ser tyvärr inte arbetshälsa som en inbesparing, säger Palmroos.
– Man tänker att inbesparingar kommer från ”osthyveltaktiken”, med nedskärningar här och där, men kostnaderna för ogjort arbete är stora.
Hon säger att satsningen bör vara strategiskt, ha klara målsättningar, verksamhetsmodeller och resurser.
I Kyrkslätt har kommunen bland annat jobbat på att hitta ersättande arbete för anställda som av en eller annan orsak inte kan jobba som tidigare.
Det kan i praktiken handla om till exempel vårdare som inte sköter patienter och därför fått ersättande arbete inom kundtjänsten.
Även om Kyrkslätt nått goda resultat kan tjänstemännen inte luta sig bakåt. De nyaste mätningarna visar att cheferna inte mår så bra.
– De har det tungt, med rekryteringsutmaningar och sparkrav. Vi ska satsa särskilt mycket på dem nästa år. När chefen mår bra mår arbetsgemenskapen bra, säger Palmroos.
Arbetshälsovårdens siffror visar också att den psykosociala belastningen ökar bland Kyrkslätts anställda.
Psykosocial belastning kan enligt Arbetshälsoinsitutet bero på bland annat en alltför stor arbetsbörda, avbrott i arbetet, dålig informationsgång och ständiga förändringar. Stress, rötthet, konflikter och problem med arbetsklimatet ökar risken för psykosocial belastning.
Kvinnor drabbas hårdast
I Kyrkslätt liksom i hela landet ökar sjukfrånvaro på grund av mental ohälsa särskilt bland unga anställda och i synnerhet bland kvinnor i servicebranschen.
Vi lämnar Kyrkslätt och beger oss till Helsingfors för att träffa Anne Kouvonen, professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet. Hon har bland annat forskat i arbetshälsa bland anställda vid Helsingfors stad och särskilt granskat vem som vänder sig till arbetshälsovården och varför.
Forskningen visar att det bland 20–34-åringarna finns en grupp på 10 procent som använder över 40 procent av arbetshälsovårdens tjänster. De är ofta närvårdare som jobbar med barn och åldringar och lärare inom småbarnspedagogiken.
– Deras långa sjukfrånvaro beror oftast på mental ohälsa. För dem är arbetshälsovården en otroligt viktig tjänst. Ibland glömmer man bort detta i samhällsdebatten som lyft fram arbetshälsovården som en förmån för välmående anställda, säger Kouvonen.
För att förstå varför sjukfrånvaro på grund av mental ohälsa ökar behövs mera forskning, säger hon.
– Vi vet inte hur mycket arbetet i sig inverkar och hur mycket andra faktorer inverkar.
Arbetet kan också skydda den anställda och hjälpa hen att må bättre. Kouvonen skulle också vilja se mer forskning i hur fysiskt arbete påverkar hälsan.
– Fysiskt arbete har inte försvunnit även om man ibland får det intrycket. Särskilt inom kommunsektorn finns många jobb som innebär till exempel lyft och vridningar.
Varför toppar då kvinnor i låglönebranscher sjukfrånvarostatistiken? Kouvonen säger att det finns flera faktorer men fysiska risker och psykosocial belastning spelar en stor roll.
– På ett bredare plan återspeglar statistiken hälsoskillnader som beror på olika socioekonomisk bakgrund. Vi vet att skillnaderna påverkas av barndomen, rentav tiden innan födelsen, och av utbildningen. En person med låg lön och ett tungt arbete kanske inte känner att arbetet ger lika mycket tillbaka. Dessutom kan hen ha en ständig oro över familjens inkomster, säger Kouvonen.
Skulle högre löner i låglönebranscherna minska sjukfrånvaron?
– Det tror jag. Med bättre löner behöver man inte jobba lika mycket övertid eller extra för att få en tillräcklig inkomst. Dessutom kunde det locka fler anställda till branscherna som lider av arbetskraftsbrist.
Kouvonens hälsning till arbetsgivarna är att lyssna på de anställda.
– Det är viktigare att arbeta för bättre arbetsvillkor än att ordna enskilda interventioner som gymnastikgrupper.
Hon säger också att tillräcklig autonomi är viktig. Var och en ska känna att hen har en verklig möjlighet att påverka sitt eget arbete.
För artikeln har också arbetsmarknadsombudsman Taija Hämäläinen på ommunarbetsgivarna intervjuats.
Varför ska man bry sig om sjukfrånvaron?
- Fungerar som en indikator av flera på arbetsförmågan och arbetshälsan hos de anställda.
- Lyfter fram skillnader mellan yrkesgrupper och åldersgrupper. Statistik ger verktyg åt arbetsgivare som vill förbättra arbetshälsan och som vill spara pengar.
- Sjukfrånvaro innebär en utebliven arbetsinsats som kostar både samhället och arbetsgivarna. Enligt Social- och hälsovårdsministeriet är kostnaderna för uteblivet arbete i Finland kring 3,4 miljarder euro per år.
- Påverkas av sysselsättningsläget.En högre sysselsättningsgrad kan öka sjukfrånvaron eftersom personer med svagare arbetsförmåga lättare får
jobb. - I snitt investerar arbetsgivarna endast 0,2 procent av lönesumman på förebyggande arbetshälsa.
Källor: Arbetshälsoinstitutet, Keva
