Konsten omvandlar metrostationerna i Esbo till betydelsefulla platser — "Utan kultur finns det ingenting"

Konsten omvandlar metrostationerna i Esbo till betydelsefulla platser — "Utan kultur finns det ingenting" "När det finns konst på stationerna börjar människorna uppleva stationerna som sina egna betydelsefulla platser", funderar Susanna Tommila. När försköningar inte är möjliga kan man lika gärna säga det rakt ut. För folk från andra orter är Esbo en stor amöba som finns överallt men samtidigt inte riktigt någonstans. Esbos kulturdirektör Susanna Tommila tar lyckligtvis inte åt sig av den rätt så direkta karakteriseringen. Nej, för den stämmer ju. – Till vår struktur är vi ingen traditionell stad, utan ett nätverk bestående av fem stadskärnor. Något liknande finns inte, eller jo visst, men det är kanske lite väl överdådigt att börja jämföra oss till exempel med Berlin, skrattar Tommila. Hennes område är verkligen kultur. Av Esbo ser man de vackra strandlandskapen, Noux ödemarker och de många idrottsplanerna som gör staden till en bra plats för barnfamiljer. Men hur var det med kulturen i Esbo, var är den? – Det är onekligen en väldigt välbevarad hemlighet, skrattar Susanna Tommila. Tommila skrattar nog inte hela tiden, även om hon ler ofta. Allvarligt talat så har hon något viktigt att säga. Som att det finns kultur överallt i Esbo. Så mycket att Tommila inte anser att man alltid behöver åka till grannstaden Helsingfors. – Helsingfors är huvudstaden och har en huvudstads traditioner, skyldigheter och belastningar, såsom stora konst- och kulturinstitutioner. Den näst största staden är Esbo, men vi vill inte bara vara nummer två. Vi har fria händer att vara vad som helst. Det är träffande sagt, men för en Helsingforsbo kan det låta lite väl otyglat. Samtidigt är det bra: om inte kultur väcker känslor, vad ska då göra det? Och tanken är i sig inte dålig. – Vår trumf är att Esbo är en ung stad med en relativt ung befolkning. Vi växer med 8 000 invånare per år och en stor del av dem är invandrare. Det kräver mycket av kulturverksamheten, men är samtidigt också en faktor som driver vår kultur framåt och håller den relevant. Samarbete för in Gallen-Kallela i Afrikas nutid Kulturen har långa traditioner i Esbo. När konstnären Akseli Gallen-Kallela som bodde på Alberga herrgård 1911 behövde ett lite bättre hem, vände han blicken mot Bredviks strand. Där byggdes ateljévillan Tarvaspää som numera fungerar som museum. Det är ett av Susanna Tommilas favoritställen i Esbo. Delvis på grund av sin fascinerande och helt unika stil, men samtidigt också för att den återspeglar det sätt på vilket man vill tala om kultur i Esbo. Under åren 1909–1910 gjorde Gallen-Kallela nämligen en utflykt till det dåvarande Brittiska Östafrika, det vill säga till nuvarande Kenya. Med sig hem tog han jakttroféer och minnesföremål samt konst han själv skapat. Enligt dagens normer representerade souvenirerna en tämligen ytlig och kanske till och med approprierande blick. Under de senaste åren har kulturen med fog allt oftare frågat vad man berättar, för vem och med vems röst. I den kontexten var Gallen-Kallelas kenyanska memorabilia problematiskt. – Man kunde ha gömt den produktionen i ett lager i hopp om att den skulle glömmas bort. Ett bättre alternativ var ändå att visa verken, men att göra det ordentligt och på rätt sätt. Av konstnärens Kenya-verk ordnades förra året utställningen Tillbaka till Kenya. Man bad kenyaner bosatta i Finland att delta i planeringen av utställningen. Som en del av kurateringen av utställningen höll man från Esbo också kontakt med Nationalmuseet i Nairobi. Målet var att utställningen skulle visa observationer från världen för över hundra år sedan, men också ta upp problem relaterade till kolonialpolitik och utanförskap, frågor man blev medveten om först efter Gallen-Kallelas tid. Den museipedagogiska föreningen Pedaali rf belönade utställningen som en museipedagogisk gärning 2023. – I Nairobi var man också entusiastisk över Gallen-Kallelas arbete, eftersom det inte finns många europeiska konstnärer som skildrat Kenya under den tiden. För mig är det ett exempel på hur konst, när den skapas på rätt sätt, kan förena människor över tid och gränser. I Espoo har man velat se metrostationerna som något mer än bara ett transportmedel. Därför beslutades redan under byggfasen av Länsimetro att vissa stationer skulle prydas med konstverk. "Finns det inte konst så finns det ingenting" Det är alltid farligt att tala om kultur med en chef. Ofta tar de som sitter bakom kulturella skrivbord gärna äran för vad andra har åstadkommit med penseln i hand. Detta trots att inflytelserik konst genom tiderna har skapats autonomt och snarare stöden till trots än tack vare dem. Tommila förstår den provokativa synvinkeln. Staden förvandlas inte till konstnär. Däremot kan staden och dess tjänstemän genom sin verksamhet påverka hur den behandlar konst och kultur. – Någon klok person sa att om man skapar förutsättningar där konstnärer har det bra, så har också alla andra det bra. I Esbo uppgår kulturbudgeten i år till 64 miljoner euro. – Det kunde alltid finnas mer pengar, men jag klagar inte, eftersom vår situation är relativt bra. Med den summan kan vi skapa och erbjuda stadsbor och gäster mycket. Summan uppgår till cirka 235 euro per Esbobo och år, dvs. cirka 64 cent per dag. Det är inte illa, för tack vare den summan finns det kultur och konst där människor rör sig. Inte bara i orkesterdiket eller i ett galleri, utan i vår vardag under regn och sol. Just den omärkbara tillgängligheten är orsaken till att städerna måste stödja kulturen, säger Tommila. – Finns det inte konst så finns det ingenting. Inga kläder, kaffekoppar, tidningar. Kulturen lättar upp vardagen och ger oss underhållning, men den skapar också betydelse i livet. Genom att läsa, titta och förundras kan man lära sig att hantera också svåra saker, och genom att skapa själv kan man förverkliga sig själv på ett alldeles eget sätt. Allt detta är ovärderligt i en värld som vi får en allt mer skoningslös bild av. Konsten ska finnas där människorna finns Officiellt är Esbo en stad i medelåldern. Den firade sitt femtioårsjubileum 2022. På identitetsnivå är staden ännu yngre. – Min dotter sa att Esbo i och med metron förvandlades från landsbygd till stad när man nu kunde ta sig hemifrån till Hagalund med en kaffemugg i handen. Det lyckas i metron, men i bussen gjorde det inte det förr, säger Tommila. Det är ganska träffande sagt. Det snabba metrotåget och den tydliga metrokartan har sammanlänkat även de mest avlägsna delarna av Esbo till ett tydligt pärlband, kring vilket den enhetliga stadens puls nu slår. Tommila säger att man i Esbo har velat se metron som något större än bara ett transportmedel. Därför beslöt man redan i byggnadsskedet att dekorera en del av stationerna med lokala konstnärers verk. Som ett gott exempel på ett sådant lyfter Tommila fram Kim Simonssons staty Emma lämnar spår, som med sin färggranna hand hälsar på människorna på Hagalunds station. – Det är också gästvänlighet. Konsten säger välkommen till vårt stadsrum, och det rummet ser ut så här. Nuförtiden finns det bara inte för mycket pengar någonstans. Man måste fråga sig om inte metron skulle gå också utan konstverk. Visst skulle den gå, svarar Tommila, men det är inte poängen. Konsten måste finnas där människorna finns. Då börjar metron, konsten och kanske kaffet man har i handen att bygga upp en identitet. Esbo vill vara en förebild för andra genom konst som syns på gatorna, metrostationerna och överhuvudtaget i vardagen. – Grå betongväggar eller vita kakel som påminner om badrum börjar ganska snabbt dra till sig konst av annat slag. När det finns konst på stationerna börjar människorna uppleva stationerna som sina egna betydelsefulla platser och de hålls också bättre i skick. "Om vi vill att folk ska besöka biblioteken måste biblioteken finnas där folk annars också tillbringar sin tid", säger Esbos kulturdirektör Susanna Tommila. I köpcentrens bibliotek hör man stadsbornas önskemål En sak som man vill ändra på i Esbo är läsningen. Den kan staden påverka eller låta bli att påverka. Det är ett beslut. – Barn och unga läser inte och det är ett problem som måste åtgärdas, säger Susanna Tommila. För några år sedan beslöt man i Esbo att förnya det sätt på vilket man ser på bibliotek. I staden finns sammanlagt 16 bibliotek. De största av dessa finns i anslutning till de stora köpcentren. Måste litteraturen alltså buga sig för den kommersiella konsumtionsfesten? Tommila tycker inte det. – Men om vi vill att folk ska besöka biblioteken måste biblioteken finnas där folk annars också tillbringar sin tid.   Den nyaste köpcentrumsbibban finns i köpcentret Lippulaiva i Esboviken. Biblioteket är ett kulturellt vardagsrum som kommunens fäder och mödrar är stolta över. Det är som bäst nominerat till årets bibliotek. Delvis för att sättet att förverkliga biblioteket har avvikit från det gamla. – Först frågade vi användarna vad de önskade sig av biblioteket. Inget nytt med det. Däremot var det exceptionellt att man lyssnade på dem och att önskemålen också förverkligades. Därför finns det i Lippulaivas bibliotek till exempel en rutschbana som en liten flicka önskade sig, samt ett öppet kök där vem som helst kan koka kaffe vid sidan om läsningen. Även om upphandlingsorganisationen först påminde om avtalsparterna var det slutligen Återvinningscentralen som vann konkurrensutsättningen. – Om man vill öka återvinningen och en ansvarsfull konsumtion är det inte dåligt om kommunerna föregår med gott exempel när det är möjligt. Tommila talar gärna om Lippulaiva för att biblioteket där framhäver sig som hela folkets vardagsrum – även för dem som inte nödvändigtvis just då har ett bra, tryggt eller trivsamt vardagsrum. Tommila anser att det är ett exempel på hur staden genom sina beslut kan skapa kultur och därigenom främja hela regionens välfärd. – Varje ung person behöver en hobby och nu har vi också inkluderat bibliotekets tjänster i hobbystigen. Om barnet eller den unga inte har någon hobby kan hen gå till biblioteket och kolla och pröva på vad som finns. Där kan man spela instrument, spela spel, pyssla, skapa konst. – En hobby är inte bara sådant som vuxna utsett som fritidsaktiviteter. Det viktigaste är ju att man lär sig något nytt, och att man hittar något viktigt och betydelsefullt i livet som man vill göra. Biblioteket kan vara en sådan plats.   Detta är Rapports ämnesfinansierade artikel (Aiherahoitettu artikkeli), som journalisten Juho Paavola har skrivit utifrån beställarens ämne. Beställaren är KulturEsbo.  Konst som gör intryck skapas oberoende av ämbetsverk, men städerna kan påverka den miljö och det stöd de skapar för olika kulturformer. Culture CultureEspoo Culture and leisure