Kommunkompassen till Finland?
Kommunkompassen är ett verktyg som SKL har arbetat med sedan 2002, i sexton år. Vi har funderat på att ta Kommunkompassen också till Finland. Kommunförbundet i Norge (KS) använder den också.
Med nosen mot marken
De nordiska länderna och deras kommuner påminner mycket om varandra. Läs Kristina Wikbergs blogg om jobbet på Kommunförbundets systerorganisationer i Sverige och Norge.
Med hjälp av Kommunkompassen får kommunen en bra bild av sig själv i jämförelse med andra kommuner. Kommunkompassen ger en helhetsbild och belyser styrkor och förbättringsområden.
— Den är också ett spaningsredskap, som ska förmedla kunskap, säger Gunnar GIdenstam. Men den fungerar också för internt lärande i SKL, vi kommer mycket nära kommunernas vardag under de två dagar vi sitter tillsammans och benar ut de åtta olika områden som ska utvärderas i Kommunkompassen.
I Kommunkompassen går man igenom åtta områden:
- Offentlighet o demokrati
- Brukarfokus, tillgänglighet och bemötande
- Politisk styrning och kontroll
- Ledarskap, ansvar och delegation
- Resultat och effektivitet
- Kommunen som arbetsgivare, personalpolitik
- Ständiga förbättringar
- Kommunen som samhällsbyggare
Under den senaste kommundirektörskonferensen för de svensk- och tvåspråkiga kommunerna var det många kommundirektörer som var intresserade av att titta närmare på Kommunkompassen. Kanske kan en gammal dröm som Marianne Pekola-Sjöblom och Kaj Lindqvist haft nu gå i uppfyllelse?
Regeringsförhandlingarna ett kaos
Jag träffar också KSF Medias och Hufvudstadsbladets Nordenkorrespondent Jan-Erik Andelin över kopp kaffe. Han berättar om hur det är att bo i Stockholm och om hur han och andra journalister bevakar de svenska regeringsförhandlingarna, som verkar vara ett enda kaos.
På kvällen träffar jag Kjell Skoglund som visar mig runt i en den finska ambassaden, där också Finsk-svenska handelskammaren har sina lokaler. Han bor precis som jag på Gärdet där också de utländska ambassaderna finns i långa rader.
I kvällens mörker ute på stora tysta Gärdet liknar byggnaderna långt borta Manhattans skyline. Vi pratar om skillnaderna mellan finsk och svensk kultur och konstaterar att det verkar som om man är lite nöjdare och gladare här i Sverige.
Intervjuerna om framtiden är klara
Mina sista dagar i Stockholm bara rusar iväg.
Jag intervjuar SKL:s ordförande Lena Micko och vd Vesna Jovic med ett frågebatteri om hur de ser på framtiden. Kommuntorget publicerar intervjuerna i februari. De har varit tankeväckande och jag hoppas att kunna ge en bild av hur kommunförbunden i Norden ser på omvärlden och sin egen roll.
Lena Micko har rötter i Finland. Hon är från Pajala och hennes pappa var finskspråkig. Ordförande har ett eget rum på SKL:s 12:e våning med vacker utsikt. Jag berättar att hennes kollega i Finland varken har eget rum eller politisk medarbetare. Och jag ser i hennes ögon tanken ”men det låter ju helt omöjligt”, fast det säger hon ju såklart inte.
Skillnaden mellan politikerns roll i Sverige och Finland är stor. Lena har aldrig träffat sin kollega från Finland och hon sparar bilden av Sirpa Paatero som jag printat ut på ett papper.
Vd Vesna Jovic har träffat sin kollega Jari Koskinen flera gånger, senast i somras i Tavastehus. Utbytet bland de nordiska tjänstemännen tycks vara naturligare. Vesna har varit VD bara ett och haft år, men låter förstå att tiden varit tuff. Hon har en bakgrund som kommundirektör i Huddinge, som är Vandas vänort, så hon känner Kommunförbundets tidigare vice vd och pensionerade stadsdirektören i Vanda – Kari Nenonen – mycket väl.
— Jag kommer gärna till Helsingfors igen och hälsar på er, ni är fantastiskt bra på att ta hand om era gäster, säger hon.
Nu ska mina intervjuer skrivas ut och fotona redigeras. Sedan ska bilen packas. Turnén i Norden fortsätter, nu med nosen mot Oslo.
