Kommunerna främjar boende till skäligt pris utan att helt veta vad det innebär – enrummare ett måste för somliga som inte har råd med större
Ett forskningsprojekt lett av specialforskare Jarkko Rasinkangas fick ny fart av diskussionerna om att boendekostnaderna har spårat ut i de stora städerna.
Den bristfälliga definitionen av skäliga boendekostnader leder till en snäv tolkning av målsättningar och lösningar, genom vilka man kunde främja skäliga boendekostnader. Detta är, enligt färska forskningsresultat, den aktuella situationen i Finland.
Forskningsprojektet, som är en del av Åbo stadsforskningsprogram, finansieras av Västra Finlands allmännyttiga bostadsstiftelse.
Åbo universitets specialforskare Jarkko Rasinkangas påpekar att den oklara definitionen av skäliga boendekostnader försvårar förståendet av detta flerdimensionella fenomen. På grund av bristerna är den politiska styrningen och uppföljningen av förverkligandet av skäliga boendekostnader ofullständiga, bekräftar han.
– Detta är ett ämne som man nästan inte alls har forskat i, speciellt inte genom jämförelser mellan städer.
Forskningsmaterialet baserade sig på kunskaper och synsätt från experter och olika dokument. Statistiska jämförelser gjordes inte i denna forskning.
– Vi visste inte i förväg vad intervjumaterialet ger oss, säger Rasinkangas.
Forskningsmaterialet samlades in Åbo, Helsingfors och Tammerfors.
– Vi utredde vad man försöker göra i dessa städer för att främja boende till skäligt pris.
”Här blandas mål och medel ihop”
Rasinkangas ledde forskningsprojektet, i vars team ingick Elina Sutela från Åbo universitet och Jutta Juvenius från Helsingfors universitet.
De bedömde att bostadspolitikens ställning bör förstärkas och dess innehåll och målsättningar förtydligas. Både på nationell och kommunal nivå bör man ta stegen mot förtydligande, säger Rasinkangas.
– Alla städer kan främja målsättningarna för ett skäligt boende genom att satsa på transparens och ökat samarbete, både med bostadsmarknadsaktörerna och inom de egna organisationerna.
Ett rimligt pris definieras ofta som ett konsumentval eller genom att likställa det med hyresbostäder som byggts med stöd från Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (Ara), bedömer Rasinkangas.
– Detta ger utrymme för tolkningar då det gäller rimliga boendekostnader.
– Genom att likställa med social bostadsproduktion låter man förstå att priset för boende är ett problem enbart för invånarna i detta bostadsbestånd. Här blandas mål och medel ihop, anser Rasinkangas.
Alla borde ha möjlighet till skäliga boendekostnader och dessa borde vara på en vettig nivå i proportion till inkomsterna. Detta är bekanta saker som upprepas både i statens och kommunernas bostadspolitiska definieringar.
– Man preciserar inte så, att det till exempel skulle vara en viss procent av inkomsterna som bör bli kvar i handen efter boendekostnaderna.
Den politiska viljan är inte ensam tillräcklig
Rasinkangas berättar att bakgrunden till forskningen bland annat varit de offentliga diskussionerna som förts i de stora städerna om att boendekostnaderna har spårat ut.
– Vi hade som högsta prioritet att utreda på vilket sätt bostadspolitiken uppgörs, anvisningar ges samt förverkligas. Förverkligas den politiska viljan i praktiken?
På detta område finns det mer att göra i Åbo än i Helsingfors och Tammerfors.
– Åbo stad har ingen separat enhet som ansvarar för bostadspolitiken. Det tar sig i uttryck i en splittrad och dåligt styrd bostadspolitik.
– I jämförelsen mellan städerna framgår mönsterberoenden, som har format organiseringen av bostadspolitiken på olika sätt under historiens gång. Till Åbos försvar måste man säga, att i alla dessa tre städer har man fäst uppmärksamhet vid förverkligandet av skäliga boendekostnader.
För att bostadspolitiken ska förverkligas på önskat sätt, krävs tillräckliga personalresurser som för ärenden framåt i städer och kommuner, betonar Rasinkangas.
MBT-avtalen har ökat på ansvarsfördelningen
Inom forskningsprojektet framgick också att avtalen om markanvändning, boende och trafik, MBT-avtal, har främjat förverkligandet av den sociala bostadsproduktionen.
I MBT-avtalen strävar man till att främja den sociala bostadsproduktionen genom att erbjuda kommunerna drivfjädrar.
– MBT-avtalen har gett en riktning för utvecklingen av bostadsproduktionen samt ökat på ansvarsfördelningen.
Splittrad information bör samlas ihop
För att rimliga boendekostnader ska kunna definieras bättre, borde också den statliga bostadspolitiken klargöras, anser Rasinkangas.
– Detta har bland annat direkt att göra med stöd som ges till boende. Hur mycket boendestöd ges och hur mycket är maximibeloppet?
För att få en helhetsbild borde man samla ihop en hel del information som finns under olika ministerier, funderar Rasinkangas.
– Det borde tillsättas en bedömnings- och koordineringsgrupp som skulle samla ihop informationen om antalet stöd till en helhet för bedömning.
Enskilda kommuner har svårt att skapa en helhetsbild av vad som kan anses som rimliga boendekostnader.
– Det som ytterligare skulle ge ett bra jämförelsebotten till diskussionen är om man skulle veta mer exakt hur mycket man i Finland kalkylmässigt stöder ägarboende.
Marknadsbaserad utveckling i Helsingfors
Enligt vissa bedömningar befrämjar man skäliga boendekostnader bäst då bostadsproduktionen förs till en tillräckligt hög nivå.
Rasinkangas anser att en dylik marknadsbaserad syn är en relativt långsam lösning på problemet eftersom det skulle krävas mycket mer byggande än för närvarande
Rasinkangas säger att kommunerna och städerna strävar till ett mångsidigt bostadsbestånd och befolkningsstruktur. Trots detta har byggandet i Helsingfors tyngdpunkten mycket starkt lagd på enrummare.
– Denna utveckling verkar vara mer marknadsbaserad än kundorienterad.
– Enligt våra intervjuobjekt är en enrummare för många ett måste om man inte har råd med större.
Inom bostadspolitiken ryms många olika synsätt med. Någon föreslår en utökning av Ara-bostadsproduktionen medan någon annan vill öka på marknadsanpassningen, säger Rasinkangas.
– Inte ens kommunerna och byggnadsentreprenörerna tänker nödvändigtvis i samma banor.
En samordning av olika synsätt försvåras av, att man i Finland inte ännu har kunnat definiera vad som menas med rimliga boendekostnader.
– En bättre definiering av skäliga bostadskostnader skulle underlätta dialogen.
Viktiga frågor för kommuninvånarnas välmående
För närvarande är bostadspolitiken på sina ställen en splittrad helhet och mycket långt underordnade konjunkturväxlingar, anser Rasinkangas.
– Överlag genom att förstärka och medvetandegöra bostadspolitiken kan man påverka kommuninvånarnas välmående.
Fakta
- Åbo stadsforskningsprogram är Åbo stads, Åbo universitets och Åbo Akademis gemensamma forskningsprogram, inom vilket man gör akademisk forskning om stadsutveckling.
- Stadsforskningsprogrammets målsättning är att erbjuda verktyg för stadens beslutsfattande och att utveckla informationsutbytet mellan universiteten och staden.
Det här är en översättning av Kuntalehtis artikel.
