Arbetet med Västra Nylands specialuppdrag inleds – ett halvt år efter önskad tidtabell
Välfärdsområdet hade sökt om finansiering redan i maj i fjol. Tanken var att arbetet skulle inledas i höstas, men ministeriet dröjde med beslutet.
Fullmäktige i Västra Nylands välfärdsområde sammanträdde för första gången i måndags. På agendan var bland annat val av ordförandeposter i fullmäktige och styrelse.
Fullmäktige leds av Jarno Limnéll (Saml) och första vice ordförande är Saara Hyrkkö (Gröna). Samlingspartiet har också andra och tredje vice ordförandeposterna. Där sitter Henrik Vuornos och Mervi Katainen.
Henrik Wickström (SFP) blir andra vice ordförande i välfärdsområdets styrelse, som leds av Mia Laiho (Saml). SDP delar upp första vice ordförandeposten så att Joona Räsänen har uppdraget under första halvan av mandatperioden och Maria Guzenina under den andra.
Lämmin kiitos luottamuksesta! Tänään oli aluevaltuuston ensimmäinen kokous ja tehtäväni aluehallituksen toisena varapuheenjohtajana alkoi. Lupaan tehdä parhaani kaikkien asukkaiden hyvinvoinnin ja lähipalveluiden puolesta. @LUhyvinvointi @sfprkp pic.twitter.com/XpG1aP56pM
— Henrik Wickström (@wickstromhenrik) March 7, 2022
Samtidigt som den politiska styrningen av välfärdsområdet tar form inleds också arbetet med områdets förvaltning på allvar.
Reformen innebar att Västra Nylands välfärdsområde fick specialuppdraget att stöda utvecklingen av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet.
Det här nationella ansvaret kräver ett beredningsarbete. Därför har förändringsorganisationen för Västra Nylands välfärdsområde anställt två projektarbetare att ta itu med arbetet.
Tiina Markkula, som jobbat för hälsovården i Esbo, inledde sitt arbete den första mars och Ulrika Krook, jurist och universitetslärare vid Social- och kommunalhögskolan, börjar nästa vecka.
Tio personer hade sökt jobben.
Fortsatt finansiering oklar
Kia Leidenius, specialsakkunnig vid Esbo stad och Västra Nylands välfärdsområde, säger att projektarbetet borde ha kommit i gång tidigare. Att det inte gjorde det beror inte på staden eller välfärdsområdet.
– Vi satte in en ansökan om finansiering i juni i fjol, med önskemålet om att få finansiering till hösten. Det gjorde också Egentliga Finlands välfärdsområde, som har uppdraget att samordna avtalen mellan de tvåspråkiga områdena. Senare på vintern sökte också Lapplands välfärdsområde, som har ett specialuppdrag gentemot den samiska befolkningen, om finansiering.
Social- och hälsovårdsministeriets beslut om finansiering har dröjt och Leidenius spekulerar att områdenas behov kom som en överraskning för ministeriet.
De nu aktuella projektanställningarna tar slut vid årsskiftet och välfärdsområdet behöver veta om finansieringen fortsätter efter det.
– Det handlar trots allt om lagstadgade uppgifter. Så ska området finansiera det själv, få finansiering eller finansiera uppgiften tillsamman med de övriga områdena?
Arbetet med specialuppdraget kommer i år att handla om att få klarhet i strukturerna, säger Leidenius. Så mycket mera hinner man inte med. Det praktiska utvecklingsarbetet kommer i gång nästa år. Eftersom arbetet betonar ledning genom information hoppas man på jämförande information från de olika områdena, för att på så sätt hitta de bästa lösningarna.
Svenskan tas på allvar
Västra Nylands specialuppdrag ska inte förväxlas med det utvecklingsansvar som alla välfärdsområden har. Det utvecklingsansvaret har också personer anställda – en och en halv tjänst, säger Leidenius – och dessa två uppdrag samarbetar tätt.
Det interna arbetet med Västra Nylands välfärdsområde har visserligen beröringspunkter med områdets specialuppdrag, men eftersom det sistnämnda rör alla tvåspråkiga områden gäller det att lyssna på de övriga områdenas önskemål.
– Det kommer att bildas nätverk med samtliga tvåspråkiga områden. Säkert kommer vi att bygga vidare på FSKC:s nätverk, säger Leidenius och syftar på Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området, som ägs av kommuner, universitet, högskolor och andra organisationer.
Just utbildningsfrågan blir central för Västra Nylands specialuppdrag, tror Leidenius. I lagen är uppdraget löst definierat vilket betyder att man har fria händer för att hitta fungerande modeller.
– Vi ska stödja, men inte gå in på detaljnivå. Det kan till exempel handla om tillgången till personal: hur ser utbildningskvoterna ut inom vissa sektorer och behöver de höjas? Behövs mer språkutbildning? Hur utvecklar vi digitala tjänster på svenska? Och så vidare.
Det finns farhågor om att Västra Nylands välfärdsområde får svårt att bli ett genuint tvåspråkigt område, inte minst då Esbo, med sin finskspråkiga förvaltning, har en så tongivande roll.
Leidenius säger att språkfrågan, som inte har med specialuppdraget att göra, tas på stort allvar.
– Vi samarbetar med Egentliga Finlands välfärdsområde och bollar språkfrågor med Vård på svenska-gruppen för att stödja en levande tvåspråkighet. Jag vet att det riktats kritik mot ett informationstillfälle för invånare som ordnades enbart på finska. Det handlade inte om att svenskan glömdes bort. Man testade att ha enbart material på svenska, medan diskussionen gick på finska. Responsen var inte bra, så nästa gång är svenskan med bättre.
