Vad gör nya regeringen? Nu ska förhandlingarna ned på detaljnivå
En chock i glesbygdens valkretsar. Så beskriver forskaren Siv Sandberg resultatet i söndagens riksdagsval. – Vi får se hur det blir nu. Nya regeringen förväntas svara på frågor som inte riktigt diskuterades under valkampanjen, säger Sandberg som samtidigt reflekterar över en exceptionell valperiod.
Ett grönt Finland är nu blått. Samlingspartiets och Sannfinländarnas framgång betyder ändå inte att nya regeringen är helt blå. Det tror kommunforskaren Siv Sandberg. Hon beskriver valkampanjen och tv-debatterna som ganska abstrakta.
Kommuntorget: Riksdagsvalet 2023 – den politiska kartan ritas om, borgerligt som gäller
– Det bäddar för frågor om detaljerna i regeringsförhandlingarna. Jag är säker på att Samlingspartiet får många gånger förklara hur de ska spara sex miljarder utan att höja skatterna.
Också andra har reagerat. I Hufvudstadsbladet säger ekonomen Sixten Korkman att ”man har talat om 6 miljarder, utan skattehöjningar. Samtidigt har man parlamentariskt kommit överens om att öka utgifterna för forskning och utveckling samt försvarsutgifterna med miljardbelopp. Jag får inte den här ekvationen att gå ihop.”
Läs mera i HBL: Sixten Korkman vill se blåröd regering
Mot den bakgrunden är socialdemokraternas medverkan i regeringen inte utesluten, kanske inte heller Centerns trots att partiet tills vidare enhälligt räckt upp handen och kikat på dörren till oppositionens läktare. SDP och Sannfinländarna däremot verkar inte gå ihop.
– Under den här valperioden har regeringen haft på arbetsbordet en pandemi och ett Natomedlemskap. Sådant gick inte att förutse för fyra år sedan. Och det har gjorts stora reformer inom vård och utbildning. Hur har allt detta gått? I valdebatterna saknades en genomlysning och utvärdering, tycker jag.
Det finns mycket i ett riksdagsval som är intressant för en forskare. Valresultatet, förstås. Med åren har hela valrörelsen och kampanjerna vuxit. Det är något val nästan varje år – kommunval, välfärdsområdesval. EU-val, riksdagsval och presidentval.
– Systemet ställer stora krav på alla. Som väljare kan man tycka att all information är förbryllande. För mediehus är valrapporteringen viktig och därmed resurskrävande. Också av partierna krävs mycket bakgrundsarbete. Det gäller även enskilda kandidater. Ena dagen ska man på paneldebatt och tala om försvaret och nästa dag någon annanstans för att diskutera Östersjön.
Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom: Hur många hattar kan en förtroendevald ha?
– Jag tycker att man åtminstone i Egentliga Finlands valkrets kan se att vissa partiers kandidatlistor börjar tunnas ut. Folk har ställt upp många gånger, pengarna är slut och de är trötta.
Valdeltagandet har efter några sämre år i alla fall ökat lite. Det är en fin sak, säger Siv Sandberg.
Det som man kan grubbla vidare över är varför valdeltagandet är rejält högre i städer som Åbo och Helsingfors jämfört med Savolax och Karelen.
– Det är kanske städerna som är den politiska arenan och landsbygdens valkretsar är mera passiva?
Läs också Yle: Så röstade Svenskfinland: SFP tappar i Österbotten, sittande minister faller ur riksdagen
