Dan Lolax: Lugnade statsminister Marins ilska kommunerna?
Kommunmarknadens första dag såg i vanlig ordning en partiledardebatt där fokus var på kommunerna. Samtliga riksdagspartier, förutom KD och Rörelse nu, var representerade av sina ordförande, förutom Centern som representerades av vice ordförande Petri Honkonen.
Skiljelinjerna i debatten var de, vid det här laget, välbekanta. Samlingspartiets Petteri Orpo – som såg kommunernas investeringsförmåga efter vårdreformen som den stora utmaningen under de kommande fem åren – beskyllde regeringen för att inte vidta tillräckliga sysselsättningsåtgärder.
Enligt Orpo har de strukturella problem som kommunekonomin drogs med innan pandemin inte försvunnit någonstans, och även om tillväxten i ekonomin är god för tillfället så kommer statens skuldsättning att drabba den offentliga sektorn när tillväxten avtar.
Orpo efterlyste beslut om företagens möjlighet att sluta lokala avtal, mera piska än morot för arbetslösa och fler strukturella reformer som till exempel flyttandet av sysselsättningstjänsterna från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna.
Regeringspartiernas representanter höll förstås inte med. Vänsterförbundets Li Andersson anklagade Orpo och Sannfinländarnas Riikka Purra för att måla en överdrivet dyster framtidsbild. Dessutom, sa Andersson, har regeringen Marin genomfört lika många sysselsättningsåtgärder som regeringen Sipilä, och då har den ännu två år kvar av sin mandatperiod.
En ny förvaltningsnivå, i form av välfärdsområden, löser inte de ekonomiska problemen, kontrade Purra.
På den vägen fortsatte debatten. Regeringen ser social- och hälsovårsreformen som ett sätt för kommunerna att fokusera på annat än betungande vårdkostnader, bland annat med hjälp av det stödpaket som EU-länderna kom överens om ifjol. Det paketet ska för Finlands del gå till en grön omställning, vilket enligt De grönas Maria Ohisalo kan betyda till exempel vindkraftparker – som för kommunerna innebär mera intäkter i fastighetskatt.
En ny förvaltningsnivå, i form av välfärdsområden, löser inte de ekonomiska problemen, kontrade Purra. De tillräckliga resurserna är inte den sittande regeringens fel, tillstod sannfinländaren, men det oaktat så måste man nu se över vilka uppgifter som kommunerna kan befrias från.
Frågan om kommunernas uppgifter gav upphov till den näst intressantaste fasen i partiledardebatten. Purra fick mothugg av Ohisalo och Honkonen: Vilken kommunal service vill Sannfinländarna skära i? löd deras motfråga.
Till saken hör dock, vilket Purra påpekade, att Finansministeriet just nu utreder om kommunerna kunde ha olika uppgifter, på grund av de ojämlika förutsättningar som präglar kommunfältet.
Jag målar inte fan på väggen, och att se över kommunernas uppgifter betyder inte alltid att skära ner, sa Purra, som också förde fram att kommunernas uppgifter utökats men att statsandelarna inte följt med. Det här tillbakavisade statsminister Sanna Marin (SDP).
Men när paneldeltagarna fick svara ja eller nej på frågan om huruvida kommunerna kan ha olika uppgifter så märktes att också regeringspartierna är öppna för en sådan lösning. Åtminstone svarade de inte definitivt nej. Förutom Centern då, som vill ha fortsatt starka kommuner, enligt Honkonen.
I landskapsskattsfrågan är Centern helt klart på kollissionskurs med de övriga regeringspartierna.
Att Centern velar i frågan om en landskapsskatt, som skulle tillfalla välfärdsområdena, har att göra med att partiet vill flytta fler uppgifter till den förvaltningsnivån – inte bara social- och hälsovården och räddningstjänsterna – innan det kan bli aktuellt med en landskapsskatt. Men de uppgifterna ska inte tas från kommunerna utan från staten, sa Honkonen.
I landskapsskattsfrågan är Centern helt klart på kollissionskurs med de övriga regeringspartierna. Regeringen hoppas säkert att beredningen av frågan inte blir klar under denna regeringsperiod.
Att hon kände sig personligen träffad av anklagelser om svikna löften gick inte att ta miste på.
Den mest intressanta debattfrågan då? Den handlade om hur staten ska kompensera kommunerna för utgifter som coranakrisen orsakat, bland annat testning och spårning.
Regeringen har gett ett löfte om full kompensation, men enligt den uträkning som nu är på utlåtanderunda ligger kompensationen på 40–65 procent av kostnaderna, något som fått de stora städerna och Kommunförbundet att ilskna till.
Ilsknade till gjorde också statsminister Marin. Efter att Li Andersson sagt att hon utgår från att löftet håller, och Maria Ohisalo sagt att hon inte skriver under Social- och hälsovårdsministeriets beräkning, krävde en uppenbart irriterad Marin ordet.
Enligt statsministern handlar det om att kompensera kommunerna nu utgående från vad man vet om kostnaderna. Om stödet i år visar sig vara otillräckligt kan man återkomma till det nästa år, då helhetsbilden av kostnaderna är klara. Det här är, enligt Marin, ett bättre sätt att gå till väga, än att vänta med att betala hela stödet först då kostnaderna i sin helhet är kända.
Den här diskussionen hoppas jag att vi kan avsluta nu, sa Marin. Att hon kände sig personligen träffad av anklagelser om svikna löften gick inte att ta miste på.
Frågan är om hennes ilska lugnade kommunerna, som jobbar med nästa års budget och behöver veta i vilken utsträckning, och när, som staten kompenserar coronautgifterna?
