Kommunala frågor hettar till på nätet
I de flesta kommuner finns en uppriktig vilja att föra en konstruktiv och löpande debatt om lokala frågor mellan invånare, beslutsfattare och tjänsteinnehavare. Men alltför ofta blir tonen vass och stämningen sur, då missförstånd och halvsanningar får spridning på sociala medier. Det visar exempel från Kimitoön, Pargas och Korsholm, och Kommuntorgets enkät.
Januari 2019. Korsholms vårddirektör Mikael Gädda rusar genom korridorerna på Smedsby hälsovårdsstation. Hans dator har precis skickat ut ett antal dokument för utskrift till en okänd printer i huset.
Till sin lättnad finner han den, tar pappren och börjar bläddra medan han går tillbaka mot sitt arbetsrum. Då dyker plötsligt en man upp från ingenstans, greppar våldsamt direktören i kostymkragen och trycker upp honom mot väggen med knytnäven höjd.
Gädda som var fullständigt överrumplad av attacken, försökte ta sig loss ur mannens grepp, men han höll fast och morrade med hotfull stämma: “Du vet hur du ska rösta om fusionen, va!?”
I Korsholms kommun stod man på vårvintern 2019 inför en het och omdebatterad folkomröstning om en sammanslagning med grannstaden Vasa. Frågan hade ältats sedan nuvarande Korsholm bildades år 1973 och debatten hade dykt upp i otaliga sammanhang under decennierna sedan dess.
Nu hade fusionsplanerna utmynnat i ett konkret avtalsförslag, vilket invånarna ombetts ta ställning till i en folkomröstning i mars. Budskapet i attacken var solklart. Gädda lyckades efter flera försök ta sig loss ur mannens grepp och drog sig skärrad in på sitt arbetsrum.
Mannen som precis anfallit honom var dessutom en bekant person. “Vad är det som händer i kommunen?”
Stämningen i Korsholm förblev spänd under våren, men några fler våldsamma attacker blev det inte efter att lokaltidningen Vasabladet skrev om fallet Gädda och attacken polisanmälts.
– Man hörde ju nog om konflikter av olika slag, berättar Gädda. Det var någon som blivit sparkad på smalbenet och sånt, men inget i klass med det jag var med om.
Polisutredningen i fallet pågår fortfarande ett halvt år efter det inträffade, men Gädda säger sig inte ha blivit traumatiserad eller skrämd att fortsätta på sitt arbete.
– Jag tror attacken var mer personligt riktad mot mig, inte mot min ställning som kommunal tjänsteinnehavare. Vi har ju ingen makt att påverka sådana här beslut. Men man måste sätta ner foten och statuera exempel, det kan aldrig vara ok att ge sig på en annan människa.
Trots att Gädda undgick skador kan brottet vara allvarligt ifall åklagaren betraktar det skedda som attack mot tjänsteman eller bedömer att mannen varit ute efter att påverka Gäddas personliga politiska beteende, det vill säga genom hot få honom att rösta annorlunda än han annars skulle ha gjort.
– Han tänkte nog inte efter hur allvarligt det är. Men vi får se vad utredningen ger vid handen.
Politiskt våld sällsynt
I sin färska avhandling ”Vihalla ja voimalla” (Gaudeamus 2019) konstaterar forskaren Teemu Tammikko vid Utrikespolitiska institutet att direkt fysiskt våld i politiskt syfte är ytterst ovanligt i Finland. Tammikko identifierar däremot “social skadegörelse” som den överlägset vanligaste formen av politisk våldsverkan i Finland. Det kan handla om förtal, smutskastning eller direkta hot, som avser att tysta ner eller påverka en persons ställning i samhället, eller få henne att ändra sitt politiska beteende.
Källor som Kommuntorget diskuterat med uppger att dylika försök att påverka människors röstningsbeteende förekom i Korsholm vid upptakten till folkomröstningen.
– Jag känner till ett fall där en fullmäktigeledamot hotats med uteslutning ur det lokala jaktlaget om hen inte röstade mot fusionen, berättar en källa som Kommuntorget talat med.
Osakliga glåpord ska också ha förekommit då en annan ledamot befunnit sig i matbutiken, och åtminstone ytterligare en person har uppgett att hen inte vågat gå till sin vallokal under riksdagsvalet, utan bestämt sig för att poströsta för att undvika konfronteras med meningsmotståndare i offentligheten.
De allra flesta osakligheter, förtal och hot sker, visar både Kommuntorgets enkät och Tammikkos forskning, på sociala medier.
– Det ser man kontinuerligt, intygar också Mikael Gädda. Ett problem är att människor som inte har korrekta fakta sprider falska och upprörande uppgifter om saker eller personer. Felaktigheterna lever sedan vidare på nätet och blir till “sanningar” som citeras på andra håll.
Debatter korrumperas på Facebook
Också på Kimitoön är man långvarigt bekanta med de problem som kommunalpolitiska diskussionsgrupper på särskilt Facebook kan åstadkomma.
I den åboländska skärgårdskommunen gick man under vårvintern 2017 mot sitt andra kommunalval som sammanslagen kommun, sedan Kimito, Västanfjärd och Dragsfjärd gick samman 2009.
Den nya “storkommunen” på knappt 7 000 invånare befann sig, i likhet med övriga finska kommuner, i stor ovisshet och spänning om vad den planerade landskaps- och hälsovårdsreformen skulle innebära, eller huruvida den alls skulle bli av.
Kommunen hade också sina egna stridsfrågor som delade invånarna, bland annat satsningen på Finlands största vindkraftspark i Nordanå-Lövböle. För att diskutera vindkraften och andra brännande kommunala angelägenheter hade en blivande fullmäktigeledamot grundat en Facebook-grupp som går under namnet Ö-Talk.
Debatten där var livlig, ibland het, och diskussionsgruppen engagerade en tid också politiker och tjänsteinnehavare i kommunen. Men ganska snart började stämningen surna och det började förekomma personliga påhopp, ovårdat språk, insinuationer och rena lögner.
– För oss som jobbar med utveckling av kommunen och hade insikt i hur saker verkligen låg till, blev det oerhört jobbigt att försöka hinna med och korrigera alla missförstånd, säger Kimitoöns utvecklingschef Gunilla Granberg.
Fullmäktigeledamot Jonna Lappalainen (C) håller med. Hon fick intrycket att diskussionernas syfte ibland verkade vara att direkt smutskasta kommunens tjänsteinnehavare och beslutsfattare.
– Det är beklagligt vanligt att det publiceras bristfällig och medvetet selektiv information om kommunens beslut och planer, bara för att uppröra invånarna, säger Lappalainen.
Tillsammans med fullmäktigekollegan Maria Manelius (FS) och företagaren Kristina Hakola-Wass såg man både behovet och fördelen med en diskussionssida om kommunens utveckling. Kvinnorna grundade därför en ny Facebooksida med hopp om en mer saklig diskussion om lokala angelägenheter och nyheter.
– Vi är en opolitisk, partiöverskridande grupp vänner som ville gå ut med allt det positiva i kommunen, och kallade därför vår grupp för Kimitoön Tillsammans / Kemiönsaari Yhdessä, på bägge språken naturligtvis, berättar Manelius.
Motdraget var delvis lyckat. Diskussionen på Tillsammans-sidan har hållits mer saklig och tonen mer hövlig och hyfsad. För det mesta. Men det har krävt mycket resurser av moderatorerna.
– Man måste konstant vara på alerten och beredd att snabbt korrigera missuppfattningar och felaktiga uppgifter – och framför allt att göra det vänligt. Det är ett krävande arbete, säger Lappalainen och betonar att hon ser på invånardebatten som en “familj runt matbordet”. Man ska få vara av olika åsikter och gräla lite om saker, men ändå hålla ihop och vara vänner i slutändan.
Sociala medier är en svårtämjd best
Trots att arbetet för en sund debattkultur är angeläget, fick Kristina Hakola-Wass till slut nog och beslöt sig för att lämna gruppen hon själv varit med om att grunda.
– Jag orkade helt enkelt inte följa med allt. Jag kände att man hela tiden blev besviken på människors sätt att uttrycka sig, på missförstånd, desinformation och direkta lögner. Debatten ledde liksom ingenstans, utan gick på i cirklar, säger hon.
Hakola-Wass kritik manar fram kärnfrågan om huruvida det alls är värt, med all den mentala ansträngning det ofta kräver av moderatorerna att upprätthålla olika diskussionssidor på sociala medier.
– Gör de mer skada än nytta? frågar Hakola-Wass och svarar själv: Mer skada. När man träffas ansikte mot ansikte är situationen en helt annan, tonen är respektfull och hyfsad. Online blir människor så oerhört fula i mun.
Sociala mediers destruktiva kraft, inte bara på finländska kommuners debattklimat utan på samhället i stort, är ingen unik observation. Både erfarenhet och forskning stöder uppfattningen att formatet av korta och direkta textsnuttar mycket lätt ger upphov till missförstånd och feltolkningar av både budskap och intention.
Vid tangentbordet är det också lättare än vid möten människor emellan att ohämmat dela med sig av tillspetsade åsikter. För många personer med kontroversiella övertygelser skänker avståndet till mottagaren en illusion av ansvarsfrihet i kommunikationen.
Hur snabbt diskussionsforum på internet kan korrumperas fick också Pargas invånare bevittna då kommunens politiska debatt inför valet2012 berikades med Facebookgruppen Skärgårdspolitikernas officiella grillsida. Som namnet antyder var uppsåtet redan från början konfrontativt – nu skulle politikerna “grillas” och ställas till svars.
Enligt Pargas förtroendevalda Tarja Rinne (SFP) njöt diskussionsgruppen till en början en viss popularitet och det fräna tilltalet engagerade människor att delta i diskussionen om lokala frågor. Dessvärre dröjde det inte länge förrän det negativa fick överhanden och debattklimatet på sidan successivt började försämras.
Då flyktingkrisen hösten 2015 drabbade också Finland ändrade “grillsidan” karaktär för gott. Nu intresserade inte längre Pargas eller skärgårdens lokala angelägenheter sidans administratörer, utan fokus flyttades till generell invandringskritik med tilltagande inslag av falska nyheter med xenofoba åsikter.
Vid en genomläsning sommaren 2019 kunde Kommuntorgets redaktör konstatera att den lokalpolitiska dimensionen försvunnit helt, och sidan utvecklats till en plattform för fullfjädrad politisk paranoia, rasistiskt motiverad ryktesspridning och konspirationsteorier. En handfull namn figurerar ännu aktivt.
– Det var ju aldrig en officiell sida och själv har jag inte följt den på länge, säger Tarja Rinne och berättar att det senare uppstått två nya öppna Facebooksidor som försökt omfatta den sakliga delen av skärgårdsdebatten.
– Vi har dels Skärgårdens diskussionsforum / Saariston keskustelupalsta, där folk visserligen kan komma med ganska så fräna uppdateringar, men där framförs också idéer för utveckling av staden och andra välkomna synpunkter, säger Rinne.
För explicit positiva nyheter om paradisöarna Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö finns i dag även Skärgårdens solsida / Saariston aurinkoranta där diskussionen enligt Rinne “oftast går sävligt till”.
Kommunikationen måste fortsätta
Tidigare ordföranden för Kommundirektörernas förbund Heidi Rämö tog upp problemet med onlinetrakasserier i finska Kuntalehti redan i fjol.
– Jag har hört tragiska historier om hur en kommunledare och hens familj berörts. Det har förekommit rent omänsklig behandling. Till och med småbarn har upplevt hot och mobbning i skolan på grund av förälderns yrke, säger Rämö.
Hon noterar att debattklimatet och metoderna under de senaste fem år blivit allt mer tillspetsat. Allt oftare hotar man med att anmäla tjänstemän och dra dem inför rätta, om ett ärende inte utfaller som en viss person eller grupp önskat.
– Kommunen jobbar hårt med kommunikationen, och ordnar också invånarträffar och seminarier. Vi streamar fullmäktigemötena direkt och uppdaterar kontinuerligt våra riktlinjer för sociala media. Kurser har arrangerats både för personalen och de förtroendevalda, berättar Kimitoöns utvecklingschef Granberg.
Trots motgångar och hårda ansträngningar är den gemensamma åsikten hos de intervjuade kommunalt aktiva att diskussionsforum är nödvändiga. Rinne, Gädda, Lappalainen, Manelius och Granberg är alla övertygade om att det behöver finnas kanaler där invånarna kan informeras och kommunala frågor diskuteras.
– Det är framtiden, vare sig man vill det eller inte, säger Gädda.
– Vi måste vara tillgängliga för invånarna och låta dem komma till tals också mellan valen, tillägger Lappalainen.
Hon tror optimistiskt att det osunda debattklimatet är en generationsfråga, och att problemen kommer att minska med tiden.
– Unga som haft tillgång till internet hela sitt liv kommer att kunna diskutera på ett mer sansat sätt också på internet, när de kommer i den åldern att kommunfrågor börjar intressera dem.
Hakola-Wass, föreståndare för Dalsbruks mysiga, gammaldags bokhandel Kojan, är mer skeptisk.
– Man borde dra ur sladden på hela internet.
Läs också: Små som stora orter har problem med debatten
En civiliserad debatt kräver ansträngning
