Ödets ironi när Joona Räsänen blev Kommunförbundets nya styrelseordförande i samma stund som minister Paatero avgick
Lojopolitikern Räsänen (SDP) säger att det allt mer diversifierade kommunfältet blir en utmaning för Kommunförbundet.
Joona Räsänen, socialdemokratisk politiker från Lojo, valdes i dag till ny ordförande för Kommunförbundets styrelse av förbundsdelegationen.
Det var något av ödets ironi att valet gjordes nästan i samma stund som det klarnade att Kommunförbundets förra styrelseordförande, kommunminister Sirpa Paatero (SDP) avgår.
Paatero lämnade ordförandeposten på förbundet i våras när hon valdes till minister i Antti Rinnes (SDP) regering.
Uppståndelsen kring Posten – och vad minister Paatero vetat om bolagets planer att försämra arbetsavtalen för en del anställda – har tilltagit de senaste veckorna.
För en stund sedan meddelade statsminister Rinne att Paatero, som också ansvarar för statens ägarstyrning, lämnat in sin avskedsansökan och att han accepterat den. Enligt Rinne har Paatero inte tillräckligt bra fört fram ägarens, alltså statens, vilja till Posten.
Paatero är sjukskriven fram till den 13 december.
Se över ägarstyrningen, säger Karhunen
När Kommuntorget talade med Räsänen innan han valdes till styrelseordförande hoppades han att frågan om Posten var ett avslutat kapitel.
– Jag hoppas att vi kan återgå till den normala dagordningen. Det vore bäst för alla.
Kommunförbundets vd Minna Karhunen beklagar Sirpa Paateros avgång.
– Kommunfältet mister en minister med kompetens och stor kunskap om kommunfältets behov.
Karhunen säger att Paateros ministerportfölj har varit för tung. Förutom ansvaret för statens ägarstyrning har hon haft kommunreformen och reformen av statsförvaltningen på sitt bord.
Karhunen vill öppna upp en diskussion om hur den statliga ägarstyrningen fördelas mellan ministrarna. I Karhunens modell skulle Posten lyda under Kommunikationsministeriet medan till exempel Veikkaus skulle höra till Social- och hälsovårdsministeriet.
– Å hela Kommunförbundets vägnar önskar vi Sirpa Paatero ett snabbt tillfrisknande. Hon kan fortsätta stödja kommunsektorn som riksdagsledamot.
Kommunerna kan inte vänta på staten
För nyvalda styrelseordförande Joona Räsänen är andra frågor än regeringskrisen och Paateros avgång på agendan. Främst handlar det om kommunernas krisande ekonomi.
I går hörde du finansminister Mika Lintilä (C) och Kommunförbundets chefsekonom Minna Punakallio redogöra för det ekonomiska läget i världen, Finland och i kommunerna. Hur ser du själv på situationen?
– Kommunekonomin har varit i en ständig obalans, sett till intäkter och utgifter. I år har Skatteförvaltningens reform fört med sig ytterligare rytmstörningar och framöver kommer demografin – den sjunkande nativiteten och de allt större äldre befolkningen – att skapa utmaningar. Om kommunerna i framtiden ska kunna producera välfärdstjänster så krävs åtgärder av både dem och av staten.
Ska kommunerna vänta på att staten löser detta, eller ska de själva vidta åtgärder?
– Som fullmäktigeordförande i Lojo har jag alltid sagt att kommunerna har ett eget ansvar. Det är klart att statsmakten kan göra mycket, i form av statsandelar och genom att se till att utgifterna för kommunernas uppgifter kompenseras. Men i och med att skatteintäkterna är avgörande för kommunerna, och i och med att kommunerna kan se över hur tjänster produceras och vilka tjänster som erbjuds, så har de också nycklarna till framgång i sina egna händer. Under detta årtionde har vi också sett exempel på kommunalpolitik som stävjar utgiftstakten. Så kommunerna kan inte vänta på staten utan måste vara aktiva.
Förbundet ska förse kommunerna med verktyg
Räsänen säger att det centrala för både staten och kommunerna är att sysselsättningen ökas. Kommunerna måste se över sina tjänstenätverk – hur produktionen sköts, hur verksamheten är ordnad och vilken kvalitet den har, hur personalstyrkan ser ut och så vidare – och han utgår från att varje kommun känner till sina egna utmaningar.
– Kommunförbundets uppgift är att se till att kommunerna har rätt verktyg för att planera och organisera sin verksamhet.
Om landskapsreformen blir av, vilket blir då Kommunförbundets förhållande till landskapen?
– Det kommer tiden att utvisa. Det är svårt att förutspå, men klart att kommunerna och landskapen kommer att ha olika intressen. Men eftersom kommunernas ansvar för främjandet av hälsa och välmående blir kvar, och eftersom regeringen utreder om också kommunerna kan producera social- och hälsovård, vid sidan av landskapen, så måste det finnas ett samarbete mellan kommunerna och landskapen och Kommunförbundet ska vara med i detta samarbete.
Finansminister Lintilä talade igår om att samhället står inför en stor förändring. Ska Kommunförbundet också förändras?
– Som intressebevakarorganisation måste Kommunförbundet följa med förändringen. Det finns också med i förbundets nya strategi. När kommunfältet diversifieras måste vi kunna erbjuda olika typer av tjänster, bistå med olika typer av intressebevakning för olika typer av kommuner. Skillnaden mellan stora städer och små kommuner är stor, därför måste intressebevakningen skräddarsys. I den här situationen är det en utmaning att tillgodose alla.
Vore Kommunförbundets uppgift enklare om det fanns färre kommuner?
– Kommunerna avgör själva om de går samman eller intensifierar samarbetet med varandra. Vi måste ha öronen på spets för att höra vad som sägs runt omkring i landet och veta vilka de olika utmaningarna är. Men jag ser inte att förbundets vardag skulle bli annorlunda om kommunerna var färre.
Som styrelsens ordförande, vilken är din viktigaste uppgift?
– Förtroendeuppdrag är som att springa stafett. Ingen börjar från noll och ingen kommer i mål. Jag vill lämna över uppdraget i åtminstone lika gott skick som jag fick det, förhoppningsvis i form av en bättre intressebevakning.
SDP finns i blodet
Joona Räsänen är född i Lojo 1987. Han valdes till fullmäktige 2012, och hade innan det varit medlem i ungdomsfullmäktige och olika nämnder. Nu är han ordförande för fullmäktige. 2015–2019 var han riksdagsledamot.
Till utbildningen är han tradenom och han har också studerat affärsjuridik. Räsänen arbetar som chef för SDP:s politiska beredning, det vill säga att överser politiska program, partiets forskningsverksamhet och stödjer partiledningen i dess arbete.
Varför blev det SDP?
– Dels på grund av blodsarv. Min pappa är fortfarande kommunalpolitiskt aktiv. Han sa att det är upp till mig att välja parti själv när jag fyller 18. Av de tre stora partierna var SDP:s värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet närmast mig.
