Torgpodden: Kommunfältet måste ses över – är A- och B-kommuner resultatet?
Enhetskommunen har varit avgörande för att utveckla välfärden i Finland. Men har den kommunmodellen – alltså att alla kommuner har samma lagstadgade uppgifter oavsett storlek – spelat ut sin roll?
Den frågan diskuteras i Torgpodden, som gästas av SFP-politikern Sandra Bergqvist, kommunforskaren Siv Sandberg och Vasas stadsdirektör Tomas Häyry. Sandberg och Häyry har deltagit i arbetet med rapporten om kommunernas och kommunalpolitikens framtid, som publicerades i början av februari.
Rapporten var inte den första i sitt slag, och knappast heller den sista, men ger en bättre förståelse om kommunfältet, säger Sandberg.
Hon kallar rapporten för en nödvändig plattform för dialog. Det uppstår lätt spänningarna då många olika aktörer är involverade i kommunernas nästan 700 lagstadgade uppgifter.
Bergqvist, som är riksdagsledamot och lokalpolitiker i Pargas, har märkt av spänningarna. På riksnivå har ambitionerna för kommunerna varit stora, om än välmenande, och det har lett till tungrodda kommuner.
Häyry säger att en diskussion om framtidens kommun behövs. Resurserna – inte bara mätt i pengar utan också i kunnande – är begränsade och måste allokeras på ett vettigt sätt.
Enligt Häyry finns det en tendens hos staten att vilja detaljstyra kommunerna genom lagstiftning, istället för att ge kommunerna friheten att utföra uppgifterna som de ser bäst. Bergqvist håller med: det har varit mycket betoning på hur uppgifterna görs, i stället för på de mål som ska uppnås.
Frågan om huruvida olika kommuner kan ha olika uppgifter är politiskt sett känslig. Samtidigt är det nödvändigt att överväga en rollfördelning mellan kommunerna, säger Häyry. Enhetskommunmodellen är i praktiken redan slopad, menar han, i och med att Helsingfors gavs ansvaret för social- och hälsovården i vårdreformen.
I mindre kommuner finns det helt enkelt inte tillräckligt med tjänstemän att hantera komplicerade frågor, säger Häyry.
Sandberg säger att det är svårt att konkretisera hur det i praktiken skulle se ut om olika kommuner ges olika uppgifter. Myndighetsuppgifter är mindre dramatiska att diskutera än till exempel frågor som rör grundskolan.
– Om man plockar bort tjänster från kommunerna, vad blir kvar? Då närmar vi oss en sydeuropeisk modell, där kommunerna inte har några lagstadgade uppgifter.
Är det då skäl att börja prata om A- och B-kommuner? Bergqvist säger att A och B nödvändigtvis inte behöver betyda bättre och sämre kommuner, utan olika kommuner.
