Skolorna river långsamt ner Jakobstads språkmur
Tvåspråkigheten ökar i Jakobstad utan att svenskan känner sig hotad. Varje skoldag närmar sig språkgrupperna varandra lite och svenskspråkiga Jakobstadsbor behöver snart inte längre skämmas för sin dåliga finska.
Den nya språkbadsskolan, Jakobstads stolthet, öppnade sina dörrar inför höstterminen. Den moderna skolan med den rostiga fasaden symboliserar de förbättrade relationerna mellan språkgrupperna i staden.
– Språkbadsskolan har varit en positiv sak för staden. I början var det mest svenskspråkiga föräldrar som satte sina barn i språkbad på finska, men med åren har intresset ökat rejält också bland finskspråkiga föräldrar att sätta sina barn i svenskt språkbad, säger Lars Björklund, socialdemokratisk veteranpolitiker och ledamot i stadsfullmäktige.
Vi sitter vid Skolparkens damm, nedanför gymnasiebyggnaden i jugendstil, som snart i ett decennium inhyst både Jakobstads gymnasium och Pietarsaaren Lukio.
– Innan beslutet fattades fanns det på vissa håll ett motstånd mot att låta Lukio flytta in under samma tak, men nu har alla insett att det fungerar toppenbra med två administrativt skilda skolor i samma byggnad.
Han tycker inte att det finns några verkliga motsättningar mellan språkgrupperna i Jakobstad.
– På sociala medier skriver ett fåtal aktiva sina fula påhopp och försöker skapa motsättningar, men vi klarar oss bra här på båda språken. Vårt största problem är att vi har svårt att rekrytera läkare som kan både svenska och finska, säger Björklund.
Bubblar under ytan
Ändå svarar endast 15 procent av de finskspråkiga i Jakobstad att de tycker att relationerna mellan stadens svensk- och finskspråkiga är goda eller mycket goda.
– Jag kan inte riktigt förstå vad vi ytterligare borde göra för att få alla att trivas. Det finns plats här och ingen diskrimineras, säger Björklund.
Läs mera om Språkbarometern här, och om problemen med jourmottagningen i Jakobstad här.
Hanna Palovuori, språklärare och aktiv inom De gröna, växte upp i Jakobstad, studerade i Åbo och återvände sedan till hemstaden.
– Jag upplever personligen inga problem med språkmotsättingar i staden. De flesta kommunicerar obehindrat med varandra, oberoende av språk, och vardagen fungerar bra, säger hon.
Samtidigt känner Palovuori att något ständigt bubblar under ytan.
– Det kommer ibland fram en misstänksamhet om att den andra språkgruppen har privilegier. Själv ser jag inga orättvisor mellan språkgrupperna, men det finns fortfarande en ”vi och dem-mentalitet” här i stan som visar sig i olika sammanhang.
Respekt inom politiken
I vissa svenskspråkiga kommuner anklagas SFP för att köra över alla andra partier som en ångvält, men varken Palovuori eller Björklund tycker att det beskriver den politiska situationen i Jakobstad.
– De flesta kommuner har ett stort dominerande parti, det hör till kommunalpolitiken. Det kunde också vara något mycket värre parti än Sfp, säger Palovuori.
Björklund håller med.
– Vi respekterar varandra inom kommunalpolitiken. SFP har 19 platser av 43, det är väl dåligt av oss andra om vi inte lyckas bryta deras dominans i så fall.
Raka rör i Kronoby
I grannkommunen Kronoby anser 62 procent av den finskspråkiga minoriteten att relationerna mellan finskspråkiga och svenskspråkiga är goda eller mycket goda. Detta trots att det inte ens finns en finskspråkig skola för minoriteten på 19 procent.
– Vi vill gärna ha finskspråkiga inflyttare och bland annat därför är vi nu inne i en utredning för att bygga upp en finskspråkig skola i Kronoby. Det råder enighet om att det är ett steg vi ska ta, men vi diskuterar hur omfattande den ska bli, säger Ulf Stenman, tf kommundirektör i Kronoby.
I kommundelarna Nedervetil och Terjärv, som gränsar till finskspråkiga Kaustby, Vetil och Evijärvi är tvåspråkighet en vardag. I Kronoby centrum däremot är man inte lika van med finska.
– Dagtid kommer det in många finskspråkiga till stora arbetsgivare som Rani Plast i Terjärv. Det finns många arbetsplatser i kommunen som har arbetstagare även från andra länder. Det är raka rör i Kronoby, här hänger man inte upp sig på varifrån folk kommer eller vilket språk man talar, konstaterar Ulf Stenman.
