Maria Vidberg: Att namnge en gata eller park ska inte vara ett sätt att bearbeta sorg
Det finns en utbredd uppfattning om att det är den ultimata hedersbetygelsen för en person att hen får en väg, gata eller park namngiven efter sig.
Därför finns det många så kallade memorialnamn, det vill säga gatunamn som innehåller personnamn, särskilt i våra större städer.
Många memorialnamn är gamla, men nya memorialnamn bildas också i dag. En orsak till att memorialnamnstraditionen lever vidare är att såväl kommunpolitiker som också invånarföreningar och enskilda invånare i kommunerna lämnar in förslag på nya memorialnamn för att de på det här sättet vill hedra en viss person. Alla förslag leder ändå inte till ett nytt memorialnamn.
Det handlar alltså om ett långsamt maskineri.
En av de viktigaste principerna för memorialnamn är att inte uppkalla gator efter levande personer. Det här är en princip som inte kan betonas starkt nog eftersom det alltid finns en risk med att uppkalla en gata efter en levande person. Om personen senare gör sig skyldig till exempel till ett brott eller annars hamnar i dålig dager kastar händelsen en skugga också över gatunamnet. Det här är särskilt besvärligt om namnet är många personers adress. Även om namnet kan ändras är en namnändring alltid besvärlig för dem som bor vid gatan eftersom de tvingas byta adress.
Att uppkalla en gata efter en person startar rent administrativt samma process i kommunen som när man ska namnge vilken gata som helst. Det handlar alltså om ett långsamt maskineri. I många fall ska gatunamnet också fungera som adress för invånarna vid gatan och därför gäller det att ta fram ett namn som är smidigt som adress.
Ibland kan det hända att förslaget ges för att hantera den omedelbara sorgen.
Rekommendationen för memorialnamn är därför att man väntar i minst fem år efter att en person avlidit innan man överväger möjligheten att namnge en gata efter hen. Det är lättare att få en objektiv bild av personen betydelse för samhället några år efter dödsfallet, när sorgen lagt sig.
Ett memorialnamn ska inte användas för att bearbeta allmänhetens sorg efter en tragisk händelse eller en känd persons bortgång. Ibland, när förslag på nya memorialnamn lämnas in nästan genast efter ett dödsfall, kan det hända att förslaget ges för att hantera den omedelbara sorgen. Memorialnamn har ändå samma uppgifter som vilka andra gatunamn som helst, det vill säga att identifiera gatan, skilja den från andra gator och leda språkbrukarna rätt.
En persons betydelse för samhället ska inte mätas i om hen får en gata uppkallad efter sig eller inte
Om man vill hedra en person medan hen lever eller tidigare än fem år efter dödsfallet finns det smidigare möjligheter, till exempel att sätta upp en minnesplakett på huset där personen bor eller bott eller på en bänk i en park som har en koppling till personen. Också ett monument eller en staty kan bära upp minnet av en person. Fördelen med plaketter, bänkar och statyer är att minnet av en person kan föras vidare utan att andra människor påverkas, till exempel genom adresser.
Memorialnamn kan definitivt vara motiverade i vissa fall, men en persons betydelse för samhället ska inte mätas i om hen får en gata uppkallad efter sig eller inte. Kanske det helt enkelt är dags att omvärdera memorialnamnets betydelse?
Ändring 3.6 klockan 11:27: ”Uppkalla” ersatte ett annat uttryck på tre ställen i texten.
Det här är en artikel från Kommuntorget 2/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.
