Den grundläggande konstundervisningen kämpar med ojämlika förutsättningar
Den nya Finlandsmodellen kan vara en inkörsport till konstundervisningen, men ses också som ett hot.
Grundläggande konstundervisning – alltså undervisning i olika konstformer som ordnas utanför skolan – är styvmoderligt behandlad, tampas med ojämlika förutsättningar och ett komplicerat finansieringssystem.
Det här säger anordnare av konstundervisningen, som inför kommunalvalet vill lyfta frågan om undervisningens fördelar. Dessa är nämligen rätt obekanta för många, säger Monica Martens-Seppelin, rektor för Sydkustens ordkonstskola.
– Ändå handlar det om en kvalitativ konstfostran som, utöver att vara en vettig hobby, är bra för ungas välmående och en attraktionskraft för kommunen. Ansvaret för att utvidga konstundervisningen ligger inte på de enskilda läroanstalterna. Var och en kommun ansvarar för att den har tillräcklig tillgång till grundläggande konstundervisning, som tillgodoser invånarnas kulturella rättigheter.
Tyvärr satsar kommuner väldigt ojämnt på konstundervisningen och ofta för lite, säger Martens-Seppelin. Problemet lyfts också fram i rapporten ”Mer än en hobby” (2019). Det finländska systemet klarar inte av att erbjuda alla barn jämlik tillgång på konstundervisning, skriver utredaren Lasse Garoff.
Läroanstalterna är koncentrerade till Södra Finland, pojkar deltar inte i samma utsträckning som flickor, undervisningen domineras av musik, bildkonst och dans – trots att arkitektur, slöjd, mediekonst, ordkonst, cirkuskonst och teaterkonst också ingår – och avgifterna för undervisningen varierar stort.
Martens-Seppelin säger att det är svårt för de mindre konstformerna att etablera sig, eftersom finansieringen i form av statsandelar förutsätter att man redan har verksamhet, behöriga lärare och en basfinansiering. Den ordkonstskola som hon är rektor för hör till Sydkustens landskapsförbund och får sin finansiering främst av fonder, stiftelser och kommuner.
– Ordkonst är en av de minsta konstformerna. Vi har 370 elever men det har tagit över 20 år att bygga upp verksamheten.
Hon säger att det finns historiska skäl till att musik är den dominerande konstformen. På sätt och vis är det tack vare den som det finns en grundläggande konstundervisning, som man kompletterat med andra konstformer.
Martens-Seppelin vill inte gå så långt som att säga att de dominerade konstformerna tränger undan de mindre. Snarare är det den höga tröskeln att beviljas finansiering som är det stora problemet.
– Om man tänker på barns rättigheter att få konstfostran är det inte bra. Lasse Garoff har också föreslagit att det behövs samarbete över kommun- och regiongränser, paraplyorganisationer för en eller flera konstformer.
Finlandsmodellen både hot och möjlighet
Ett nytt inslag att beakta är den så kallade Finlandsmodellen, alltså statligt stödd hobbyverksamhet som ordnas gratis för skolelever och ofta i skolorna.
Martens-Seppelin säger att Finlandsmodellen väckt oro och diskussion bland de som arrangerar grundläggande konstundervisning.
– Farhågan är att familjer inte väljer konstundervisning som kostar när barnen kan få den gratis i skolan. Jag ser ändå Finlandsmodellen som en möjlighet.
Hobbyverksamheten kan vara en inkörsport för elever till den grundläggande konstundervisningen, resonerar Martens-Seppelin. Genom att erbjuda skolorna hobbyverksamhet inom ramen för Finlandsmodellen kan konstskolorna nå ut till elever, som kanske också vill fördjupa sig i den konstform de får prova på.
Ett sådant samarbete mellan Sydkustens ordkonstskola och olika skolor kommer förhoppningsvis att förverkligas nästa läsår, bland annat i Hangö, Raseborg och Helsingfors.
– Många kommuner har haft en öppen förfrågan och man har kunnat sända in förslag på hobbyverksamhet som man kan erbjuda.
Dessutom har Sydkustens ordkonstskola redan under Finlandsmodellens pilotfas börjat samarbeta med Sibbo kommun, även om pandemin gjort att samarbetet inte kommit igång som man tänkt.
Coronapandemin kom i vägen
I Sibbo säger Jan-Erik Holmkvist, rektor för Söderkulla skola, att förverkligandet av Finlandsmodellen blev på hälft på grund av elevernas distansundervisning och för att grupperna måste hållas små. I övrigt ser han bara fördelar med modellen och hoppas att den kommer igång på allvar till hösten.
Skolan upplåter sina utrymmen för hobbyverksamheten, säger Holmkvist, men i övrigt sköts allt av utomstående aktörer.
– Skolan har kommit lindrigt undan. Hittills har det ordnats efter skoltid men jag ser det som möjligt att ordna hobbyverksamheter också under skoltid och på så sätt få in planeringstid för lärarna.
Innehållet i hobbyverksamheten styrs dels av elevernas egna önskemål, dels av vad skolan vill. Holmkvist säger att idrott som inte betonar tävlingsaspekten är viktigt, liksom hobbyer som ger eleverna praktiska färdigheter i vardagen och stödjer skolarbetet.
– Till det sistnämnda hör ordkonstverkstäder och dramundervisning.
Under Finlandsmodellens pilot-fas beviljades Sibbo 100 000 euro för att ordna hobbyverksamheter. Bara Helsingfors och Vanda fick mera, säger idrottskoordinator Maria Sundman.
Kommunen har inte hunnit sätta sprätt på hela stödet, så även om Sibbo inte beviljas pengar i vårens ansökningsrunda kommer det att finnas finansiering för nästa läsår.
Fritidssektorn, som ansöker om stöd och koordinerar verksamheten, samarbetar förutom med Sydkustens landskapsförbund och dess ordkonstskola också med bland annat 4H, Sibbo Vargarna, Ådalens idrottsförening, konstnärer och snickare. Hobbyerna har också förverkligats på distans och inkluderat spelet Minecaft och kodning.
Utöver de hinder som pandemin orsakat lyckades man inte helt med marknadsföringen av hobbyerna, säger Sundman.
– Erfarenheterna från årskurserna 7–9 är inget vidare. Jag upplever att arrangörerna och vi som koordinerar måste synas bättre bland de äldre eleverna. Till hösten ska vi sätta in en högre växel. Bland lågstadieeleverna har vi lyckats bra och har 400 elever i de olika hobbyverksamheterna. Förstås finns det elever som tar flera kurser men det finns en jämn fördelning mellan pojkar och flickor.
Sundman säger att ytterligare ett sätt att involvera elever som känner sig utanför är att erbjuda dem hjälpledaruppdrag i en hobby som de själva sysslar med.
Läs också: Ordkonst stärker språket med sagor
Musik och konst viktiga byggstenar i kulturstaden Jakobstad
FAKTA: Grundläggande konstundervisning
- Undervisningen kan ordnas av kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar, stiftelser eller statliga läroanstalter.
- Kommunerna kan ordna grundläggande konstundervisning genom ett eget beslut. Övriga utbildningsanordnare behöver anordnartillstånd av Undervisnings- och kulturministeriet.
- En utbildningsanordnare som beviljats tillstånd att ordna grundläggande konstundervisning kan skaffa sådana tjänster som krävs för undervisningen av en offentlig eller privat instans. Kommunen behöver ändå inte stödja de här tjänsterna ekonomiskt.
- Undervisnings- och kulturministeriet kan bevilja utbildningsanordnaren statsandel utifrån det beräknade antalet undervisningstimmar.
- Utbildningsanordnaren svarar för att undervisningen följer lagen och en läroplan som utarbetats i enlighet med grunderna för läroplanen för grundläggande konstundervisning.
FAKTA: Finlandsmodellen
- I början av juni klarar vilka kommuner som beviljas stöd för hobbyverksamhet inom ramen för Finlandsmodellen läsåret 2021–2022.
- Totalt hade 229 kommuner sökt understöd. Följande kommuner sökte för verksamhet på svenska: Pargas stad, Korsholms kommun, Malax kommun, Larsmo kommun, Pedersöre kommun, Hangö stad, Nykarleby stad, Kimitoöns kommun, Vörå kommun, Kristinestad stad, Närpes stad, Kronoby kommun och Korsnäs kommun.
- Dessutom har de tvåspråkiga kommunerna Esbo, Borgå, Vanda, Raseborg, Helsingfors, Ingå, Vasa, Jakobstad, Karleby och Sibbo också sökt stöd.
- För läsåret 2020–2021 beviljades bland annat följande kommuner stöd: Malax (59 000 euro), Vasa (40 000 euro), Pedersöre (23 500 euro), Larsmo (17 000 euro), Kronoby (12 000 euro), Ingå (9 000 euro).
