Framtiden för den offentliga ekonomin och välfärdens både finansiering och organisering ter sig ovanligt oklar. Kanske inte nödvändigtvis dyster, men osäker. Det gäller utvecklingen i världen i stort liksom i Europa och Finland, här hemma på de åländska öarna och runtom i kommunerna.

Rörelser i öst och i väst påverkar oss. Och så har vi de nationella och regionala reformpaketen. Vård- och landskapsreform kombinerat med konkurrenskraftsavtal och jourreform och förändringar i skattesystemen påverkar kommunerna. Och på Åland har vi socialvårdsreformer och revidering av landskapsandelssystemet med mera. Och ”klumpsumman”, och själva kommunindelningen. Och självstyrelserevideringen. Och såklart frågan om hur kalaset ska finansieras framöver. Allt parallellt.

”Det tycks råda en viss övertro på den relativa storskalighetens och den absoluta enhetlighetens inneboende förträfflighet”

Både de enskilda reformerna och den politik som förs i stort, såväl här som där, är väl i all välmening tänkt att leda till något upplevt gott. Det kanske de också kan komma att göra. I kölvattnet av reformpaketen avtecknar sig dock ett mönster. Det tycks gå inflation i fråga om respekt och förståelse för lokal och regional självstyrelse. Att beslut ska tas nära den som berörs. Så även i respekten och förståelsen för lagar och juridiska system. Att land ju med lag ska byggas. Och rättigheter tryggas. Även minoriteternas.

”Själva ordet ”reform” riskerar att komprometteras”

I den allmänna reformivern tycks det för övrigt råda en viss övertro på den relativa storskalighetens och den absoluta enhetlighetens inneboende förträfflighet. Jag avslutar här med ett stycke lånat från Urban Lundberg vid Institutet för framtidsstudier i Stockholm, i hans ”Tankar om den nordiska modellen”, redan för ett antal år sedan:

”I förlängningen riskerar själva ordet ”reform” att komprometteras. Vad som brukade stå för populära och demokratiskt förankrade förändringar till det bättre, markerar allt oftare impopulära beslut om begränsade kostnadsökningar, effektiviserade verksamheter eller skärpta ”incitaments-strukturer”, emedan en modell är en abstraktion, ingen vision”.

Citatet är lite taget ur sitt sammanhang, men känns nu aktuellt här hos oss. I Finland, och på Åland.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *