Valfriheten - en möjlighet men också riskfyllt
Modellen för hur valfriheten ska ordnas i social- och hälsovårdsreformen är klar. Valfriheten medför både möjligheter men också stora risker, säger Kia Leidenius, sakkunnig på Kommunförbundet.
I framtiden ska klienterna få rätt att välja social- och hälsovårdscentral. Den kan vara offentlig, privat eller upprätthållen av tredje sektorn. Med en remiss kan man också söka basvård hos andra vårdproducenter. Det här är grundprincipen i det förslag till valfrihet inom social- och hälsovården som Mats Brommels presenterade idag.
– I princip är valfrihet något positivt, man får välja och välja bort om man inte är nöjd. För att valfriheten ska fungera krävs ändå klara strukturer, säger Kia Leidenius, sakkunnig vid Kommunförbundet.
Regeringens mål har varit att nå en kostnadsbesparing på 3 miljarder euro med vårdreformen. Hur man ska uppnå besparingarna är ändå ett stort frågetecken, säger Leidenius som ser tre större risker som valfrihetsmodellen kan medföra.
– För det första kan valfriheten bidra till att nya klienter från den privata sidan söker sig till den offentligt finansierade vården när FPA-ersättningarna för privat vård stryks. Man har sagt att integrationen av social- och hälsovården ska spara pengar, men det finns ännu inget ict-system för hur vårdkedjorna ska bli enhetliga i och med valfriheten, säger Leidenius och fortsätter:
– Den tredje stora risken är att de privata aktörerna inte agerar i patientens och det allmännas bästa intresse. Det finns en risk att vårdproducenterna försöker bli kvitt så kallade dyra patienter.
Efter vårdreformen blir landskapets uppgift att övervaka att alla vårdproducenter uppfyller kvaliteten och de krav som ställs.
– Kvalitetsövervakningen är en mycket stor och svår uppgift. Hur ska det fungera i praktiken? Och kommer det att finnas tillräckligt med producenter och aktörer som kan och vill ge service på svenska? undrar Leidenius.
Mats Brommels tror att valfriheten medför bättre möjligheter att få service på svenska, men säger att det är upp till oss klienter eftersom vi ska rösta med fötterna och välja service enligt språket. Samtidigt finns en oro för hur det ska gå i periferin – vem vill göra business där det inte finns en marknad?
– Den offentliga sektorn måste se till att det finns service på svenska inom rimliga avstånd också i framtiden. Kommer privata aktörer och aktörer inom tredje sektorn överhuvudtaget att vilja lista sig som vårdproducenter är en annan fråga, säger Leidenius.
Hennes hälsning till regeringen är följande:
– Vårdreformen och valfriheteninnebär massiva förändringar. Vi borde börja med en mindre bit och pröva oss fram inom vissa begränsade områden.
