Gigantisk process då 200 000 byter boss

Om tre år byter omkring 200 000 anställda inom den offentliga social- och hälsovården arbetsgivare. Personalöverföringen blir den största någonsin i Finland.

– Var än social- och hälsovårdsreformen landar, handlar det om en gigantisk överföring av personal, säger JHL:s ordförande Jarkko Eloranta.

JHL är Finlands största fackförbund inom välfärdssektorn och en av de arbetstagarorganisationer som under kollektivavtalsförhandlingarna möter KT Kommunarbetsgivarna vid förhandlingsbordet. När det handlar om kollektivavtal sitter de två vanligen på motsatt sida av bordet. Men inte i vårdreformen. Där har de kommunala arbetsmarknadsparterna en gemensam linje. Båda anser att det är den kommunala sektorns kollektivavtal som ska gälla också i de nya vårdområdena.

– KT:s utgångspunkt är att personalen överflyttas i sin helhet till de nya områdena enligt samma logik som vid kommunfusioner, säger Henrika Nybondas- Kangas, förhandlingschef vid KT. Det betyder i så fall att alla, från vaktmästaren till högsta chefen, förs över till de nya vårdområdena den 31.12.2018 och att samkommunerna och sjukvårdsdistriken samtidigt upphör att existera. För kommunernas del övergår social- och hälsovården (”sote-organisationen”) till den nya arbetsgivaren.

Utlåtanderunda våren 2016

Henrika Nybondas-Kangas är medlem i den arbetsgrupp som bereder lagstiftningen i anslutning till överföringen av social- och hälsovårdpersonalen.

– Vårt uppdrag är att presentera ett förslag till lagberedning om personalens ställning i vårdreformen. Förslaget ska förhoppningsvis vara klart i mars 2016, berättar Nybondas-Kangas. I april går förslaget på utlåtanderunda till kommuner och samkommuner för att under hösten 2016 landa som lagproposition i riksdagen. Nybondas-Kangas säger att förvaltningsreformen, dvs. vårdreformen och de självstyrande områdena, totalt kommer att beröra 250 000 personer. Av dem jobbar ca 201 000 inom socialoch hälsovården, 5 000 inom brand- och räddningsväsendet, 1 000 inom landskapsförbunden och 40 000 inom den privata social- och hälsovården. Huruvida miljöhälsovården ska överföras till de självstyrande områdena klarnar i början av nästa år.

– Det här är mitt absolut viktigaste samhälleliga uppdrag någonsin, säger hon. Nybondas-Kangas har arbetat med arbetsgivarfrågor i snart 20 år.

Halva personalen flyttar

För Finlands kommuner innebär förvaltningsreformen att omkring hälften av den kommunala personalen överförs till de 18 nya arbetsgivarna.

– Vi får 18 nya offentligt rättsliga arbetsgivare som varken är kommunala eller statliga, utan någonting helt nytt. Därför måste helt nya lagar stiftas, konstaterar Nybondas- Kangas. KT utgår från att de 18 nya arbetsgivarna ska hö- ra till den offentliga sektorns kollektivavtal och pensionsbolaget ska vara Keva. KT har heller inte stuckit under stol med att organisationen är redo att fungera som intressebevakare och arbetsgivarrepresentant för de 18 nya områdena. Det finns flera om budet, även Finlands näringsliv EK har meddelat sitt intresse att axla rollen som intressebevakare för den bolagiserade verksamheten.

– KT vill trygga och fortsätta traditionen som kommunernas och samkommunernas goda arbetsgivare, understryker Nybondas- Kangas. I min värld hör den offentliga sektorn och den offentliga arbetsgivaren ihop. JHL-basen Jarkko Eloranta resonerar i liknande banor som Nybondas- Kangas.

– Om lagberedarna vill minimiera riskerna vid personalöverföringen bör den vedertagna modellen fortsätta. Vill man däremot öka svårighets- och osäkerhetsgraden och spränga tidtabellerna ska man gå in för att bygga upp en ny modell helt från grunden. JHL oroar sig över personalens ställning i de nya självstyrande områdena. Ovissheten över hur jobbet, lönen och pensionen påverkas av reformen sliter på personalen.

Sämre förmåner?

Santeri Halttunen, JHL:s regionombudsman i Nyland, säger att oron på fältet beror på att så många viktiga frågor är öppna.

– Ingen vet ännu vad som ska hända med personalen när reformen genomförs. Blir det försämringar i våra förmåner? Vilket kollektivavtal blir gällande? Vad händer med personalen om stödtjänster som till exempel matservicen läggs ut? Det här är frågor som många går och funderar på just nu, säger Halttunen. Halttunens kollega Margot Nyroos är JHL:s regionombudsman i Österbotten. Hon vill att personalen involveras i omställningsprocessen i ett tidigt skede.

– Förändring skapar alltid osäkerhet. Därför är det viktigt att personalen är med från början. Det minskar oron. Hur många kommuner och samkommuner som har börjat förbereda sig på överföringen av personalen är oklart. Jarkko Eloranta gör en grov uppskattning:

– En tredjedel har redan börjat jobba med överföringen, en tredjedel förbereder sig och en tredjedel har inte gjort någonting alls ännu, gissar han. I Österbotten finns det en oro över att personalens språkkunskaper inte kommer att räcka till. När områdena blir större måste personalen behärska både finska och svenska. Margot Nyroos har också funderat på personalens arbetsresor som hon befarar att blir längre. På mindre orter klarar sig en hemvårdare i dag med en cykel.

– Hur blir det i framtiden? Kommer det att krävas att personalen har bil och körkort för att kunna utföra sitt jobb, frågar hon.

– Personalens oro är befogad, säger Jarkko Eloranta. JHL ser personalens arbetsresor som en stor principiell fråga. Är det till exempel en uppsägningsgrund att sakna bil och körkort?

– Vi anser att arbetsgivaren inte kan förutsätta att personalen har tillgång till bil, säger Eloranta. Ju större områden vi skapar, desto längre blir till exempel arbetsresorna. I framtiden kommer personalen kanske att arbeta på flera olika ställen under en och samma arbetsdag. Hur ska de här resorna bokföras? Är de arbetstid eller egen tid?

Stödpersonalens ställning

På JHL:s lista över högprioriterade frågor i vårdreformen finns frågan om stödpersonalens ställning. Till stödpersonalen inom socialoch hälsovården räknas anställda till exempel inom administration, logistik, matservice, städtjänster, fastigheter med mera. Gruppen är stor. Av JHL:s medlemmar jobbar 30 000-40 000 personer i stödfunktioner.

2015-12-sjukhus-4

– Stödpersonalens ställning är problematisk eftersom många arbetar med kombinerade uppdrag från vårdsektorn och kommunen. Till exempel löneräk- narna är en sådan grupp, säger Eloranta. JHL anser att stödpersoner som i huvudsak arbetar inom vårdsektorn ska överföras till de nya vårdområdena.

– De nya vårdområdena blir stora arbetsgivare som under en övergångsperiod kan organisera arbetet så att det finns jobb för alla. Övertaligheten löser sig med pensioneringar och omskolning, säger Eloranta. JHL kräver ett aktivt omställningsskydd för dem som mister jobbet i processen.

– Ett aktivt omställningsskydd innebär omskolning eller omplacering. Att omställningsskyddet finns inskrivet i lagen om samarbetsförfarande räcker inte för oss. Vi kräver att omställningsskyddet och finansieringen av det skrivs in i den nya lagen. Konkurrensutsättningen av vården innebär ett reellt hot mot arbetsplatserna på den offentliga sektorn, anser Eloranta.

– Går vi in för en modell med beställare och utförare, innebär det att alla vårdtjänster ska konkurrensutsättas. Förlorar den offentligt rättsliga organisationen upphandlingen står vi inför det värsta scenariot med uppsägningar av personal, befarar Eloranta.

Servicesedlar bättre?

Enligt Eloranta är servicesedlar ett bättre alternativ än konkurrensutsättning.

– Servicesedlarna är redan i användning och i huvudstaden har sedlarna lett till att det grundats privata hälsostationer som konkurrerar om patienterna. Huruvida servicesedlarna ökar valfriheten överallt i landet är däremot osäkert. Henrika Nybondas- Kangas påpekar att det fortfarande är oklart hur en offentlig upphandling ska genomföras i de nya vårdområdena i praktiken.

– Vi vet ännu inte vilka kriterier som ska gälla för valfriheten, påpekar hon. Jarkko Elonranta anser att det finns en uppenbar risk för att kvaliteten sjunker när servicen läggs ut.

– Därför är det viktigt att använda tydliga kvalitetskriterier vid upphandlingen, understryker Eloranta och nämner personalens yrkes- och språkkunskaper som exempel. Vilken verksamhet kommer vårdområdena att lägga ut på privata producenter? Nybondas-Kangas gissar att tandvård, veterinärvård, laboratorier, röntgen, kosthåll, städning och ambulansverksamhet är tjänster som kommer att ha ett starkt inslag av privata producenter i framtiden.

– Därtill kommer det att finnas en växande privat marknad inom åldringsvården. Nu är linjen den att åldringarna ska bo kvar hemma så länge som möjligt. Det innebär att det behövs ett starkt nätverk av hemvårds- och husläkartjänster.

Tredje sektorn aktiveras

Nybondas-Kangas gissar att även organisationer som Folkhälsan kommer att aktivera sig inom den här sektorn.

– Vissa områden inom barnskyddet och åldringsvården sköts redan nu till 80 procent av privata producenter i Helsingfors, konstaterar Eloranta. De privata producenterna kommer gärna in i verksamhet där vårdkedjorna fungerar. De har flexibla organisationer och klarar sig därför bra i konkurrensen. Det som den privata sektorn erbjuder behöver inte alltid vara negativt. Nybondas-Kangas anser att det är nödvändigt att reformera social- och hälsovården.

– Att koppla ihop vårdreformen med en ny förvaltningsmodell har lett till att den nya verksamheten har blivit svårare att bereda. Jag förstår varför regeringen gjorde det. Utan de självstyrande områdena hade vårdreformen varit grundlagsstridig. Konsekvensen blir nu att vi får en helt ny arbetsgivare och helt nya organisationer. JHL ser också reformen som nödvändig.

– Vi är positiva till reformen och till att gränserna mellan de olika yrkesgrupperna inom vården luckras upp. Det som oroar oss är pengar och personal. Vårdreformen ska ge en besparing på tre miljarder euro. Därtill ska kommunsektorn spara en miljard. Hur stor andel av besparingarna består av direkta personalnedskärningar, frågar Eloranta. Eloranta befarar en framtid med små, sårbara och dysfunktionella kommuner.

– Tiderna efter reformen blir minst sagt utmanande för våra kommuner. Ett stort antal kommunala arbetsplatser försvinner, privatiseringstakten ökar och kommunernas betalningsförmåga försvagas. Eftersom skatterna inte tillåts öka, blir den enda lösningen kommunfusion. Nu bryts kommunernas över 100-åriga historia.

FAKTARUTA

JHL

Finlands största fackförbund med 227 000 medlemmar
600 medlemsföreningar
Fackförbund för offentliga sektorn och välfärdsområden
Största branscherna är barn- och äldreomsorg, hemstjänst, elevassistenter, kosthåll, anstaltsvård, städning, kontors- och förvaltningsservice, teknisk service och trafik.

KT Kommunarbetsgivarna