Mats Brommels utreder fritt vårdval

Professor Mats Brommels är ordförande för den utredargrupp som ska ge förslag till hur valfrihetssystemet inom vården ska byggas upp. Social- och hälsovårdsministeret tillsatte gruppen i fredags.

Mats Brommels är specialist på hälso- och sjukvårdsadministration i Finland och Sverige. Det är projektchef Tuomas Pöysti som har engagerat Brommels för att ge förslag till hur valfriheten ska fungera i Finland då den stora social- och hälsovårdsreformen genomförs.

Brommels kommer säkert att använda sig av sina erfarenheter från Sverige. Där startade man med ett projekt med vårdval i tre landsting.
Sedan 2010 är vårdvalssystemet obligatoriskt inom primärvården i Sverige. Man inför nu liknande modeller såväl inom specialistvård som äldre omsorg.

Utredargruppen som Brommels leder ska ta ställning till valfrihet för klienter och patienter inom social- och hälsovården och också fundera på hur en förenkling av flerkanalsfinansieringen kunde se ut. De övriga medlemmarna i gruppen är direktör för äldre- och handikappservicen Timo Aronkytö, översocialråd Aulikki Kananoja, professor Paul Lillrank och professor Kari Reijula.

Utredargruppens mellanrapport publiceras senast den 15 mars 2016 och förslag till modeller senast den 31 maj 2016.

Enklare finansiering

I enlighet med regeringsprogrammet är avsikten inom social- och hälsovården att övergå till en enklare finansieringsmodell där hänsyn tas till företagshälsovårdens ställning. Dessutom stiftas lagstiftning om valfrihet.

Utredargruppen har till uppgift att utarbeta ett förslag med modeller för hur man i praktiken kan genomföra en omfattande valfrihet för klienterna och patienterna inom social- och hälsovården. Huvudregeln är att basservicen och i tillämpliga delar specialistvården inom social- och hälsovården omfattas av valfriheten. Valfriheten innebär att klienten eller patienten själv kan välja en tjänsteproducent inom den offentliga, den privata eller den tredje sektorn. Den primära avsikten är att säkra att människorna får vård i rätt tid.

Utredarna tar också ställning till hur flerkanalsfinansieringen kan förenklas så att finansieringssystemet sporrar aktörerna inom social- och hälsovården att förbättra kostnadsnyttoeffekten.

För närvarande samlas finansieringen för social- och hälsovården in från flera källor och anvisas till tjänsterna via flera olika finansiärer. De viktigaste finansiärerna av hälsotjänsterna är kommunerna, staten, hushållen, Folkpensionsanstalten, arbetsgivarna och de privata försäkringsbolagen. Socialservicen finansieras i huvudsak av kommunerna, staten och klienterna själva. Penningmedel för servicen samlas in genom skatteintäkter, obligatoriska och frivilliga försäkringsavgifter, arbetsgivaravgifter och klientavgifter som tas ut för utnyttjande av servicen.

Den nuvarande modellen för finansieringen av social- och hälsovården har lett till att människorna är i en ojämlik ställning och att de inte får service jämlikt. Beslutsfattandet kan vara osammanhängande och tjänsterna har inte alltid ordnats på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Detta är fallet särskilt i situationer där en finansiär kan överföra kostnadsansvaret till en annan aktör, även om detta helhetsmässigt betyder ökade utgifter.

Vem gynnar valfriheten?

Målsättningen har varit att öka tillgängligheten och vårdutnyttjandet och att stärka patientens roll. Men samtidigt har debatten startat: vem har vårdvalet egentligen gynnat? Har ökad användning av offentligt bekostad vård betytt att svagare, grupper med stort behov av vård har blivit undanträngda?

Valfrihet inom vården är en het politisk fråga. I Finland har speciellt Samlingspartiet krävt att privata vårdfirmor ska få vara med och bjuda ut sina tjänster. Bland oppositionspartierna har man däremot varit skeptisk mot valfrihet och i riksdagens plenum i november kallade de grönas Outi Alanko-Kahiluoto valfriheten för vårdreformens akilleshäl.

Man har också frågat vad valfrihet betyder i glesbygderna och om de stora vårdfirmorna med kopplingar till skatteparadisen ska tillåtas konkurrera med den offentliga vården.

I Finland har också Maijaliisa Junnila på Institutet för Hälsa och välfärd varnat för att valfrihet kan leda till ökade kostnader. I en FNB-intervju i november säger hon att kostnaderna kan stiga eftersom folk tack vare valfriheten kan börja söka vård för allt mindre krämpor. Junnila hävdar att detta hänt i Sverige.

Sveriges riksrevisionens rapport om vårdvalet visar också bland annat att höginkomsttagarna har ökat bland de som använder vården. Men rapporten har kritiserats skarpt av forskarna Anders Anell och Clas Rehnberg. Vårdvalet har långt ifrån löst alla problem, men i flera avseenden finns en positiv utveckling med förbättrad tillgänglighet, ökad valfrihet och förtroende bland medborgarna samt intresse för nyetableringar som också hade förtjänat att belysas, skriver Anell och Rehnberg i en debattartikel.

Professor med diger erfarenhet

Mats Brommels är professor vid Karolinska institutet i Stockholm där han inrättat Medical Management Centrum. Brommels är också ordförande för Samfundet Folkhälsan.
Han var professor i hälso- och sjukvårdsadminstration vid Helsingfors universitet 1991. Brommels är också direktionsordförande i Institutet för arbetshygien sedan 2 000.