”Vi lever i en mörk tid för språkliga rättigheter”
– Visst är jag besviken över att regeringen inte velat lyssna till oss om hur man kunde trygga svenskan i reformerna, säger Ulla-Maj Wideroos som är ordförande för den Svenska reformgruppen. Men skam den som ger sig. Ännu finns det hopp om att påverka t.ex. valfrihetslagen som fortfarande är på utlåtanderunda.
Svenska reformgruppen tillsattes av Kommunförbundet och Folktinget för att bevaka och komma med konstruktiva förslag på hur man kan trygga den svenska servicen i de pågående reformerna. När arbetet startade hösten 2015 och Ulla-Maj Wideroos blev tillfrågad att leda gruppen visste man inte ett hur långt och arbetsdrygt uppdrag det handlade om.
– Vi trodde att det skulle vara ett kortfattat arbete. Det fanns en så stor reformiver. Men regeringens arbete har dragit ut på tiden och här sitter vi fortfarande, säger Wideroos.
Regeringen överlämnade förra veckan sin proposition om lagarna till vård- och landskapsreformen till riksdagen och lagen om valfrihet är som bäst på utlåtanderunda. Regeringens förhoppning är att riksdagen ska hinna behandla lagförslagen innan sommaren, men många ställer sig skeptiska till att tidtabellen håller.
Det är ändå inte bara den utdragna tidtabellen som överraskat reformgruppen. Wideroos sticker inte under stol med att hon är besviken på hur litet gruppen lyckats påverka det som står i lagförslagen gällande den språkliga servicen.
– Jag uppskattar verkligen att de statliga tjänstemän vi varit i kontakt med varit med på noterna och villiga att ta sig tid och diskutera med oss. Det visar att svenska reformgruppen har haft hög status i deras ögon. Men samtidigt blev vi i tron att vi skulle kunna påverka på riktigt, säger Wideroos.
”I den bästa av världar skulle den språkliga majoriteten i landet vara mån om att minoriteten skulle ha det så bra som möjligt.”
Enligt Wideroos kom väggen definitivt emot då Svenska reformgruppen vände sig med en skrivelse till regeringspartiernas partiledare Juha Sipilä, Petteri Orpo och Timo Soini, samt till familje- och omsorgsminister Juha Rehula, för att uppmärksamma dem på den grundlagsproblematik som reformen av jourstrukturen medför. Det handlade då om att också ge Vasa centralsjukhus omfattande jour dygnet runt. Som bilaga till skrivelsen bifogades ett utlåtande som Svenska reformgruppen begärt av professor Olli Mäenpää.
– Vi fick aldrig något svar och våra förslag syns inte heller i lagförslagen.
Det här retar Wideroos eftersom reformgruppens uppdrag framför allt varit att komma med förslag på goda lösningar.
– Vi hade höga ambitioner och var inte ute efter att kritisera regeringen utan ville ge dem redskap. Jag är besviken på att regeringen inte hade den goda viljan och var beredd att lyssna, säger Wideroos.
Varför blev det då såhär?
Ulla-Maj Wideroos tror att svaret ligger i regeringssammansättningen.
– Jag har svårt att låta bli att säga att det finns ett parti i regeringen som inte har intresse av att driva svenskspråkiga frågor.
Hon menar att Sannfinländarna inte velat arbeta för de svenska frågorna och tvingat Centern och Samlingspartiet, i den mån de heller brytt sig om svenskan, att retirera.
– Det blir ju uppenbart hur Sannfinländarna förhåller sig till svenskans ställning då man lyssnar till hur deras kandidat till ordförandeposten, Sampo Terho, gör reklam för sin politiska hobby att slopa skolsvenskan.
– I den bästa av världar skulle den språkliga majoriteten i landet vara mån om att minoriteten skulle ha det så bra som möjligt. Men så är det inte. Det är en mörk tid för de språkliga rättigheterna.
Grundlagen räcker inte
Regeringspartierna argumenterar ofta för svenskans ställning med att de språkliga rättigheterna tryggas i och med grundlagen och språklagen. För Svenska reformgruppen har det ändå hela tiden varit klart att hänvisningar till grundlagen och språklagen inte räcker.
– Man måste skriva in i substanslagarna HUR de språkliga rättigheterna ska tryggas, säger Wideroos.
Här hoppas hon att Svenska reformgruppen, Kommunförbundet och Folktinget fortfarande ska kunna påverka t.ex. i lagen om valfrihet.
Här finns det fortfarande möjligheter att få in ändringar och förbättringar i lagtexterna. Enligt Wideroos skulle det vara viktigt att i själva valfrihetslagen starkare skriva in skyldigheter för producenter att ge service på patienternas modersmål eller alternativt stärka patienternas rättighet att få vård på sitt eget språk i de tvåspråkiga landskapen.
När Svenska reformgruppen träffades i onsdags var regeringsrådet Auli Valli-Lintu från finansministeriet på plats och diskuterade valfriheten inom vården. Wideroos ser att det fortfarande är viktigt att träffa tjänstemännen trots att resultaten av mötena hittills inte synats i lagtexterna.
– Också om vi vet att tjänstemännen skriver paragrafer på order ovanifrån är det bra att påminna om vår existens och få in en liten fot, säger Wideroos.
