Svåra tider kräver goda grannar
Vinterslasket har kommit till Hangö och Raseborg. Och den ekonomiska istiden är ett faktum i de två idylliska sommarstäderna. Med gott samarbete och förnyelse tror ändå stadsdirektörerna Tom Simola och Denis Strandell sig kunna navigera sina städer ur detta mörker.
Novemberslasket öser ner medan vi passerar de små pittoreska butikerna som ligger inhysta i trähusen i den gamla delen av vintersömniga Ekenäs. Vid Rådhustorget är man i färd med att resa upp julgranen utanför det gula stadshuset i nyrenässansstil. Dessvärre sitter stadens tjänstemän inte längre här utan några kvarter norrut i en grådaskig tegelbyggnad.
Den nya stadsdirektören, Tom Simola, börjar bli varm i kläderna. Han smygjobbade redan i somras trots att han formellt började på sin post som Raseborgs stadsdirektör först i september.
– Jag trodde att jag skulle ha mycket mer tid att jobba utåt, men en del av tiden har gått till att reda ut interna saker inom ledningen. Vi måste öppna oss och bli modernare utan att ge avkall på den gamla idyllen.
Simola jobbade länge som kommundirektör i hemkommunen Kimitoön där han fortfarande bor kvar med familjen. Raseborg visade sig vara mer traditionellt än han trodde.
– Jag blev faktisk niad i början och tänkte, hörde jag rätt? Det är viktigt med traditioner, men det finns ett genomgripande behov av förnyelse. Vi måste också satsa mer på informations- och kommunikationsteknik.
Den största utmaningen är att få Raseborgs bedrövliga ekonomi i balans.
– Jag är faktiskt hoppfull om att få Raseborg på fötter. Det handlar om att göra omorganisationer, och se över till exempel skolnätet. Less is more, helt enkelt, säger Simola.
Det blir samarbetsförhandlingar inom kort och tanken är att Raseborg 2020 ska ha sin ekonomi i skick.
– Det är inte roligt, men det är mitt jobb.
Det gäller också att få den negativa stämningen att vända. Av de tvåspråkiga kommunerna är invånarna i Raseborg mest kritiska till hemkommunen och det politiska beslutsfattandet, visar Kommunförbundets enkät. Det här bland annat på grund av kommunfusionen och den svaga ekonomin. Simola är medveten om att det finns mycket att göra för att få till stånd en ny känsla av samhörighet och ett förtroende i storkommunen som består av Karis, Ekenäs och Pojo. En stor del av hösten har därför gått åt till att delta i olika tillställningar och träffa invånarna.
– Det är viktigt att finnas på plats för att bemöta kritik och korrigera feluppfattningar. Jag har också tänkt vara mer aktiv på sociala medier eller blogga, bara jag hittar tid för det.
Långtidsprognos hoppfull
Simola blickar ut genom fönstret där utsikten sträcker sig över den omdiskuterade Norra hamnen. Ekenäs nätta gamla trähus ska få sällskap av det nya moderna bostadskvarteret Port 19 med havsutsikt och båtplatser. Det planerade shoppingcentret Pier 25 ligger för tillfället på is efter motstånd från allmänheten. Ungefär hälften av dem som köpt bostäder i det nya området är Ekenäsbor och hälften närmast från Helsingfors. Medelåldern ligger kring dryga 50 och de flesta tros bo här året om.
I Raseborg bor också många som inte är skrivna i staden.
– Det kan kännas lockande att skriva sig i Grankulla där skattesatsen är 16,5 jämfört med 22 här.
Att hålla kvar folk samtidigt som man skär ner i tjänster är en utmaning. Frågan om hur han ska hålla kvar eller locka fler familjer om man skär i skolnätet gör honom ställd.
– Det där är en politisk villfarelse som det ligger mycket känslor i. Jag förstår inte varför vi inte talar om innehåll framom väggar.
Befolkningen i Raseborg krymper ändå inte lika snabbt som i grannkommunerna Hangö och Salo.
– Långtidsprognosen ser hoppfull ut. Här finns ett livligt näringsliv, aktiva föreningar och kulturverksamhet.
Kuststad med möjligheter
De flesta känner till Ekenäs som en vacker sommarstad. Men Raseborg har en hög mysfaktor året om, och det här måste man bli bättre på att lyfta fram. Trumfkorten är många. Raseborg är till exempel Finlands största stad med svenska som majoritetsspråk.
Simola blir ivrig och går fram till kartan på väggen för att illustrera alla möjligheter triangelstaden har att erbjuda.
– Miljön, skärgården, Fiskars, Svartå, trädgårdsbranschen, Muminblöjor, Sisu auto, stadsbygd, landsbyggd, lätta att pendla ifrån, ett starkt näringsliv… räknar han upp.
Raseborg måste helt enkelt bli bättre på att synas, också vintertid.
– Vi tvåspråkiga kommuner längs sydvästra kusten borde gå in för ett tätare samarbete för att hitta nya lösningar. I de enspråkiga kommunerna förstår man inte hur mycket tilläggsarbete det går till att sköta allt på två språk.
Samarbetet med grannen ute på sydspetsen betecknar Simola som intensivt.
– I synnerhet när det gäller näringslivet är Hangö och Raseborg helt integrerat. Allt som är bra för Hangö är också bra för Raseborg.
En annan stor sak som Raseborg och Hangö kommer att samarbeta kring är datakabelsförgreningen i Västnyland.
Raseborg omringar mer eller mindre Hangö, kommer ni att sluka dem också?
– Raseborg kan nog krama ihjäl Hangö, men det ska göras av vänskap, inte av elakhet, säger Simola med ett snett leende.
Sedan tillägger han:
– Kanske man samarbetar så mycket att man inte märker att man en dag är gift. Min gissning är att vi sannolikt går samman om 5 till 10 år.
”Man kramas bara i storstan”
Under senaste tid har Simola träffat Hangös nya stadsdirektör stup i kvarten, oftast för att snacka pengar. Den här gången får också FIKT komma med, och vi har stämt träff med Denis Strandell vid gränsen mellan Raseborg och Hangö. Slaskvädret är rent ut sagt vidrigt och Simolas öron hinner bli röda medan vi väntar på Strandell.
– Vi kramas inte, det gör man bara i storstaden, säger Simola skämtsamt och skakar hand med sin goda granne.
Tappert poserar de två stadsdirektörerna i snålblåsten för den goda sakens skull. Att synas är viktigt, har de båda insett.
Vi säger adjö till Simola och gasar vidare i Denis Strandells lyxiga svarta Jaguar. Inte precis en typisk bil för en stadsdirektör, men Strandell älskar bilar och så har han också hoppat över från den hektiska finansbranschen där det främsta syftet har varit att tjäna pengar. Men nu vill han tjäna folket. I baksätet sitter taxen Melker som brukar hålla husse sällskap de dagar han inte hinner hem till Långvik i Kyrkslätt där resten av familjen bor. Denis Strandell sökte faktiskt också platsen som stadsdirektör i Raseborg och klarade sig till final med Simola. Men så ledigförklarades tjänsten även i Hangö. Strandell tog chansen och konkurrenterna blev kolleger i september.
– Hjärtat klappar för Hangö som jag seglat till om somrarna sedan 80-talet.
En stickande lukt tränger in genom näsborrarna medan vi passerar korvskinnsfabriken Visko. Mycket av Hangös näringsliv finns här, invid den tallkantade Hangöuddsvägen – Helkama, dynamitfabriken Forcit, vindmöllor…
– Det går jättebra för Viskos export liksom för Forcit. Genencor, Fermion och hamnen är också viktiga arbetsgivare.
Trots det här flåsar kriskommunstämpeln åter i nacken. Den nya kommunallagen ställer till det för Hangö då boksluten från och med 2017 kommer att omfatta också kommunernas affärsverk och bolag. I nuläget görs boksluten upp skilt för kommun och bolag. 2017 ska boksluten för hela koncernen beaktas, och då syns inte längre vinsterna från stadens bolagiseringar.
Och det är bland annat här staden behöver Strandells ekonomiska kunnande. Dessutom har han lång erfarenhet av kommunalpolitik från Kyrkslätt där han har jobbat som gruppordförande för SFP:s fullmäktigegrupp.
– Jag tror faktiskt jag kan göra skillnad, säger han och plirar bakom glasögonen med sitt pojkaktiga leende.
Vi kör förbi den gamla kexfabriken – ni vet ”ler som ett Hangökex”. Sloganen lever kvar, trots att fabriken lade lapp på luckan för 75 år sedan. Hangö som varumärke förknippas också starkt med sol och hav.
– Jag är rädd att det ligger oss i fatet. Hangö är faktiskt mer än så. Naturen är vacker året om, och det borde vi bli bättre på att marknadsföra. Om Ekenäs är den ledande kuststaden är Hangö den enda som kan kallas havsstad. Det är fantastiskt att följa med årstiderna ur havsperspektiv.
Staden behöver frontfigur
Vi kliver ur Jaguaren och tanterna på gatan hälsar glatt på stadsdirektören. Det händer ibland att han får en kram.
– Sånt lever man länge på, säger han medan vi går upp mot kontoret i den bruna femtitalsbyggnaden vid Bulevarden där stadshuset ligger.
Hangö har fått stryk och staden har fått agera syndabock. Också Strandell har märkt att det behövs en frontfigur som tar ansvar och som sticker ut.
– Jag har bestämt mig för att vara synlig, tillgänglig, lyssna och förklara.
Hangö har länge lidit av att ortsborna flyttar bort och rika storstadsbor köper upp de vackra villorna och rustar upp dem för fritidsboende.
– Det har varit en del gnäll kring det här men jag ser också mycket positivt i det. Annars skulle kanske husen ruttna bort, men nu investeras det istället i dem. Dessutom använder de sig av service, vilket skapar jobb i Hangö.
Så till samarbetet med Raseborg. Strandells syn på frågan är att städerna är beroende av varandra och samarbetet viktigt inom social- och hälsovård, miljöhälsa, veterinärtjänster och näringsliv. Men när det gäller skolnätet sätter han stopp.
– Det kan vara svårt att samarbeta mer. Om man enbart ser till elevantalet blir det billigare men samtidigt blir det svårt att locka företagare med familj hit om man inte ens kan erbjuda gymnasieutbildning. Det går inte så bra att pendla härifrån.
Slukas Hangö av Raseborg?
– När jag började frågade jag de ledande politikerna om framtidsvisionen och man försäkrade att Hangö ska vara självständigt. Receptet för att det ska lyckas är egentligen hemskt enkelt: Att hålla ekonomin i skick!
Så handlar det också om identitet.
– Alla känner till Hangö, men Raseborg är inte ett särskilt starkt varumärke. Det finns en positiv spänning mellan städerna. Att dra skämt om Raseborg med Hangöbor går hem, har jag märkt.
Varför minskar då skatteintäkterna? Unga och folk i arbetsför ålder flyttar bort, och bara pensionärerna stannar. På 35 år har befolkningsantalet sjunkit med en fjärdedel.
– Hangö har drabbats av stora smällar som Koverhars konkurs och den förlorade ryska bilimporten. På några år har Hangö tappat kring 800 av 4000 arbetsplatser.
Hur man ska locka fler företagare till staden är en annan femma, men Strandell verkar målmedveten.
– Allt är så förbannat långsamt och byråkratiskt. Stadens roll är att möjliggöra genom en aktiv näringslivspolitik. Processerna ska vara korta.
En av de första frågorna som Strandell tagit itu med är Koverharområdet. Han tror på stora möjligheter i Koverhar. Geografiskt är det den kortaste sjövägen för transporter mellan Finland och Centraleuropa.
När det gäller den nya förvaltningsreformen säger Strandell att han hellre vill se möjligheter än hot.
– För Hangös del blir det en ekonomisk besparing men samtidigt finns det en oro för att förlora närservicen. Det är också oroväckande om vi tappar personalen som jobbar inom vårdsektorn. Vad som händer med fastigheterna är ett annat orosmoment. Plockar de nya områdena russinen ur kakan?
Tiden rusar och magarna börjar kurra. Vi frågar efter tips på lunchställe och Denis Strandell säger att han gärna gör sällskap. Men så ser han på kalendern och märker att nästa möte redan börjat.
– Hjälps inte, säger han vant och rycker på axlarna.
Vi kör förbi de vackra spetsvillorna längs Appelgrensvägen. Den kraftiga vinden piskar vågorna upp längs strandkanten på den öde Karusellstranden och karusellkroppen går knappt att urskilja mot den gråa horisonten. Vi drar djupa andetag och låter lungorna fyllas av den friska havsluften. Visst är Hangönaturen mäktig också så här års.
DENIS STRANDELL:
- Utbildning: Ekonomie magister
- Ålder: 57 år
- Familj: Fru, tre barn 5,10 och 13 år gamla
- Intressen: Segling, swowboarding, frivilliga brandkåren, vilket gått i arv. Min son är den sjunde generationen som sysslar med det
- Tidigare jobb: har jobbat nästan 30 år i näringslivet, närmare bestämt inom bank- och finansbranschen. Direktör för företaget Marketnoze Oy. Har också varit fullmäktigeledamot och gruppordförande för Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Kyrkslätt
TOM SIMOLA:
- Utbildning: Vicehäradshövding
- Ålder: 47 år
- Familj: Fru och tre barn 20,18 och 14 år gamla
- Intressen: Jobbat mycket med juniorfotboll, löpning, fotboll. Måste numera skriva in fritid i kalendern
- Tidigare jobb: jobbade som kommundirektör i Kimito kommun 2001-2008 samt efter sammanslagningen av Kimito, Dragsfjärd och Västanfjärd år 2009 som kommundirektör för Kimitoöns kommun. Han har också jobbat som bankdirektör vid Nordea i Kimito
HANGÖ
Antal invånare: 8930
Andel svenskspråkiga: 42,8 procent
RASEBORG
Antal invånare: 28 537
Andel svenskspråkiga: 65,6 procent
Text: Jenny Jägerhorn
Foton: Henri Salonen
