Blandade reaktioner efter vårdreformens fall
Grundlagen vann, regeringen förlorade. Nyheten om att vårdreformen inte blir av väcker allt från lättnad, stumhet till irritation.
Kommuntorget har gjort ett plock i pressdebatten om grundlagsutskottets beslut att stoppa vårdreformen.
ÅU:s tidigare chefredaktör Torbjörn Kevin (Yle):
– Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit med om något liknande. Jag är den sista som raljerar om politiken och politikernas uppdrag, eftersom det är fruktansvärt svårt, men den här gången blev jag helt stum, kommenterar Torbjörn Kevin som följt med finländsk politik sedan riksdagsvalet 1966.
– Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit med om något liknande.
Enligt Kevin ligger den ekonomiska visdomen i reformer i de fem föreslagna vårdområdena.
– Då måste man ju fråga sig vad hela reformen består av, om den stora ekonomiska visdomen låg just i de fem områdena, och så slopas de. Vi kan inte ha en sådan här beslutsfattarkultur, säger Kevin.
Stefan Svenfors, kommundirektör, Pedersöre (ÖT):
- Tilltaget att ge kommunerna två dagar för utlåtande om en av självständighetstidens största samhällsreformer saknar motstycke i vår förvaltningshistoria. Enligt Svenfors har de många svängarna i reformarbetet urholkat förtroendet mellan stat och kommun. – Grundlagen verkar ha fått en betydligt större roll I Finland än vad den haft tidigare. Det här kommer att få konsekvenser framöver.
Vertti Kiukas, generalsekreterare för SOSTE, paraplyorganisation för 200 organisationer inom vårdsektorn (Yle):
– Enligt grundlagsutskottet väger kommunernas autonomi mer än rätten till likvärdig social- och hälsovård, kommenterar Vertti Kiukas.
Kiukas föredrar en modell där ansvaret för vården överförs från kommunerna till staten.
…kanske vi då borde göra stor reform och flytta över vårdansvaret på staten.
– Om det är så svårt att bygga en ny kommunbaserad struktur, kanske vi då borde göra stor reform och flytta över vårdansvaret på staten.
Johan Kjellberg, politisk redaktör på Svenska Yle i en kommentar (Yle):
– Den här processen har bara förlorare, det handlar då inte enbart om den olyckliga regeringen utan egentligen hela det politiska etablissemanget. Alla partier stod ju eniga bakom försöket att driva igenom vårdreformen, trots att grundlagsproblemen var i högsta grad kända.
Finns det en segrare är det väl riksdagens grundlagsutskott som visade sin styrka och höll på sin självständighet. Trots det politiska trycket förföll inte utskottet till att foga sig efter den politiska ändamålsenligheten.
Helsingin Sanomat på ledarplats (HS):
Det blir inte lättare att bereda vårdreformen efter valet, trots att riktlinjerna nu är klara. Nu finns det nämligen tillfälle att samtidigt bestämma om finaniseringen, det vill säga om hur de pengar som kanaliseras till vården via kommunerna, FPA, staten, arbetsgivarna och andra kanaler ska sammanföras så att finländarnas rätt till jämlik hälsovård förbättras. Svårighetsgraden ökar, men det är ändå oundvikligt att förnya administrationen och finansieringen samtligt.
John-Erik Jansén på ledarplats i Hufvudstadsbladet:
Utskottet försökte få reformen på benen genom ett nytt förslag i expresstakt, men det blev bara ett snubblande som inte nådde målet. I går sade grundlagsutskottet nej också till den nya versionen.
Det sista och största av regeringens reformprojekt rinner ut i sanden.
Kenneth Myntti i en krönika i Vasabladet:
Ett land ska med lag byggas. Reformisterna blundade för det mest elementära och grundläggande i sin iver att skräddarsy samhälleliga strukturer som betjänar de politiska partierna.
Det är ju vad det har handlat om hela vägen. De ledande partierna Samlingspartiet och Socialdemokraterna och deras små hjälpmotorer har inte haft invånarnyttan i högsätet då de har försökt stöpa om samhället för sina egna partistrukturers behov.
Riksdagens grundlagsutskott och dess ordförande Johannes Koskinen (SDP) har genom sin rakryggade hållning räddat demokratin. Det är sannolikt orsaken till att regeringen nu inför riksdagsvalet är tvungna att exportera honom.
Jukka T. Salminen, biträdande stadsdirektör i Vanda (Yle):
– Grundlagen måste tas i beaktande i ett mycket tidigare skede. Nu fanns det så många oklarheter att reformen måste skjutas upp, säger Salminen och påpekar att hela processen kring förberedandet av lagar borde granskas.
Jan Sundberg, professor i statskunskap vid Helsingfors Universitet (ÖT):
– Grundlagsutskottets beslut var ett naturligt slut på en era av förvirring och obeslutsamhet. Enligt Sundbberg borde den nya regeringen skapa en enhetlig regionalförvaltning. Dagens lapptäcke med NMT-centraler, regionförvaltningsverk, landskapsförbund och sjukvårdsdistrikt är enligt Sundberg inte vettigt.
Omsorgsdirektör Juha Metso, Esbo (Yle):
– Vårdreformen borde införas gradvis. Nu har man sökt en alldeles för allomfattande lösning för hela landet, säger Juha Metso som önskar att de finansiella konsekvenserna för enskilda kommuner utreds grundligt.
Mikaela Nylander, medlem I grundlagsutskottet (HBL):
– Jag går ganska fördomsfritt in i diskussionen, men det är klart att kommunernas roll håller på att omdefinieras totalt.
Nylander säger sig vara öppen för flera modeller, även för samkommuner och för regionala lösningar.
– Det har skett ett paradigmskifte, säger Nylander som anser att processen med vårdreformen lett till att synen på kommunernas roll som de främsta serviceenheterna skiftat, och att debatten kan komma att handla mer om samkommuner eller landskapsmodeller.
Carl Haglund, ordförande SFP (HBL):
– Det har nu varit för mycket om förvaltning, och för lite om den enskilda patienten, säger Haglund.
Haglund har ännu ingen klar uppfattning om hur det optimala förvaltningsområdet inom vården ser ut.
– Vi har inte principiellt något emot till exempel landskap men då är det väldigt många följdfrågor som ska utredas först. Beskattningsrätt, hur det påverkar kommunerskatten, direkta val, vilket intresse det finns för fler val, blir det demokratiunderskott om valdeltagandet är lågt i landstingsval, det är mycket som måste klargöras, sager Haglund.
