Regnbågsallians sänder info-paket om sexuella och könsminoriteter till kommunerna – ”Attityderna måste förändras”
Kommunen är en viktig plats för mångfaldstänket, säger ordförande Catariina Salo.
Under hösten kommer beslutsfattare i de tvåspråkiga kommunerna att få ett info-paket av Regnbågsallians, föreningen som jobbar för hbtiqa+-personers lika rätt och mot diskriminering av sexuella minoriteter.
Info-paketet kan också komma att sändas till en del kommunalt anställda, och till de åländska kommunerna, säger Catariina Salo, Regnbågsallians ordförande.
– Dels vill vi påminna invalda som skrev under förbundet Setas kommunalvalsprogram att jobba för det som de förbundit sig till. Dels innehåller paketet ett utbildningsbrev som ska hjälpa politiker i arbetet med att göra deras kommun mer inkluderande för hbtiqa+-personer.
Setas målsättning inför kommunalvalet var tredelad. Mångfalden ska synas i kommunens hela verksamhet, från strategier till vardagen, och servicen ska vara jämlik och tillgänglig. Därtill ska personer som är anställda vid kommunen och hör till en sexuell minoritet öppet kunna vara sig själva.
Utöver det här vill Regnbågsallians lyfta ungdomarnas situation. Pandemin har drabbat många unga och speciellt svår är situationen för hbtiqa+-ungdomar, säger Salo.
Så det handlar om att påminna om kommunens ansvar som arbetsgivare och om att få ut mer information om sexuella och könsminoriteter till kommunens tjänster och service?
– Kommunen är en av de viktigaste aktörerna när det handlar om att jobba för inkludering och mångfald. Utöver arbetsgivarrollen är servicen och tjänsterna viktiga för hbtiqa+-personer. Det börjar med småbarnspedagogiken, som ska ha ett normmedvetet grepp, låta barn vara sig själva och beakta att det finns olika familjeformer. Det här fortsätter sedan i skolan, men vi ska inte heller glömma regnbågsseniorerna. Bland äldre finns många hbtiqa+-personer.
Kommuner och politiker har stor makt
Kommunen är en viktig plats för mångfaldstänket, säger Salo, och utöver utbildning för beslutsfattare så behövs fortbildning för personal inom social- och hälsovården och inom småbarnspedagogiken.
Vad gäller den sistnämnda sektorn så konstaterade Sara Sundell, sakkunnig på Folkhälsan, i en intervju för Kommuntorget i september att jämställdhetsarbetet inom småbarnspedagogiken i Finland är kortsiktigt, ofta på projektbasis och beroende av eldsjälar.
Catariina Salo håller med om den beskrivningen. Pedagogers kunskap hänger ofta ihop med när de studerat. Genuspedagogik är något som främst yngre pedagoger läst och därför är det viktigt att fortbilda och få ut information om hur samhället ser ut.
Annars verkar frågan om sexuella minoriteters rättigheter i kommunerna mest handla om huruvida kommunen ska flagga med Pride-flaggan eller inte. Håller du med om det?
– Jag är för att man flaggar under Pride-veckan men om det blir väldigt mycket fokus på det så reduceras frågan till något som är framme en gång om året. Man måste tänka på det här dagligen, för det handlar om människors vardag. Vi efterlyser en övergripande diskussion i kommunerna om deras roll i jämställdhetsarbetet. Kommunerna och beslutsfattarna har en stor betydelse för hur kommande generationer kommer att ställa sig i dessa frågor. Jag hoppas de förstår hur stor makt de har.
Nationella kampanjer behövs
De senaste veckorna har återigen visat att jämlikhetsfrågan inte är enkel, ens i Svenskfinland. Salo säger att över tid så har attityderna förbättrats överlag, men just nu är det motigt. Hon har bland annat besökt skolor där mobbning fortfarande är ett problem som drabbar regnbågspersoner.
– Det känns som om vi är i en grop. Jag har inga siffror på det men det pratas om polarisering och ett hårdare debattklimat. Det gäller många frågor, också hbtiqa+. Polariseringen leder till att de som motsätter homo- och transpersoner drar sig ännu längre tillbaka. Tonen blir hätskare. Attityderna måste förändras och här, igen, är kommunernas roll enormt viktig.
Arbetet med att förändra attityderna är långsamt, säger Salo. Det gäller att gå från sektor till sektor, och från individ till individ. Ibland är det en kamp mot väderkvarnar, säger hon.
– Till pappers ser det rätt bra ut. Utöver translagen, som vi jobbar med att få ändrad, är lagstiftningen okej. Men det behövs nationella kampanjer som jobbar för att ändra på attityderna. Det behövs mera information, för många missförstånd beror på att folk inte har tillräckligt med information och på att det som är främmande är skrämmande. Men om vi kan nå några beslutsfattare i kommunerna så kan de hålla frågan framme.
Regnbågsallians kommer utöver info-paketet att erbjuda kommunerna utbildning i frågor som rör sexuella minoriteter. Föreningen har också sökt om stöd för en kampanj inför välfärdsområdesvalet i januari.
Ett regnbågsvänligare Finland
I veckan har också Justitieministeriet lyft frågan om sexuella minoriteters rättigheter, det här inom ramen för projektet Fakta om diskriminering.
Under ett evenemang i måndags publiceras utredningen Vägen till ett regnbågsvänligare Finland, som handlar om förverkligandet av sexuella minoriteters och könsminoriteters grundläggande och mänskliga rättigheter i Finland.
Utredningen innehåller en lägesbedömning av hur sexuella minoriteters grundläggande och mänskliga rättigheter tillgodoses, liksom förslag om mål och åtgärder för regnbågspolitiken under de närmaste åren.
Syftet med utredningen är att ge statsrådet stöd i att systematiskt stärka hbtiqa+-personers grundläggande och mänskliga rättigheter.
