Regeringskrisen: Finländsk politik är den stora förloraren, säger Siv Sandberg
Centern har gjort någon form av riskkalkyl – men den kan slå bakut, säger Sandberg.
Statsminister Antti Rinne (SDP) lämnade i tisdags in sin och regeringens avskedsansökan till president Sauli Niinistö.
Därmed blev efterspelet av postkonflikten och Centerns krav om Rinnes avgång ett för stort hinder för statsministern.
Nu tar regeringssondering vid, och i dagsläget verkar det som att SDP, Centern, De gröna, VF och SFP fortsätter bilda regering. Sanna Marin och Antti Lindtman nämns som starka statsministerkandidater.
Dålig intern kommunikation
Siv Sandberg, forskare i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi, säger att Rinne kunde ha agerat mer proaktivt förra veckan, när kommunminister Sirpa Paatero (SDP) lämnade in sin avskedsansökan.
Men även om Rinne då tagit på sig en större del av skulden så hade den stora skadan skett redan innan, säger Sandberg.
– Efter att poststrejken avslutades har regeringen gett ett osäkert intryck, och Rinne verkar ha agerat i kulisserna. Min uppfattning är att Rinne varit dålig på att kommunicera internt, och att det inte var första gången. På riksdagens frågetimme har han slängt fram tankar som inte varit förankrade i regeringen, och det lilla Paatero hann säga om kommunerna – speciellt om så kallade ”lätta kommuner” – upprörde Centern. Man har inte vinnlagt sig om att kommunicera inåt.
Centerns drag, att kräva Rinnes avgång, var inte oväntat, säger Sandberg. Helt klart har det funnits frustration inom partiet mot Rinne och SDP, men med vilka motiv Centern agerar nu är svårt att säga. Klart är dock att det hela ställer finländsk politik i dålig dager.
– Det verkar handla om enbart spel och taktik. För Centern var det här säkert en maktdemonstration riktad mot de egna anhängarna, som ser regeringen som för urban, vänster och arbetartagarvänlig. Men det var också en stor risktagning, givet att det kan komma att handla om grundliga regeringsförhandlingar. Politikens och politikernas anseende lider trots allt mest. Efter många instabila år var vi på väg mot en stabilare period, verkade det som. Nu framstår alla som lika dåliga spelare.
Tempot är högt, liksom kraven
Sandberg säger att det hela är ett uttryck för osäkerhet, och att själva postkonflikten var ett uttryck för ett samhälle i omvandling.
– Marknadskrafterna har fått en större roll, samtidigt som många efterlyser politiska åtgärder. Men politikerna har begränsad handlingskraft.
Sten på politikernas börda är att tempot ökar i takt med kraven, säger Sandberg. Pressen på politikerna som personer är stor, det bevisar Paateros och Rinnes öden.
Finns det någon som vinner på den här kalabaliken?
– Det måste ha funnits en kalkyl inom Centern, men den kan komma att slå bakut. Sannfinländarna kommer att gynnas. Deras gallupsiffror kommer att gå upp, och de kan hålla sig en bit bort från hela situationen. Petteri Orpo har uttalat sig som om det här kommer att stärka Samlingspartiet, men det beror på vad som händer i regeringsförhandlingarna. Kanske kräver det ekonomiska läget att någon punkt i regeringsprogrammet måste förhandlas om men det är svårt att se vem som vinner på det.
Sandberg påpekar att svaga regeringar inte hör till ovanligheten i Europa idag. Så är fallet till exempel i grannlandet Sverige.
– Så sker det när det finns samhällskrafter som politikerna inte kan påverka, och det är snabba ryck och politiker avsätts lätt.
Sandberg tror inte att situationen påverkar reformplanerna. Eventuellt kan de reformer som ligger närmare arbetsmarknaden bli en svårare nöt, men social- och hälsovårdsreformen har inte samma prestige nu som under förra regeringen.
