Propositionen om valfrihetslagen till riksdagen - preciseringar om svenskan
Regeringen preciserar de språkliga rättigheterna i valfrihetslagen. På basis av den kritik som lagförslaget fick under remissrundan och den kritik rådet för bedömning av lagstiftning förde fram, har regeringen gjort ändringar i valfrihetslagen. Propositionen gavs till riksdagen på tisdagen.
Regeringen har gjort flera preciseringar i lagförslaget utgående från den kritik som kommit från fältet. En av ändringarna gäller minderåriga barn och deras möjlighet att välja tjänsteproducent. Enligt det uppdaterade förslaget ska barn som fyllt 15 år själva få välja tjänsteproducent. I det förslag som skickades på remissrunda föreslogs att rätten att välja tjänsteproducent redan skulle gälla för 12-åringar.
Gällande språkliga rättigheter har regeringen skrivit in preciseringar i paragraferna 11, 40 och 74.
I § 11 handlar det om hur landskapet ska agera ifall en kund inte själv väljer tjänsteproducent. Då ska landskapet anvisa kunden den tjänsteproducent vars verksamhetsställe inom landskapet är bäst tillgängligt för kunden. När landskapet anvisar en tjänsteproducent kan landskapet dessutom beakta att kundens språkliga rättigheter tillgodoses.
§ 40 handlar om språket för direktvalstjänster och säger att de producenter som producerar direktvalstjänster i en tvåspråkig kommun ska ge service på både finska och svenska .
Ett landskap kan ändå bevilja en producent dispens från skyldigheten att producera tjänster på båda nationalspråken i en tvåspråkig kommun, om kunderna inom det område där verksamhetsstället är beläget, har tillgång till andra verksamhetsställen så att kunderna kan få tjänster på sitt eget språk och utnyttja sin valfrihet.
Landskapet kan också återkalla en dispens om förhållandena inom området förändras så att kunderna inte längre har tillgång till direktvalstjänster på lika villkor på båda nationalspråken.
Det nya i § 40 handlar om rätten att i samband med direktvalstjänster använda samiska och där hänvisar man till 6 § 1mom. i lagen om ordnande av social-och hälsovård.
I §74 i propositionen står det att den verksamhet som bedrivs av de social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter som producerar direktvalstjänster ska tillämpa § 2 och § 3 i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda.
Det innebär att det ska ordnas utbildning och andra personalpolitiska åtgärder för att se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper. Då man anställer personal ska man förvissa sig om att den som anställs har sådana språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver.
Propositionen innehåller också andra ändringar. Läs mer om dem på finska här. T.ex. har det lagts till ett kapitel om hur kunden ska få råd och vägledning i val av tjänster och hur de olika tjänsterna ska passa ihop med varandra.
Hela propositionen kan du läsa på svenska här.
