"Politik ska vara möjligt för alla"
Kommunal- och i framtiden också landskapspolitiken är centrala arenor för att bygga upp jämställdheten. Men hur ska man få en mer jämställd representation då i synnerhet unga kvinnor förutspås vara i minoritet i landskapsfullmäktige? Småbarnsföräldern Emma Kari (Gröna) förde in lekhörnor i maktens korridorer.
”Bara du inte gör det fel som många unga kvinnor gör och går och blir gravid”. Den kommentaren fick Emma Kari (Gröna) när hon som 25-åring blev invald i fullmäktige i Helsingfors för nio år sedan. Hon var då gravid i andra månaden.
– Jag tänkte trotsigt att jag inte blir hemma, utan vill göra politik så att barnet kan hänga med. Om det inte gick att ta med barnet, skulle jag förändra politiken så att kvinnor med barn kan delta i beslutsfattandet.
Och så blev det. Mellan omröstning och anföranden vaggade och vyssjade hon spädbarn. Båda hennes barn, nu 8 och 4 år gamla, har hängt med i fullmäktige.
– I våra gruppmötesrum fanns lekhörnor, vilket klart signalerade att barn är välkomna med. Jag var den första inom De gröna i Helsingfors som tog med barn, på fyra år föddes tio till. Jag minns inte ett fullmäktigemöte där det inte skulle ha funnits barnvagnar utanför. Den som skulle hålla anförande gav över bebisen åt grannen under tiden.
Men visst är det en utmaning under småbarnstiden då fullmäktigemötena kan dra ut och bli åtta timmar långa. I Helsingfors kan föräldrar söka kompensation av staden för barnvakt under mötestiden.
Kari har varit gruppordförande för De grönas fullmäktigegrupp i Helsingfors, vice ordförande i stadsstyrelsen, är ordförande för nämnden för småbarnsfostran och sitter sedan 2015 i riksdagen, där vi nu träffas i cafeterian. Utöver alla tunga poster och mammajobbet har Kari dessutom under de senaste veckorna skrivit och lämnat in sin pro gradu-avhandling.
Kari och hennes make har delat det mesta i föräldraskapet.
– Båda har rätt till familj och karriär. Men ibland uppstår dagar som den i morgon då min man är på resa, min mamma är sjuk och viktiga frågor som lagen om småbarnspedagogik ska behandlas i riksdagen. På kvällen ska jag tala om Vårdö på en tillställning som arrangeras av De gröna i Helsingfors. Man blir en mästare på att organisera.
Kvinnor på toppen på männens villkor
Den brittiska forskaren Karen Ross (2017) skriver om hur kvinnliga politiker som kombinerar karriären och mammarollen till skillnad från sina manliga kolleger blir ifrågasatta. De kvinnliga politikerna som når toppen måste också ofta agera på männens villkor. Kari känner igen det här också i den finländska politiken.
– När jag gjorde kampanj inför riksdagsvalet blev jag tillfrågad varför väljaren skulle rösta på mig som valt att vara mamma. Har någon någonsin frågat motsvarande av en man?
Enligt Kari är det lätt att ändra praktiska arrangemang i politiken, som att anpassa tidpunkten för omröstningarna och bygga lekhörnor i mötesrum. Men det är svårare att förändra den ”manliga” politiken och hur makten ser ut.
– Varför betraktas vissa typiskt kvinnliga värden som mjuka?
– Varför betraktas vissa typiskt kvinnliga värden som mjuka? Som till exempel bekämpningen av klimatförändringen, som ju är förutsättningen för liv. För mig är det den hårdaste politiken.
Emma Kari trotsade de varnande rösterna och är idag en av dem som förde in familjeverkligheten i politiken. Fortfarande är hon ett undantag, vilket visar att vägen ännu är lång.
Jämställdheten bör för det första synas i representationen – att både män och kvinnor ska ha möjlighet att uppnå samma poster. För det andra handlar det om rättvisa – att lönevillkoren är samma för bägge könen. För det tredje handlar det om reproduktion – lika ansvar och möjligheter i föräldraskapet, och om att utplåna våldet mot kvinnor. Dessutom gäller det att realisera det som ska åstadkommas genom att formulera nya mål och åtgärder.
Vad gäller representationen tog jämställdheten några kliv framåt i senaste kommunalvalet då historiskt många kvinnor blev invalda, också till de högsta posterna, där de nu utgör en dryg tredjedel (se faktarutan). Men skillnaderna mellan olika partier är stora liksom också mellan olika kommuner. Att flera kvinnor väljs in i politiken betyder förstås inte heller automatiskt att de aktivt jobbar för en större jämställdhet.
Och medelåldern bland de förtroendevalda är 50 år, medan de unga är i minoritet, endast 6 procent fullmäktigeledamöterna är under 30 år.
Medvetenhet och strukturer
Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå, CEMR-deklarationen, är ett verktyg för kommuner att jobba med jämställdhet i praktiken. Men hittills har bara 30 av 295 fastlandskommuner i Finland skrivit under den. Bland dessa är de flesta stora städer.
– Politikerna borde bli medvetna om hur jämställdheten kan främjas och följa med läget i sin egen kommun. Efter att kommunen undertecknat deklarationen måste den uppdatera jämställdhetsplanen utifrån deklarationens principer, uppfylla den och följa den. Det behövs både medvetenhet och strukturer, säger Sinikka Mikola, sakkunnig i jämställdhetsfrågor vid Kommunförbundet.
Jämställdhet kan bli problem i landskapen
Kommunförbundets forskningschef Marianne-Pekola Sjöblom ser utmaningar vad gäller jämställdheten inom de kommande landskapsfullmäktige.
– Det finns helt klart en risk att könsaspekten inte är i balans. Det har den inte varit i kommunalval eller riksdagsval heller, säger Pekola-Sjöblom och fortsätter:
– Utmaningen är att överhuvudtaget engagera unga människor. Det gäller inte bara unga kvinnor. Den som blir invald i landskapsfullmäktige får ett mycket krävande uppdrag.
En annan jämlikhetsaspekt är obalansen mellan olika landskapsdelar inom själva landskapet.
– Små kommuner kommer inte att ha det lätt att hävda sig. De som blir invalda ska representera hela landskapet. Det är viktigt att se på skillnaderna mellan de kommande landskapen men också på skillnaderna inom den enskilda landskapen, medelvärdet gömmer ytterligheterna.
Social- och hälsovården, som flyttas från kommunerna till landskapen, är starkt kvinnodominerad. Man kunde därför tänka sig att kvinnor skulle vara intresserade av att kandidera.
– Eftersom kvinnorna sköter många jobb på landskapsnivå i framtiden, är det viktigt att kvinnor väljs in i de beslutande organen i tillräcklig utsträckning. De kommande landskapen kommer att vara så stora organisationer att ordförande för landskapsfullmäktige borde vara heltids- eller deltidsanställd. Detta kunde underlätta för kvinnor att kandidera.
Finns det något konkret att göra för att förbättra jämlikheten?
– Det behövs en kampanj om att locka yngre och kvinnor att ställa upp i val – och att rösta. Om inte ens unga röstar på unga, blir det svårt att få de unga med i beslutsfattandet. Ser man på resultatet i det senaste landstingsvalet i Sverige varierar andelen förtroendevalda under 30-år mellan 4 och 14 procent. Samma problem finns på kommunnivå. Vi kommer att se de samma utmaningarna som på kommunnivå också i landskapsvalet hos oss.
Kommunerna som offentliga arbetsgivare borde vara vägvisare när det gäller jämställdhet, men verkligheten ser fortfarande ojämlik ut. Ett färskt exemplen är dagvårdspersonalen som har skamligt dåliga löner och allt tyngre jobb när dagisgrupperna blir större. När det gäller sjukvården kommer en stor del av arbetstagarna att flytta över från kommunerna till landskapen i och med vårdreformen.
– En lönejustering inom landskapet och mellan landskapen kommer att ske när personal från olika kommuner flyttar till nya landskap. Det finns små kommuner med lägre lönenivå och större kommuner med högre lönenivå, och den justering som görs ger hopp för de kvinnodominerade branscherna. Jag kan tänka mig att justeringen samtidigt lyfter lönenivån överlag, säger Pekola-Sjöblom.
Tillbaka till Emma Kari. Hur fick hon sin dag att gå ihop med kvällsjobb och barn? Den här gången ställde goda vänner upp och Emma Kari kunde delta i mötet om Vårdö.
Fakta:
- Den europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå, CEMR-deklarationen, är ett verktyg för kommunernas praktiska jämställdhetsarbetet.
- I kommunalvalet 2017 valdes historiskt många kvinnor in i fullmäktige, 39 procent. Också på de höga posterna blev representationen bättre; 39 procent av fullmäktigeordförandena är kvinnor, en ökning med 11 procentenheter sedan förra valet. I styrelserna utgör kvinnorna 31 procent, också där en ökning med 5 procentenheter.
- Skillnaderna mellan olika partier är stora liksom också mellan olika kommuner. Medelåldern bland de förtroendevalda är 50 år, medan de unga är i minoritet, endast 6 procent av fullmäktigeledamöterna är under 30 år.
- Av styrelseordförandena är 1 procent under 30 år medan 30–39-åringarna utgör 14 procent. Av fullmäktigeordförandena är 2 procent under 30 år, medan 30–39-åringarna utgör 15 procent.
