Öppna politiken för unga

Hur många unga läser denna kolumn, riktad till kommunala beslutsfattare? Jag tror svaret är deprimerande, både för tidningen i fråga och för vårt framtida samhälle.
Resultaten för den nyaste Ungdomsbarometern publicerades i februari. I år kartlade den15–29-åringars känsla av tillhörighet och hurdana påverkningsmöjligheter de upplever sig ha. Demokratin ska bäva inför resultaten. Andelen unga som inte röstar alls växer och ointresset inför beslutsfattandet är stort. Många svarar att de inte ser poängen med att rösta eller delta samhälleligt.

De kanaler många unga använder för att påverka är bra, till exempel åsiktsbildning i sociala medier. Men vårt samhälle fungerar enligt ett system som bygger på partier, folkvalda i partier, regeringsförhandlingar med sin maktgrund i valresultaten, regering och opposition, utskott och ministerier, lagförberedande och lagstiftande, frågetimmar, tjänstemän och plenum.
Därför får politiken inte bannlysas i skolor, framför allt inte högskolor. Vi måste kunna visa stigarna som finns för påverkande på högsta nivå och att det är fullt möjligt att få sin röst hörd. Vårt system behöver de politiskt aktiva! Vår demokrati slutar fungera samma dag en allt för stor massa inte tror att de kan påverka genom olika kanaler, varav politiken är en stor del.
Visa vad politiken är: låt ungdomarna ordna skuggval, bekanta sig med partier, regeringsförhandla och lobba, grunda opposition, stifta en lag och intervjua riksdagsledamöter. Skapa strukturer som gör att elevkårer verkligen hörs och påverkar, helst inte bara i skolan utan i kommunen, visa att det spelar en roll om man handlar eller inte. Grunda ungdomsfullmäktige i alla kommuner och ordna dagar då kommunala beslutsfattare verkligen träffar och lyssnar på unga. Ta in ungdomsrepresentanter i alla organ med makt och möjliggör ungdomsråd. Våga anställa unga och våga ha förtroende för att unga kan.

Det är i skolan och i kommunerna vi kan bygga de strukturer som visar möjligheterna att påverka och skapar engagemang. Det är också en symbol och en signal om tillit: att beslutsfattarna både litar på unga och vill inkludera dem. Världen kan inte leva utan unga som engagerar sig och som får se att det lönar sig. Politik och beslutsfattande utan unga är skrämmande enögt, för framtiden är faktiskt deras. Det är på statens och kommunernas ansvar att erbjuda ramarna som stöder morgondagens beslutsfattare.
Nästa gång Ungdomsbarometern görs hoppas jag att resultaten visar att dagens beslutsfattare tagit sitt ansvar och förankrat demokrati i dem som växer upp i dag så att demokratin får en ärlig chans.

KARIN PALMÉN
är politisk sekreterare för högskolepolitik och organisation på Svensk Ungdom.

Kolumn i Fikt 2/2014