SFP-kandidaten Ramieza Mahdi från Vasa erhöll något över 500 röster i vårens riksdagsval och över 1000 röster i det efterföljande EU-valet. På evenemanget  Kvinnokraft i Österbotten berättade Mahdi om sina erfarenheter ur ett kvinnligt perspektiv.

Vilka erfarenheter har du av riksdagsvalet 2019?

– Nästan alla kvinnliga kandidater som SFP i Österbotten nominerade kandiderade för första gången. Oftast krävs det flera kandidaturer för att bli invald. Själv blev jag nominerad först i februari och det var alltför sent.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd psykiskt och resursmässigt för att driva en framgångsrik valkampanj. Många potentiella stödpersoner som jag tillfrågade hade redan hunnit ansluta sig till någon annan stödgrupp.

Har manliga kandidater det allmänt taget bättre förspänt när det gäller drivande av valkampanjer?

– Jag har den uppfattningen att de österbottniska tidningarna generellt lyfte fram och skrev mera om manliga riksdagskandidater inför årets riksdagsval. Debatterna kretsade ofta kring jordbruk och andra tyngre ämnen. Mjuka värden och samhällsrelaterade frågor fick inte lika mycket utrymme.

Upplever du att män och kvinnor har olika ekonomiska förutsättningar i samband med valkampanjer?

– Jag upplever att fallet är så i Österbotten. Manliga kandidater har ofta bättre möjligheter att få ekonomiskt stöd och stödgrupper. Jag hade själv inte råd att satsa på min kampanj. Samtidigt tog jag ledigt både från studier och arbete när valarbetet var som mest intensivt.

Hur kan man förbättra jämställdheten i det här sammanhanget?

– Kvinnliga kandidater kunde våga ställa upp flera gånger i riksdagsval. Dessutom borde alla kandidater få en mera jämlik start. Nomineringen av samtliga kandidater bör ske senast sex månader före valet. Som fallet är idag skaffar man utfyllnadskandidater i sista minuten och det är ganska tråkigt.

Du har bott i Finland sedan 1994 då du flyttade hit från Somalia. Hur går det med jämställdsarbetet i ditt gamla hemland?

– Traditionellt står jämlikhet inte högt i kurs hos männen i Somalia. Landet har i enlighet med internationella konventioner förbundit sig till en kvotering som stipulerar att 30 procent av medlemmarna i parlamentet, regeringen och andra centrala institutioner ska vara kvinnor. I praktiken är det mycket svårt att nå upp till dessa målsättningar. Jämställdhetsarbetet i Somalia är ofta beroende är manligt stöd. Det är därför av ett haltande slag.

Läs också: Planer för jämställdhet glöms bort i den kommunala vardagen

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *