Kommunerna har svarat regeringen: Landskap utan vårdansvar odemokratiskt

Folkomröstning i Kronoby, nej tack i Metropolen och kamp för Åbolands sjukhus… Kommunerna sväljer inte landskapsindelningen otuggad. Modellen med 18 självstyrande områden och 15 vårdområden får också stark kritik. Här kan du läsa om vad alla tvåspråkiga kommuner på fastlandet tycker om områdesindelningen som regeringen driver. Kommuntorget uppdaterar varefter alla kommuner offentliggör sina uttalanden.

Huvudstadsregionens kommuner motsätter sig regeringens förslag om att Nyland blir ett självstyrelseområde. Fullmäktige i Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda vill att staten och kommunerna i metropolområdet tillsammans utreder områdets specialbehov i samband med reformen.

De stora städerna och särskilt Helsingforsregionen avviker till befolkningsunderlag och närings- och samhällsstruktur från övriga Finland, påpekar de. Helsingfors går ännu längre och vill spjälka upp Nyland i två områden och grunda ett eget landskap i metropolområdet. Indelningen 18-15-12 anses vara luddig, odemokratisk och obalanserad.

Endast Kyrkslätt och Grankulla för fram språkfrågan och påpekar att man måste trygga tillgången till service på svenska, bland annat genom en nämnd för minoritetsspråk. I kranskommunerna befarar man att huvudstadsregionen, med större antal invånare kan börja styra över verksamheten i övriga Nyland.

Pyttis har valt att orientera sig mot Kymmenedalen och Kouvola, vilket skulle göra hela landskapet tvåspråkigt även om kommunen inte tar ställning till språkfrågan i sitt utlåtande. Utredningsman Tuomas Pöysti har sagt att om kommun är tvåspråkig ska hela landskapet vara tvåspråkigt.

I Åboland höjs röster för vikten av att garantera servicen på modersmålet och att bevara Åbolands sjukhus – det här genom en egen inskrivning i den kommande lagstiftningen. Vikten av Kårkulla och Folkhälsan lyfts också fram. De självstyrande områdena behöver nämnder för minoritetsspråk, anser Pargas. Också i Åboland tycker man att indelningen i 18 landskap och 15 vårdområden är problematisk.

Åbo vill klargöra de stora städernas roll genom separat lagstiftning eftersom de skiljer sig från resten av landet. Åbo vill också att kommunerna ska få välja vilket vårdområde de vill tillhöra förutsatt att kommunen har en gemensam gräns med området.

Vilka kriterier är viktiga för regionindelningen?

Så här tyckte de tvåspråkiga kommunerna om vilka kriterier som är viktiga då man gör upp den nya regionindelningen. Vissa tyckte inte att de alls berörs.

I Österbotten har möjligheten till landskapsbyte väckt debatt. Här väger språkförhållandena nästan jämnt. Att Vasa centralsjukhus bör få hålla kvar fullskalig jour och sin förlossningsavdelning lyfts fram för att den tvåspråkiga servicen ska kunna garanteras.

Kommunernas fullmäktigen är nu eniga om att av de områden som regeringen föreslår vill de tillhöra Österbotten. I Vasa höjdes ledande röster för ett större område, motsvarande gamla Vasa län. I frågan om den föreslagna landskapsindelningen är rätt kruxade fullmäktige ändå efter omröstning i att landskapsindelningen är rätt utgångspunkt. I tilläggsmotiveringarna för Vasa ännu fram tanken på ett större område.

Även Kronoby var splittrat i frågan, rösterna föll 16-10 och en nedlagd röst för Österbotten. I kommundelen Nedervetil gryr missnöjet med beslutet och en grupp vill ordna folkomröstning för att bryta sig loss och gå samman med Karleby och Mellersta Österbotten.

Alla kommuner inklusive Vasa har kruxat i ja för med den föreslagna områdesindelningen i de nuvarande landskapen. Samtliga kommuner i Österbotten lyfter fram vikten av de språkliga aspekterna. De anser att Österbotten bäst kan garantera de språkliga rättigheterna. I Vasa vill man ha större områden än de regeringen föreslagit och att de stora städernas särställning utreds.

”Alla kommuner i Österbotten ser indelningen 18 landskap, 15 vårdområden och 12 sjukhus med full jour som problematisk och diskriminerande om tre områden i landet inte har rätt att ordna vården själv.”

Alla kommuner i Österbotten ser indelningen 18 landskap, 15 vårdområden och 12 sjukhus m ed full jour som problematisk och diskriminerande om tre områden i landet inte har rätt att ordna vården själv. Vasa skriver i sitt utlåtande att om Österbotten inte får ansvar över vården behövs en ny granskning över inverkningarna på den tvåspråkiga servicen.

Kronoby vill tillhöra Österbotten men använda sig av Mellersta Österbottens (Karlebys) vårdtjänster, eventuellt genom köptjänstavtal. Regeringsråd Pekka Järvinen har sagt att det inte är möjligt Utredningsman Tuomas Pöysti lovade ändå nyligen på Svenska reformgruppens möte att man visst ska kunna välja vården över landskapsgränserna. I de nya självstyrande områdena kan kommuner inte välja vård i ett annat landskap, men individer kan. Förutom Kronoby har ytterligare tio kommuner sin social- och hälsovård i ett annat landskap än det egna.

De österbottniska kommunerna vill att det ska finnas ett landskap med svenska som majoritetsspråk.

I Österbotten är frågan om landskapsbyte aktuell också i Storkyro. Storkyro köper sin sjukvård i Seinäjoki som hör till Södra Österbotten. Kommunfullmäktige i Storkyro som nu hör till Österbotten har enhälligt beslutat anhålla om byte av landskap. Landskapsdirektör Olav Jern har ändå sagt att det inte skulle påverka Österbottens bärkraft.

Flera av de mindre kommunerna säger att de vill behålla möjligheten att utnyttja tjänsterna i något annat landskap. Kronoby vill göra det systematiskt, andra vill främst säkerställa servicen på svenska.

I många kommuner lyfts vikten av en språkkonsekvensbedömning fram. Jourverksamheten bör ordnas så att den tvåspråkiga servicen garanteras. Två kommuner poängterar vikten av minoritetsnämnder. Också i Österbotten betonas att Kårkullas ställning måste tryggas. Flera kommuner hänvisar till Europarådets rekommendation om regional demokrati 240 (2008) som ställer upp målsättningar för regionala myndigheter med avseende på kultur och språk. Uppgifter som berör kulturens och nationalspråkens främjande bör stadgas i lag.

Vad gäller finansieringen i framtiden efterlyser de mindre kommunerna ett utjämningssystem, en del understryker att det bör finnas ekonomisk möjlighet att ta hand om de uppgifter som blir kvar hos kommunerna.