KD leder Larsmo efter valet

Mera makt och mera ansvar. Kristdemokraternas valframgång i Larsmo resulterade i att kommunen numera är Finlands främsta ”KD-kommun”. KD erövrade 13 av de 27 fullmäktigeplatserna. Svenska folkpartiet fick tio och Socialdemokraterna fyra fullmäktigeplatser. Kommuntorget har samlat sex kvinnliga KD-politiker till ett samtal om kommunalpolitik.

– Det har vägt jämnt mellan Svenska folkpartiet och KD i kommunen en längre tid. Valresultatet handlar med andra ord inte om ett dramatiskt politiskt maktskifte. KD och SFP fortsätter samarbeta precis som före valet, säger Marianne Rahja och Pernilla Löfs-Grankulla, två av Kristdemokraternas tongivande politiker i Larsmo.

Att axla ansvaret som det ledande partiet i kommunen medför ett större ansvar, säger Rahja och påpekar att det förutom själva valframgången för KD finns mycket annat i valresultatet att glädjas över.

– Kvinnornas andel av de invalda och det höga valdeltagandet är två saker att vara tacksamma och stolta över, instämmer Ann-Sofie Grankulla.

Kvinnorna i fullmäktige ökade från tio till tolv. Valdeltagandet som alltid varit högt i kommunen steg från 79,9 (2012) till 82,5 procent (2017).

– Valdeltagandet är ett tecken på att invånarna är intresserade av politik och vill påverka sin kommun, säger Pernilla Löfs-Grankulla.

I kommunalvalet ökade KD sitt understöd med 6,5 procentenheter medan de övriga partierna Svenska folkpartiet, Socialdemokraterna och Centern backade.

Vad beror KD:s framgång på?

– Det ligger hårt arbete bakom valframgången, säger Pernilla Löfs-Grankulla.

Som lokalavdelningens ordförande har hon varit starkt engagerad i valet.

– KD har haft en långsiktig strategisk plan där vi har försökt lyssna på invånarna, säger hon.

– Valframgången är inte resultatet av ett missnöje med hur kommunen sköts. Larsmo är en välfungerande skärgårdskommun, säger Bernice Törnqvist, nyinvald i fullmäktige.

– I Larsmo är kommunalvalet framför allt ett personval, där partitillhörigheten inte spelar någon avgörande roll, säger Ann-Sofie Grankulla.

Värdegrunden viktig

Samtliga har valt att bli medlemmar i KD på grund av de värderingar som partiet står för.

– Familjen, barnen och de mjuka värdena gjorde att jag valde KD, säger Carola Lassila. Lassila var SFP:are förut, men valde att flytta över till KD efter ett partidagsbeslut där SFP sade ja till samkönade äktenskap.

KD-framgången i Larsmo kan delvis förklaras av den lyckade kandidatnomineringen med flera namnstarka kandidater. KD:s röstmagnet blev riksdagsledamot Peter Östman (205 röster). Av de kvinnliga kandidaterna fick Ann-Sofie Grankulla flest röster (95).

– Det finns en markant skillnad mellan politiken på lokalnivå och riksnivå. Lokalt är det samarbete som gäller, påpekar Bernice Törnqvist.

Det finns gott om exempel på hur KD och SFP har samarbetat lokalt. Under kommunalvalet arrangerade lokalavdelningarna i kommunen ett gemensamt torgmöte, där ett parti bidrog med kaffe, ett annat med korv och ett tredje med tilltugg.

Kvinnorna skrattar ännu när de minns SFP:s partidagar i Larsmo, Pedersöre och Jakobstad 2015.

– Gissa vem som agerade parkeringsvakter? Det var vi!

Tillväxtkommun i Svenskfinland

Larsmo växer så det knakar. Sedan 1970 har invånarantalet fördubblats, från 2 572 till 5 176.

– Kommunen får hela tiden bygga till och bygga nytt. I höst togs ett nytt daghem i bruk, förskolan i Bosund flyttade in i nya utrymmen, högstadiet utvidgas och i somras invigde vi ett nytt bibliotek.

– Trots att vi bygger är skolorna hela tiden för trånga, säger Marita Björkström, som sitter sin andra period i fullmäktige.

Och visst finns det saker som borde skötas bättre: åldringsvården och trafikfrågorna till exempel. Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo har gemensam social- och hälsovård med Jakobstad som värdkommun.

– Som lokalpolitiker är det dessvärre inte mycket vi kan göra för att påverka åldringsvården, säger kvinnorna.

– Det finns alltför få platser inom intervallvården just nu, säger Bernice Törnqvist, som representerar Larsmo i den interkommunala social- och hälsovårdsnämnden.

Hon får medhåll av de andra. Liten personal och långa köer är vardag såväl i Larsmo som i landet i övrigt.

Det har förekommit att klienter från Larsmo under sin intervallperiod varit tvungna att åka till grannkommunens åldringshem för vård. Det betyder en helt ny miljö för klienten och långa avstånd för de anhöriga.

– Vi vill inte ha den här typen av ”rallyn”. Hade vi fått bestämma skulle åldringsvården ha fått bli kvar i kommunen, säger kvinnorna.

Hasta inte med reformen

Hur social- och hälsovården kommer att se ut i framtiden, vågar de kvinnliga politikerna inte spekulera i.

–Vi vill inte ha några förhastade beslut som blir omöjliga att verkställa, säger Ann-Sofie Grankulla.

I dag har Larsmo en egen mödra- och barnrådgivning med läkarmottagning och tandklinik.

– Det här är en service som vi bör ha kvar också efter reformen, säger kvinnorna med en mun.

Det finns en oro över att vård- och landskapsreformen centraliserar sjukvården till större orter. Larsmobornas sjukhus finns i Jakobstad men där ligger kirurgins vara eller icke vara i vågskålen.

– Det känns något hotfullt just nu. Om kirurgin försvinner finns det risk för att det uppstår en kedjereaktion där läkarna väljer att söka sig bort och akutmottagningen förlorar viktig kompetens, befarar Pernilla Löfs-Grankulla.

– Vi hoppas givetvis att få ha kvar jouren i Jakobstad.

Larsmo och de övriga kommunerna i regionen samarbetar kring förlossningsvården med Mellersta Österbottens sjukhus i Karleby.

– BB-samarbetet har fungerat bra med undantag för ett antal språkliga missar i början. Numera finns det i regel svenskspråkig personal på varje arbetsskift på BB, säger Marita Björkström.

Vilka utmaningar kommer de sex lokalpolitikerna att stå inför under mandatperioden?

Marianne Rahja: Social- och hälsovårdsreformen lämnar den förebyggande hälsovården kvar i kommunerna. Det betyder att vi måste satsa förebyggande på både den fysiska och psykiska hälsan.

Carola Lassila: De statliga vägarna är i ett bedrövligt skick, vinterunderhållet är dåligt. Det här är saker vi som lokalpolitiker inte kan påverka, men som berör kommuninvånarna i högsta grad.

Marita Björkström: Jag oroar mig över barn och ungas mentala hälsa. Vi har en kurator på 75 procent i högstadiet samt fyra lågstadier och det är alltför lite.

Ann-Sofie Grankulla: Digitaliseringen försvårar vardagen för en del, speciellt för äldre och personer med funktionsnedsättning kan det vara problematiskt att uträtta olika ärenden via dator. Det kunde finnas en person som hjälper i dessa ärenden.

Pernilla Löfs-Grankulla: Budgeteringen blir en stor utmaning när vård- och landskapsreformen är genomförd.

Bernice Törnqvist: Jag är ju den enda som är nyinvald och har inte ännu lagt mig in i de olika frågeställningarna och förändringarna som kommer genom reformerna. Men mandatperioden kommer att bli intressant och utmanande.