Hållbarhetsfrågor fortfarande politiskt känsliga - nästa års kommunalval blir avgörande
Det kan vara vettigt för kommuner att ge eldsjälar fria händer i hållbarhetsfrågor – och politiskt taktiskt att kalla frågorna något annat.
Nästa års kommunalval är kritiskt för att kommunerna ska nå de hållbarhetsmål som finns utstakade i Agenda 2030-programmet. Det här slår en färsk studie från Demos Helsinki fast.
Kaisa Schmidt-Thomé, äldre sakkunnig vid Demos Helsinki, säger att tiden börjar bli knapp för att förankra globala problem på lokal nivå i Finland. Kommunalvalet nästa år avgör vilka styrdokument som vägleder kommunerna fram till 2025.
— Om vi missar den här chansen kommer nästa först om fyra år och då har klimatförändringen avancerat och vi lever i en annan värld.
Schmidt-Thomé säger att utöver klimatförändringen, och alla frågor som hör till den, måste kommunerna tänka på att förebygga ojämlikhet och segregation och trygga kommuninvånarnas tillgång till service. Hållbarheten måste också synas i näringslivet. Det här kan kommunerna styra via sin roll som upphandlare.
— Hållbarhetsmålen är mångsektoriella men kommunerna har en bred arsenal – skatterätt, en stark kommunallag och så vidare – som kan användas. Staten klarar inte av att nå målen på egen hand, just för att det finns en stark jurisdiktion på lokal nivå.
Samtidigt kan man anta, att coronakrisen och dess följder kommer att vara den mest centrala frågan i kommunalvalet. Har kommunerna tid att tänka på dessa frågor?
— Förhoppningsvis har man inte en för kort tidshorisont. Jag förstår att den ekonomiska situationen är svår, men man ska inte slänga bort en bra kris utan istället ta ett stort kliv och lita på att en hållbar verksamhet är det bästa för framtiden. Den kommunala förvaltningen måste fundera på vad den kan göra eftersom klimatet och en jämlik välfärd är en nyckel till framgång.
Få går från ord till handling
Schmidt-Thomé säger att tiden efter coronapandemin inte ska upplevas som en återgång till det normala. Istället ska kommunerna slopa sådant som hör till en förgången tid och fundera på vad som kan ta dess plats.
— Nu är tillfälle att göra det, till exempel genom kompanjonskap. Kommunerna kan inte göra allt själva, speciellt inte små kommuner, men attityden måste vara att man inte återgår till nollpunkten utan går in i en ny era.
Har alla kommuner en hållbarhetsstrategi i dagsläget och jobbar de utgående från den?
— Situationen varierar. Hållbarhetsstrategierna har varit fokuserade till miljösektorn, men det finns de som breddat strategierna och inkluderat klimatförändringen. I och med det har de kommit närmare de hållbarhetsmål som finns i Agenda 2030. Men i många kommuner uteblir de konkreta åtgärderna, och få kommuner har offentligt sagt att hållbar utveckling är den ledstjärna som styr arbetet och hur det är organiserat.
Ge eldsjälar fria händer
Schmidt-Thomé säger att hållbarhetsarbetet inte nödvändigtvis måste resultera i skilda strategier i kommunerna. Viktigare är att det finns ett utrymme för arbetet. Det här arbetet kan styras uppifrån ner, men det kan också handla om ett nätverk bestående av spridda aktörer.
— Det är viktigt att eldsjälar i kommunerna ges fria händer. Dessa är ofta avgörande för hållbarhetsarbetet, speciellt om det visar sig vara politiskt omöjligt för kommunen att göra det via en slogan om hållbar utveckling.
Schmidt-Thomé nämner Lahtis som en stad som finns i det nationella toppskiktet i dessa frågor, just tack vare att eldsjälar fått utrymme att jobba med hållbar utveckling. Hennes poäng är att det är viktigare att arbetet styr, än vad man kallar det, just på grund av frågan fortfarande är politiskt känslig.
—I många kommuner som förlitar sig på industrin och i landsbygdskommuner som har starka inslag av Centerpolitik kan begreppet hållbar utveckling kännas för stadsgrönt för att få politiskt stöd. Även om attityder förändrats, och de flesta inser att framtiden måste byggas på hållbar grund, kan det vara svårt att få fullmäktige att rösta för en sådan tydlig strategi. Istället kan man till exempel gå in för mer solenergi, men undvika att kalla det för hållbar utveckling. Det betyder att arbetet framskrider, men under annat namn.
Så det här handlar också om en sorts varumärkesstrategi?
—Delvis men det finns också städer som marknadsför sig som föregångare, eftersom de ser att det inte finns andra alternativ. Mindre kommuner följer efter men med olika fördröjning.
Läs Finansministeriets pressmeddelande här.
