Konsekvenserna av egendomsöverföringarna från kommuner till landskap i samband med vård- och landskapsreformen kommer överlag inte bli särskilt stora visar en undersökning gjord på uppdrag av statsrådet. Däremot hopas riskerna till små kommuner där befolkningen minskar. I kommuner där det nyligen har byggts en ny fastighet riskerar man ekonomiska problem om landskapet inte hyr fastigheten i fråga och man inte hittar en ny hyresgäst.

Då social- och hälsovården överförs från kommunerna till landskapen föreslås att fastigheterna förblir i kommunernas ägo och att landskapen hyr dem. Landskapen behöver ändå inte nödvändigtvis alla nuvarande utrymmen. Det bedöms att knappt en femtedel av utrymmena, dvs. 1,2 miljoner kvadratmeter, med tiden kan frigöras från användning för social- och hälsovård.

En del av fastigheterna kan användas till något annat, men i synnerhet de byggnader som är i dåligt skick, utgör en risk för kommunerna. Risken för att utrymmen blir överflödiga är störst i områden där befolkningen minskar, konstateras det i rapporten Utredning om kommunernas fastighetsrisk i samband med social- och hälsovårdsreformen.

För största delen av kommunerna är konsekvenserna av egendomsöverföringen, enligt rapporten, små. Riskerna hopas för en liten del av kommunerna.  Om det nyligen har byggts en ny fastighet i kommunen och landskapet inte hyr fastigheten i fråga, får kommunen ekonomiska problem om man inte hittar en ny hyresgäst, i synnerhet om kommunen har obetalda skulder på fastigheten. Risken minskar ändå eftersom landskapen i första hand kommer att välja nya fastigheter i gott skick.

Anstaltsbyggnader och gamla byggnader för öppenvårdstjänster i kommuner där befolkningen minskar löper störst risk för att bli överflödiga.  Uppskattningsvis 35 procent av anstaltsbyggnaderna och 5–15 procent av fastigheterna för öppenvårdstjänster i denna riskgrupp kan komma att stå oanvända inom fem år.

Totalt äger kommunerna ca 6,8 miljoner kvadratmeter utrymmen som används för social- och hälsovård. Arealen för de fastigheter som inte längre kommer att användas för social- och hälsovård beräknas uppgå till 1,2–1,4 miljoner kvadratmeter, och fastigheternas kalkylerade värde beräknas vara 700–760 miljoner euro. Av dessa är ca 0,5 miljoner kvadratmeter sådana fastigheter med hög risk som det sannolikt kommer att vara allra svårast att hitta användning för. Det kalkylerade värdet på denna andel är ca 315 miljoner euro.

Också fastigheter som inte används kostar att underhålla och man räknar att de årliga underhållskostnaderna för de fastigheter som inte längre används för social- och hälsovård blir 7–8 miljoner euro.  Av detta står fastigheterna med högst risk för ca 3 miljoner euro om alla fastigheter lämnas tomma samma år.

Förändringen kommer inte att ske genast, utan landskapen kommer sannolikt att förnya servicenätet i etapper och vid olika tidpunkter. Om fastigheterna rivs skulle rivningskostnaderna uppgå till 190–206 miljoner euro, varav ca 80 miljoner euro för fastigheter med hög risk.

Utredningen är en del av forskningstemat Utredningar som stöder social- och hälsovårdsreformen och inrättandet av landskap, som ingår i statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet för 2016. Utredningen genomfördes av Nordic Healthcare Group Oy.

Här hittar du statsrådets Utredning om kommunernas fastighetsrisk i samband med social- och hälsovårdsreformen i sin helhet (på finska).

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *