Avståndet ökar mellan invånare och politiker

Avståndet mellan invånare och beslutsfattare måste bli mindre. Bilden från Esbo fullmäktige.
Avståndet mellan invånare och beslutsfattare måste bli mindre. Bilden från Esbo fullmäktige. (Tony Hagerlund)
31.10.2016

Hur ser beslutsfattandet ut i framtiden när förvaltningen stöps om? De demokratiskt valda posterna krymper avsevärt i de nya landskapen samtidigt som uppgifterna blir fler. Demokratin ökar i och med direkta val samtidigt som avståndet mellan invånare och beslutsfattare ökar.

År 2019 inrättas de 18 nya landskapen som tar över ansvaret för social- och hälsovården och många andra viktiga uppgifter.

De första landskapsfullmäktige väljs i samband med presidentvalet 2018. Fullmäktige med 59–99 ledamöter utgör den högsta nivån av beslutsfattare och utser ledamöter och ordförande till landskapsstyrelsen.

Fullmäktige utser också styrelseledamöter till den offentliga serviceinrättningen, som ansvarar för bland annat landskapets serviceproduktion. Serviceinrättningen erbjuder
själv service i de fall ingen annan service erbjuds. I övrigt producerar den sådana tjänster som inte omfattas av valfriheten. Hit hör exempel elevvården och studenthälsan, mödra- och barnrådgivning, omfattande dygnet runt jour och sådan vård som kräver myndighetsbeslut, till exempel omhändertagande av barn.

– Det positiva är att fullmäktige i de nya landskapen väljs genom direkta val. Hittills har samkommuner och landskapsförbunden inte haft direkt valda beslutsfattare, säger Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom.

– Samtidigt väljs ledamöterna ändå till så mycket större enheter att avståndet mellan invånare och beslutsfattare automatiskt ökar samtidigt som servicebehovet är det samma.

De övriga nordiska länderna har också mellannivån med landskap, men de har avsevärt färre uppgifter.

Enligt Pekola-Sjöblom visar forskning från kommunsammanslagningar att det å andra sidan inte heller främjar demokratin om beslutsfattarna är för många. Det blir svårare att ta beslut.

Texten fortsätter under figuren:
grafik-landskap

Bolagen ett demokratiproblem

Under landskapskoncernen står serviceinrättningen under vilken dotterbolag inrättas. Dessa konkurrerar med privata och tredje sektorns aktörer när det gäller sådan vård som omfattas av valfriheten. Bolagens styrelser är inte folkvalda, och vd:n väljs av styrelsen.

– När det gäller samkommunerna har man kritiserat demokratiunderskottet då beslutsfattarna inte är folkvalda. Nu uppstår samma problematik i landskapen. Beslutsfattandet hotar att bli osynligare och insynen blir dålig, vilket kan orsaka demokratiproblem, säger Pekola-Sjöblom.

Den nya kommunallagen definierar för första gången minimiantalet fullmäktigeplatser i kommunen.

Kommunfullmäktige kan ha 13–79 platser. Alla kommuner kommer inte att få egna beslutsfattare invalda i landskapsfullmäktige.

– Förslaget är att ett landskap utgör en valkrets. Man tänker inte lägre kommunvis, det är samma mekanism som med kommunsammanslagningar. Kommunforskaren Sari Pikkalas undersökning om kommunalval och kommunstrukturreformen visar att många röstar på en kandidat över de gamla kommungränserna.

Pekola-Sjöblom påpekar att systemet ändå är så nytt att vi inte vet vilka konsekvenserna blir.

– Hela reformens huvudtanke är jämlik service för alla. Nu vet man inte om de små kommunerna och randområdena i landskapen får sina röster hörda.

Landskapen får själva avgöra om och vilka nämnder som inrättas. I de tvåspråkiga landskapen måste det ändå finnas ett påverkningsorgan för minoritetsspråket. I alla landskap ska det finnas ungdomsfullmäktige, äldreråd, handikappråd och revisionsnämnder. Det kan också ordnas rådgivande folkomröstningar.

– Ju fler uppgifter som samlas desto mer krävande blir arbetet för landskapsfullmäktige.
Beslutsfattandet blir väldigt snävt utan nämnder. Man har lyft fram att invånarna ska ha påverkningsmöjligheter, men det låter kosmetiskt om landskapen bara har styrelse och fullmäktige.

I kommunerna är det nämndmedlemmarnas åsikter som ligger närmast de vanliga kommuninvånarnas. Ju större kommuner desto större är glappet mellan invånare
och beslutsfattare.

Vem blir vinnare och vem förlorare bland partierna?
– Centern är ju det enda partiet som drivit landskapsreformen och det har talats om att Centern gynnas av att landskapen får mycket makt. De minsta partierna torde vara förlorarna. Men allt är än så länge spekulationer då vi inte vet hur partilistorna ser
ut. Folk brukar rösta på bekanta ansikten, hittar de ingen bekant finns en stor risk för att det låter bli att rösta. I praktiken kan en och samma kandidat ställa upp i tre val, och det kommer säkert att finnas sådana ledamöter. Det är ändå en näst intill omöjlig uppgift
för någon att klara av.

Kandidatrekryteringen flyter på

Det finns de som tror att det blir svårt att hitta kandidater som vill ställa upp i kommunalvalet, då uppgifterna och makten minskar. Å andra sidan anser andra
att rollen som kommunalpolitiker nu blir tydligare när vården flyttas över till landskapen. Än så länge verkar kandidatrekryteringen flyta på som förut.

– Det viktiga är att få ett urval av kandidater som representerar kommunen och landskapet
som helhet. Unga, gamla, kvinnor, män, olika yrken, säger Pekola-Sjöblom.

Kommunförbundet kräver att det ska finnas åtminstone en svenskspråkig representant i styrelserna i de tvåspråkiga landskapen.

– Vi hoppas att kravet förverkligas.

Hur är det med styrelserna för serviceinrättningarna som beslutar om viktiga frågor som specialomsorg, barnskydd och specialsjukvård? Borde det inte också här finnas svenskspråkiga representanter för att trygga vården på svenska?

– Styrelsen består av tjänstemän och en chef, de är alltså inte politiker. Men också bland tjänstemännen borde det finnas åtminstone en med förståelse för det svenska perspektivet och som har ansvar för att trygga det svenska. Det här är viktigt i synnerhet då det är fråga om personer i utsatt position, säger Pekola-Sjöblom.

 

HÅLL KOLL PÅ KOMMUNSEKTORN.
Beställ Kommuntorgets nyhetsbrev här