Ålder och kön spelar roll för vilka beslut som tas i kommunerna, säger Anita Westerholm och Annika Lyytikäinen
Stereotyper och trakasserier är ett hinder då underrepresenterade grupper försöker ta plats i kommunalpolitiken.
Vårens kommunalval är speciellt viktigt ur en jämställdhetssynvinkel, säger Anita Westerholm, ordförande för Svenska kvinnoförbundet, fullmäktigeledamot i Raseborg och kandidat i kommunalvalet för SFP.
Valet är angeläget, inte minst för att jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundläggande rättighet.
– Där är vi inte ännu i Finland. Det syns till exempel i frågor som rör hälsa, vårdansvar, segregering, yrkesval och löneskillnader. Pandemin har understrukit det här. Det är de kvinnodominerade branscherna som drabbats extra hårt, samtidigt som det långt är kvinnorna som står i första linjen när pandemin bekämpas. Beslut som minimerar konsekvenserna av pandemin tas även i kommunerna. Därför är beslutfattarnas erfarenheter och infallsvinklar viktiga.
Flickor och kvinnor tystas
Westerholm hoppas att vårens val innebär ett steg framåt, mot en jämnare fördelning i kommunernas fullmäktigen. Idag är 39 procent av fullmäktigeordförandena i kommunfinland kvinnor, 31 procent av kommunstyrelserna leds av kvinnor.
Partierna har ett stort ansvar, fortsätter Westerholm. I nomineringsprocessen måste de beakta faktorer som ålder, bakgrund och kön, så att väljarna har möjligheten att rösta fram en större jämlikhet och mångfald i representationen.
Ett hot mot en sådan representation är det faktum att flickor och kvinnor hotas och trakasseras till tystnad på nätet. I Finland har var sjunde flicka slutat använda sociala medier på grund av det här, enligt Plan Internationals utredning.
– Att flickor och kvinnor tystas på det här sättet är farligt och ett stort problem. Om vi inte lyckas råda bot på det är det ett stort misslyckande.
Westerholm, som valdes in i Raseborgs fullmäktige 2017 som 22-åring, säger att hon själv har erfarenheter av osakligheter, även om det inte hör till vardagen.
– Läser man statistiken inser man att det kunde vara mycket värre. Jag har fått höra nedsättande kommentarer om min ålder och mitt kön, och sådant som jag tror att personen inte skulle sagt till en äldre man. I jämförelse med många andra är min verklighet inte lika hemsk, men det är ändå fel.
Riksdagsvalsundersökningen 2019 visar att kvinnor i allt större utsträckning röstar på kvinnor, men också att väljare i åldern 18–24 i allmänhet röstar på en kandidat som är 20 år äldre och att väljare över 65 ofta sätter sin röst på en kandidat i 46 årsåldern. Vad ska man tänka om det?
– Dels att kandidatnomineringarna är viktiga, dels att man måste prata om varför det är viktigt med olika perspektiv i beslutsfattandet. Utöver nomineringarna handlar det också om att skapa jämlika förutsättningar för kandidaterna. Det är viktigt att partierna stöder unga och nya kandidater, också ekonomiskt. I vissa städer är det en utmaning för kandidater som ställer upp första gången.
Män borde rösta mera på kvinnor
Men frågan gör djupare än så, säger Westerholm. Det handlar också om kvinnliga kandidaters möjligheter att kombinera politik och privatliv. Om kvinnor bär huvudansvaret för barnen och hemmet blir det svårare för dem att driva kampanj och vara förtroendevald.
Det här, i kombination med hatprat, gör att det svårare för kvinnor att komma in i politiken, är Westerholms poäng.
– Det finns inga enkla svar. Det handlar om ett pågående samhällsbygge. Men vad gäller hur män och kvinnor röstar: kvinnornas röster har redan länge fördelat sig rätt jämnt över könen, medan män tenderar att rösta på män. Också för dem borde det vara 50–50.
Hur mycket borde väljare beakta faktorer som ålder och kön, vid sidan partitillhörighet och sakfrågor?
– Ansvaret ska inte sättas på en den enskilda väljaren, som väljer en representant som motsvarar de egna åsikterna. Det handlar mera om den samhälleliga diskussionen, om vilka attityder och normer som råder. Det är också viktigt att personer som hör till underrepresenterade grupper får betydelsefulla poster. Tidigare har sådana uppdrag gått till äldre män, och väljare har kanske tänkt att så ska det vara. Då blir det svårt att tänka om. Sådana här saker har betydelse och vi måste diskutera dem, så att det inte finns villfarelser om hur det ska se ut i politiken. Kandidater som gjort bra val måste ges ansvarsfulla poster, och det finns ingen grupp som är bättre lämpad än en annan.
Beredd på frågor om tuffa beslut
Westerholms hälsning till nya och unga kandidater är att de ska våga tro på sig själva, hitta andra kandidater att samarbeta med och peppa varandra. Det gjorde hennes egen första kommunalvalskampanj till en positiv erfarenhet.
Det viktiga, säger hon, är inte att man som kandidat ska tro att man måste kunna allt om kommunalpolitikens mekanismer. Det lär man sig efterhand, och det finns tjänsteinnehavare som stödjer.
Viktigare är att man som kandidat har en vision om hur kommunen borde se ut.
– Man ska inte sätta ribban för högt eller ställa orimliga krav på sig själv, utan modigt ta för sig och föra fram sina åsikter.
Westerholm finslipar ännu sin kampanj men gissar att hon nu kommer att få andra frågor än under den för fyra år sedan. Inte minst för att hon som lokalpolitiker varit med och fattat tuffa nedskärningsbeslut i Raseborg.
– Jag är beredd på sådana frågor och kan förklara varför jag står bakom de besluten.
En som ställer upp för första gången i ett politiskt val är Annika Lyytikäinen, finlandssvensk Kouvolabo och ordförande för KD:s ungdomsförbund.
Lyytikäinen säger att hon personligen aldrig stött på trakasserier eller osakligheter, vare sig på nätet eller på annat håll.
– Såklart har jag fått kritik, men det har aldrig handlat om mitt kön eller min ålder. Det hör till att man kritiseras när man sysslar med politik, och jag har aldrig skyggat undan för debatter. Jag har haft tur, för jag har hört verkligen hemska historier. Det borde vara en självklarhet att inte utsättas för sådant, inte något man ska känna sig lyckligt lottad över att ha undvikit.
KD har långa anor i Kouvola och är ett etablerat parti med ett stöd som överskrider det nationella. Överlag tror Lyytikäinen att KD ses som ett samarbetsvilligt parti.
– Vi diskuterar sakfrågor och inte identitetspolitik, som är något som väcker känslor på nätet.
Är det viktigt att KD har en kandidatlista som är bred, sett till ålder och kön?
– Naturligtvis är det viktigt, ur ett representationsperspektiv men också valtaktiskt. Med fler profiler tilltalar vi fler väljare. Vad gäller könsfördelningen brukar majoriteten bland våra kandidater vara kvinnor. Vi har också en tradition av kvinnliga partiledare och det är inget som ifrågasätts. Vad gäller ålder så är det klart att en del lokala partier ibland vill ha unga uttryckligen för att de är unga och lockar väljare i deras egen ålder. Inget fel med det, vi vill ha ungas röster. Men i allmänhet är fokus på potentiella kandidaters intresse och talang.
Livssituationen spelar roll
För Lyytikäinen kretsar de viktigaste valfrågorna kring hur man kan stoppa avfolkningen av Kouvola. Det handlar om unga människor och deras välmående och utbildningsmöjligheter, om unga familjer och dagvård, skola och hobbymöjligheter och om företagens förutsättningar.
Kandidaternas ålder och kön har betydelse valkampanjernas teman och den politik som förs i fullmäktige, säger hon.
– Ledamöters livssituation, yrke, ålder och kön påverkar vad de känner till, vad de är experter på. Unga som ska börja sin arbetskarriär eller som har barn har de mest realistiska lösningarna på hur ett problem som utflyttningen ska tacklas. Därför behövs sådana kandidater, inte bara sett ur ett representationsperspektiv utan också för att de känner till den livssituation som folk tampas med.
